Champagne eller mousserande?
Men det är min blogg...och jag bestämmer här...alltså...Champagne ÄR ju vitt mousserande vin...måhända gjort i ett distrikt kallat Champagne i östra Frankrike...måhända också gjort enligt Méthode Champenoise...men still it is a fact, det ÄR vitt mousserande vin och många är de munnar och näsor (eftersom smaken beror av doften) som ej skulle känna skillnad på Champagne och ett fint torrt mousserande vitt vin (en hemlis...de flesta vita mousserande viner görs enligt champagnemetoden...så det så)
Dessutom, och lyssna nu för detta är inte bara en åsikt utan ett rent faktum. När Champagnen drickes är kl 00.00. Då har åtskilliga cl vin, öl kanske även drinkar slunkit ned och promillehalten i blodet har bedövat smakcentrat. Alltså känner vi ännu mindre skillnad...så, köp lika gärna en fin Sec från Tyskland, Spumante från Italien eller varför inte en bra Cava från Spanien! I alla fall lika gärna vad gäller smaken...men si de var inte det hele...för på nyårsaftonen har man gäster...dem vill man imponera på...man vill visa vilken fin Champagnekännare man är...eller vad mycket pengar man har över trots alla julklappsinköp...så då duger inte ett 100-kr vin längre...
Nä, fint ska det vara och minst 400kr ska det ha kostat!
"-Bollinger är förbaskat gott!" eller "Inget nyår utan en fin Tattinger, och 87:an är finast!"..."Moët får duga"...eller som bönderna "Jag dricker bara gula änkan, jag!"
Man går också in på Wikipedia och pluggar in lite Champagne-termer...så man få alla andra att känna sig lite småkorkade...man berättar glatt att Doux är den Champagnen som är sötast, Demi-Sec är halvtorrt, Sec heter det som är torrt, Extra Dry är händelsevis ännu lite torrare, Brut är nästan helt torrt och att Extra Brut är helt torrt, bara 0-6 g socker per liter.
Men vem bryr sig egentligen...vi vill ju bara att det skall bubbla lite, killa på tungan, att det skall panga när vi öppnar flaskan och att vi skall bli så där härligt glada och charmiga som man bara blir på Champagne...
Så mitt slutliga tips blir...ta det vita vinet som blev över sen i julas, blanda i lite sockerdricka och häll upp det på en jäkligt dyr, fin men tom champagneflaska som du bett att få på någon av stans restauranger...säg att du samlar på flaskor...sen låtsas du öppna den inne i köket, tränar in att säga POFF naturtroget eller leta på ljudet på Internet...det finns alltid någon dåre som spelat in ljudet och lagt ut det...sök på Pirate Bay...
Kom ut till gästerna med din "nyöppnade" Pommery, Krug eller Pol Roger och le i mjugg när dina vinkännande polare säger mmmmm vilken Brut...man känner att detta är fin årgångschampagne!
Det hela går loss på 15kr!
Själv dricker jag Chapel Hill för 55kr...kommer vara full kl 00...och tro att jag köpt en Bollinger!
Gott Nytt År, kära läsare!
Trött, långsam, nöjd och glad...och lite tacksam ;)
Jag har en jättetuff storpudelhanne med svåra vaktinstinkter! Aldrig att reklamen skulle kunna dimpa ned på hallmattan utan han, likt en panter, legat på lur från det att han hört någon gå i porten tre trappor ner, släpat tung reklamväska tre trappor upp och flåsande tar i vårt brevinkast...och det, det är startsignalen...då flyger han genom rummet, kastar sig tvärs genom kläderna på klädhängaren och...DÖ!...reklamen skall DÖ...slitas i stycken och skrämmas ihjäl av vrål och skall...tidningsutdelaren, brevbäraren och reklamutdelaren, alla får samma behandling...en föredömlig likabehandling! De har lärt sig nu. Tidningsutdelaren lägger DD utanför dörren, brevbäraren delar ut post vid lunchtid när Jerry inte är hemma och reklamutdelaren...är olika personer varje gång...hm.
De skulle se honom nu...liggandes på rygg i soffan bredvid mig, med huvudet på den limegröna kudden ser han allt annat än livsfarlig ut...eller som ovan, på kortet...med sin julklapp i munnen...en gummigris. Den bästa julklapp han fått. Han önskade sig Lars Isacssons kanin. Eller Margareta Erssons sons båda chinchillor. Men...jag drog mig för att ens föreslå det för mina vänner. Jerry fick en pipteddybjörn, en gummigris, en fleeceko, en lila jättetennisboll och fyra grisöron. Det är vad kamphundar blir glada över i julklapp,det. Och indikerar att jag och min familj ser lite annorlunda på hundar än vad de gör i många andra länder.
Själv äter jag saffransskorpor och dricker kardemummakaffe, som jag fått av Tina i julklapp. Gott och själagörande en bakisdag. Festen igår var mycket lyckad. Musiktävlingen var toppen. Hör på nu...jag var den enda på festen som kunde Paul Paljett!!! Jag hade en poster med honom på väggen i mitt rum när jag var liten. Han var såå snygg. I övrigt glänste jag inte alls. Mer än på grenen som hade fysiska inslag. När Måns gör en musiktävling blir det nämligen inte bara musik...utan lite gym också. Så idag har jag ont i huvudet och ont i bröstmusklerna, allt beroende på vad som hände under festen.
Glad och nöjd med dagen ändå. Varit Åsbo med syster, Jerker och Birk. Solen sken. Alla var glada och kameran är hur bra som helst!
Nu ser jag fram emot Selma ikväll!
My super sweet 16
Nä..kolla istället in bilderna på hur glad Birk blev över ballongerna han fick i julklapp :) MosterErica fick inte ens hålla i en av dem. Nu vill jag erkänna att Birk lever i överflöd han med...jag med...men jag hade i vart fall blivit glad över en Nissan-SUV...jag fyller ju 40 om inte alltför länge...ett tips bara.
”Vad sägs om kåt, glad och tacksam?”
Jag verkar ha varit rätt snäll i år, i alla fall om skall tro att man får julklappar efter ett förtjänstfullt leverne under året...glad och tacksam över allt jag fick. Extra kul med den fina kameran. Nu skall bloggen utökas med egentagna bilder. Glad också att stridisfamiljen som jag tillhör, lyckades hålla sig i skinnet och vara sams hela dagen och kvällen. För de som känner oss förstår man vilken prestation det är! Och för de som är nästan ingifta i familjen, d v s Jerker...var det säkert en trevlig nyhet att få uppleva. Idag har jag ägnat tid och kraft åt att hamna på +- 0 vad gäller kalorier. Det tog sin tid. Om man intar ca 3000 fler kalorier under en dag och tänker sig att verkningsgraden i kroppsmaskinen är ca 30% (månne högt räknat och helt baserat på kvalificerade gissningar) då blir det tillförd nyttig energi 900 kalorier. Dessa måste förbrukas för att inte lagras...och lagringen väljer kroppen helst som fett eftersom varje gram fett är värt 9 kalorier och varje gram kolhydrater eller proteiner är ca 4 kalorier...färre gram lagrar mer kalorier som fett alltså. Skitsamma...de skall bort hur som helst...
Att springa fort som bara den (för mig) runt Skogsbo, tog 32 minuter och då gick det åt 640 kalorier...260 kvar...till badhuset...roddmaskin 10 minuter 150 kalorier...110 kalorier kvar...magträning, benträning och lite ryggövningar...nu var nog även de sista förbrukade och jag gav mig själv en present...1km simning...minus på kontot!! Och det är ändå juldag...glädjande för vi fick goda praliner i julklapp...och ska äta laxpasta till kvällen...det blir kanske ett glas vin till då!
Tacksam och glad!
Läste Mats Olssons text om våra hundra främsta idrottare under året, i dagens Sport Expressen. Han höll Zlatan som etta. Jag håller med. Han är ett fenomen...hör bara vad han svarade på frågan från en journalist, när han förlovat sig...-Vad fick Helena i förlovningspresent då?...-Förlovningspresent? Hon fick Zlatan!
Skrattar. Så härligt osvenskt och tilltalande. Så här på håll. Utifrån. För månne lite drygt att ha folk ikring sig som ser sig som presenter till omgivningen.
Eller kanske en idé att ta efter...
God Jul Jerker, du får mig ett år till i julklapp,...en helårsprenumeration!!
Morfar gillade Birks julklappar! :)Julafton!!
In med hundar, ungar och paket i pappas bil and off we go...mot Bäsinge och farmor. Farmor var julen personifierad och jag har nog inte riktigt hittat den julkänslan igen, efter att farmor gick bort -89.
Väl ute i Bäsinge böt pappa och jag om, sen gick vi ut till djuren i ladugården. De skulle få det rent och få mat. Jag tyckte alltid att de kunde få extra mat och extra fint på julafton. Pappa tyckte inte att det var nödvändigt. Djuren visste inte vilken dag det var. Det visste de visst...hävdar jag bestämt än idag när jag ger Jerry kalvsylta till frukost. Jerry är min storpudel. Jag borstade alla korna på julafton. Onödigt sa pappa. De skulle bli lika smutsiga igen, när de lagt sig i spånet. Jag tyckte att de skulle vara fina som vi, på julafton.
In och duscha. Spännande att duscha i pappas jobb-dusch. På med finkläderna igen och nu vankades det knäck, ischoklad och mandariner i massor. Man fick äta hur mycket som helst, trots att det inte alltid var lördag när det var julafton. Nu väntade jag igen. På att klockan skulle bli tre. För då började Kalle Anka, och då kom också mina kusiner. De träffade jag nästan bara på julafton så det var spännande. Trots att jag var yngst och inte alltid fick vara med när de lekte. "Men mamma...ropa på Erika...hon bara förstör..." så sa min syster...eller skrek...Nåja, Kalle Anka var kul, sen blev det mat...farmors goda köttbullar och julmust...det fanns bara julmust på julen då. Jättegott. Och risalamalta.
Nu var det bråttom. Bråttom att få hit tomten för att dela ut julklapparna innan jag somnade. För jag somnade alltid först. Då med. Julklappar var hur kul som helst. Mjuka paket från farmor, mormor, moster och faster...hårda från mamma och pappa. Roligast var att få hästgrejer eller nya kläder till mina Cindys. En gång fick jag en Cindy-häst och ett stall. Det var nog min bästa jul.
Så till det jag inte minns men fått återberättat...vi åkte på midnattsmässa i Folkärna kyrka. Pappa och jag sov. Skillnaden var att jag sovit sen julklappsutdelningen, men pappa somnade alltid i kyrkan. Men det var nog mysigt det med. Att vara i kyrkan.
Nutid...
Har varit i vårt jättefina badhus på juldopp. Tänka sig, de hade öppet mellan 06-09. VIlken service. Jag var långt ifrån ensam drä kl 05.55. Vi var mågna som ville bada oss i form för julafton. Tränade på gymet och simmade en km. Skönt som bara den. Väckte Jerker när jag kom hem och vi åt frukost framför TV:n...trots att kl bara var 08 så fanns det saker att se. Allt var inte bättre förr. Mysigt hade vi i alla fall. Nu har vi stylat oss...jag har stylat mig själv...rött är en färg jag bara bär på julafton. Vet varför när jag ser mig i spegeln. Jag blir rödmosig i hyn, av den färgen...ser ut som om jag rodnar...eller har druckit en massa vin... Stylade Jerker lite...han är snygg i kostym...annars också men kostym är nåt extra på män! Nu skall vi till hans föräldrar sen till mina...ska bli mysigt. Men inte som förr...då när jag var liten! Då ens begreppsvärld var mindre och man hade färre saker att jämföra med. Blassé fanns inte i känsloregistret.
Nu får man verkligen tänka till, på hur bra vi har det...och glädjas åt det. Och att Kerstin, Elsa och Birk finns...syskonbarnen till mig och Jerker...för julen är barnens tid!
God Jul kära läsare. Ni är inte så många men desto kärare!!
Go SVT
"Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta
Men så enkelt är det ändå inte
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori
Den har ett mycket enklare ursprung
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla
Okunnighet om andra människors särart
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium
En förhandsrätt
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra
Att gradera människor med en sådan måttstock
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken
Därför ligger fördomen alltid på lur
Även i ett upplyst samhälle
Den kan blossa ut i ett stickord
En obetänksam replik, en nedrighet i det lilla
Kanske menar den som handlar inte så illa
Men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks"
Palme nämnde aldrig fördomar mot människor p g a deras sexualitet men jag tror att en man med så fast rotade värderingar på jämlikhetsområdet, även inkluderade dessa grupper. Eller kanske inte, för många varianter på sexualitet var klassade som sjukdomar så sent som 1965, när han höll sitt tal. Men hade han levat idag, hade han säkert inkluderat dem också.
SVT har upprört många genom att nu under julhelgen visa ett drama om Selma Lagerlöf. Man har valt att lyfta fram hennes sexualitet och Gud förbjude...kvinnan kände kärlek och hade sex med någon av samma kön. Vilken skam, vilken befläckelse av denna fantastiska författarinna...en landsmoder som t o m får vara på en av våra sedlar...lesbisk...uschianne mig...och vi som läst Nils Holgersson för barn i generationer...DÄR är förklaringen till ungdomars depraverande leverna numer, till finanskris och kanske även till bråket på västbanken...
Men skärp er!! Ta er i kragen folk! Stå på er svt. Lyft av alla lock och visa världen att kärlek inte begränsas av könstillhörighet och tradition. Selma var en fantastisk författare, en föregångare som helt enkelt gick sin egen väg. Blir det sämre av vad hon valde att göra i sängen? Förstår inte de anhörigas gnäll. Tycker man att hon framstår som en sämre människa p g a vem hon älskade? Det här gör ju bara hennes liv ännu mer imponerande. Att hon orkade på denna inskränkta tid.
Och vad tråkigt...att vi inte nått så långt som vi gör sken av...är vi månne inte världens mest jämställda land? Är vi heller inte så jämlika? Kanske vi inte tycker att alla har lika värde ändå??
Synd Palme, att du inte finns längre...för med dina retoriska kunskaper, dina värderingar och ditt sätt att nå inte bara intelektuella universitetsråttor, utan nå hem i stugorna...hade du kanske hjälpt oss en bit till...på vägen om mot att leva som vi lär.
Oj då...djupt igen...men...nästa blogg blir grund, enkel och skall bara handla om julen!
Lovar!
kram och hoj!
Rim Källström
båda på samma gång - det är magi.
Lika underligt det är, det kan jag lova,
att både vilja träna och att sova.
För om jag sover blir jag pigg och nöjd och sund
men om jag tränar blir jag det, och inte rund.
För nu vankas julbord med pastejer,
korv, lax, skinka och andra grejer.
Man ska ju kunna äta vad man vill,
av sylta, knäck och inlagd sill.
Så det är bara att träna på med fart
och sova sen, när man tränat klart!
Nu ska jag sova...för tränat har jag gjort...det gick som smort...och ganska fort.
Julshowen är imorgon...det blir grejer det. Om vi sätter den. För nu är det banne mig hur lite tränat som helst. Inte ens ett genrep med klädbyten har vi hunnit med. Jag är faktiskt lite nervös. Den blir bra...om vi har tur...
VI får se imorgon.
Tjosan
Är kalsongbilden en bluff?
"Vill se om han är lika välutrustad som i kalsongreklamen"
David Beckham lär bli granskad i Milan. Både på och utanför planen. - Jag vill se om Beckham är lika välutrustad som han är i Armanis kalsongreklam, säger Marco Borriello. Engelske landslagsstjärnan David Beckham, 33, tillhör Los Angeles Galaxy, men lånas den 7 januari ut till AC Milan. Redan nu kan han räkna med att bli granskad, på flera sätt.
Enligt Daily Star säger hans blivande lagkamrat Marco Borriello, 26: - Jag är nyfiken i omklädningsrummet. Jag vill se om Beckham är lika välutrustad som han är i Armanis kalsongreklam
Detta stod att läsa i dagens aftonblad. I alla fall i nätupplagan. Det väcker ju en hel del funderingar. Borricello som är nyfiken i omklädningsrummet...är han representativ för fotbollspelare i allmänhet? Varför så mycket bögnoja i så fall? Varför inte erkänna allihop, att man är lite nyfiken av sig - i omklädningsrummet. Inget mer med det. Philip och Fredrik visade att de hade koll på gamla skolkamraters snoppar, i ett avsnitt av Boston Teaparty. Kanske också varit nyfikna i omklädningsrummet.
Skitsamma...Beckhom är säkert så välutrustad som det ser ut i Armanireklamen. En del får allt, helt enkelt...goda gener delas inte ut rättvist här i världen. Och då kommer jag osökt in på mig själv...full av goda gener. Inget jag rår för, det är tack till mor och far. Se bara bilden nedan. Jag vet hur beckham känner sig. Ifrågasatt. Det är inte många som tror, att bilden verkligen är på mig och Jerker. Många tänker "jag skall nog kolla dem i omklädningsrummet, är de verkligen sådär deffade och välutrustade?!". Jag vet inte om det är avundsjuka eller bara ett tvivlande sinnelag som ligger bakom sådana misstänkliggörande funderingar? Det är hur som helst lite förolämpande, att man alltid måste dra upp tröjan och visa hur det är och stämmer överens med bilder.
Jag tänker sluta att visa magen för att bevisa att bilden nedan är JAG!
Förresten, är det någon som kan förklara vart gränsen går mellan en vit lögn, en nödlögn och en ruskigt svart eländig lögn?! Jag bara undrar...rent allmänt.
Glögg på er!
Trött
HALLÅ!!! Det ÄR inte slut än. Jag behöver lite hjälp och action nu de sista dagarna. Inte trötthet och ont i halsen!
Denna gång var betygen värre än nånsin att sätta. Faktiskt värre än nånsin. Har haft magkatarr förra veckan tills nu, för de himlans betygen. Ett IG i matte i min klass...illa...inte kul att sätta...inte kul att tänka på hur det känns att få för eleven, med sig hem och visa innan jul...ett skriftligt bevis på det man redan visste...att man inte fixade det. DÅlig tröst att få med sig ett åtgädsprogram hem.
Eller tjejerna i åttan som jag har i kemi, som lade ner en helg tillsammans för att jobba med de fördjupningsuppgifter jag delat ut, att frivilligt lösa, för de som siktade på högre betyg. De lämnade in i tid, svarat på allt. Men fel, knapphändigt och inte med MVG-kvalitet ens om jag tar på mig de mest snälla glasögon jag har. Nedlagd tid och flit är inget som betygsätts nämligen...illa...för jag är säker på att många arbetsgivare uppskattar just sådana egenskaper.
Så jag får trösta dem med att...jag vadå? Bra kämpat tjejer...det går bättre nästa gång...
Nej, hjärnan...det krävs nog att du och jag samarbetar de sista dagarna, med fullt blås på maskineriet...så att det kan komma fram några goda idéer om hur jag skall hjälpa min matte-elev till bättre mattesjälvförtroende så att han blir mottaglig för hjälp i matematik...och hur jag skall visa för tjejerna att det visst lönar sig med flit, för att man vinner på att öva sig på svårare uppgifter...tids nog blir man bättre och bättre...
Som piano...det räcker inte med noterna på Chopins "Minutvalsen", det räcker inte ens med att kunna fingersättningen på piano, eller kunna läsa noter, eller veta vart tonerna finns på pianot...inte heller en superduper-pianolärare är nog...nej, det krävs motivation till att träna och en tro att om jag bara tränar kommer stycket att sitta till slut...kanske inte som om Staffen Scheja spelade det...kanske inte ens som om ROlf Engman spelade stycket...men möjligen gott nog, för Erica Erixon. Träna och träna och träna...och sen träna igen...på det man vill lära sig och bli bättre i...så är det för oss som inte är naturbegåvningar och kan allt från början. För det finns såna också.
Nu skall jag spela lärare ett tag...prova prata lite med tjejerna, om MVG-kvaliteter och hur man kan öva sig på såna...
schas undan, alla trötthet...var hälsad pigghet!
Grattis Kevin!
Bland det jag är som sämst på, är att ta adjö av min klass när de slutar nian. Har aldrig hänt att jag klarat att säga några väl valda ord åt dem och sen ta adjö...utan tårar...Vet nån om det finns nåt piller att ta så man klarar sånt? Det blir så jäkla dramaqeen-aktigt...liksom större än vad det är... Jag vill INTE VARA EN DRAMAQUEEN! Jag vill vara lite cool, ha kontroll, säga bra saker förvisso med känsla men med tårkanalerna stängda! Och rösten i behåll. Hur tränar man sånt?! Jag kanske har slappa tårkanalsmuskler? Finns det någon gen som ger slappa tårkanaler? Den måste i så fall vara dominant för den slog helt klart igenom hos mig.
Skitsamma...vattenfast mascara, talet på power point istället för att läsa det...det finns vägar förbi liksom!
Avslutar med en fundering som slog mig när jag läste vår facktidning idag. Där stod det om gymnasieskolor som skulle erbjuda gymnasial spetsutbildning (s11 för alla er som fått en prenumeration på LR:s Skolvärlden i julklapp). Jag tycker i princip att det är bra. Ca tio skolor skulle komma igång med detta redan i höst. Och genast funderade jag på en elev jag har som skulle passa på en sådan utbildning. Verkligen. Vilken utveckling och stimulans att få gå bland likasinnade och få läsa i ett högre tempo, parallelläsa högskolekurser och få specialinriktning mot t ex forskning. Jag tänkte att jag skulle ge eleven och dens föräldrar artikeln så skulle de på egen hand kunna ta reda på mer.
Sen tänkte jag igen.
Och då funderarade jag om det verkligen är vad denna elev behöver. Eleven lever redan med föräldrar med spetskompetens och höga förväntningar. Eleven har massor med resurser för goda prestationer och kommer att skaffa sig den spetskompetens som behövs, när väl högskoleutbildningen är vald. Kanske eleven behöver ta det lite lugnare några år. Umgås och arbeta med "vanliga" elever. Göra vanliga tonårsgrejer, hinna ha kul...inte så prestationsinriktat. I alla fall inte på en gång. Kanske gymnasiet kan få vara just ett gymnasium. Förberedande för universitet och högskola men inte nödvändigtvis en början på det. Jag tvekar...kommer därför inte ge eleven artikeln...tror jag.
Kanske inte skall lägga mig i...
Det är svåra val de ställs inför, våra ungdomar. Allt har blivit så på allvar för dem. Man måste tänka rätt så tidigt...eller måste man det?
En nära vän sa en gång till mig...alla val du gör, kan du välja om...utom att skaffa barn...och du kan bli vad du vill, men det kostar olika mycket energi. Bra sagt. Så tror jag att det är. Det känns tryggt att tro det, får då känns det som om man har kontroll över sitt liv, i viss utsträckning. Saker händer en inte bara.
Nu bestämmer jag mig för att sluta blogga för kvällen, gå och lägga mig, ladda för morgonens långpass. 2 mil i snön...det suger lite...inte suger som i att det är värdelöst...men snön suger så det går tyngre! Bra träning!
Tjobidooo
Arla
Nej, jag ska inte prata mjölk...jag tänker berätta om den arla timme, i vilken jag tvingades stå upp i morse. Kl 04.30 ringde klockan. Varken Jerker eller Jerry reagerade...ej heller stora delar av min kropp. Hjärnan hade helt klart för sig samtalet med far igårkväll. Alltså försökte den att väcka resten av kroppen med det snaraste. En återblick...
Igår kväll var jag på en fin tillställning på Star hotell. Trerätters middag med tre glas vin, trevligt sällskap och fin uppskattning från kommunen. Kort sagt ett säkert recept på en lyckad kväll. Glada och nöjda kom vi hem jag och Jerker och slog oss ned i soffan, då ringer telefonen. Jag hörde redan på signalerna att det inte var kul. De lät lite arga liksom. Det var pappa. Han lät arg och irriterad och fick mig att förstå att han sökt mig hela kvällen. Detta för att säga att om jag minsann ville ha hundvakt, så var jag tvungen att lämna hunden kl 05.20. För han skulle åka till jobbet då, och mamma skulle vara borta hela dagen.
Gaaaaaahhhhhhhh...
Jag dricker aldrig vin i veckorna...någonsin...men just denna kväll gjorde jag det...och just denna morgon efter...skulle hunden levereras 05.20.
Det är otur det!
Eller som det står i min "KBT for dummies" - man väljer själv sina tankar om händelser...
Så imorse fick jag en fantastisk möjlighet att börja dagen ännu tidigare än annars och på så vis, få mer vakentid att göra roliga saker på.
Har bestämt mig för att hinna rätta fy-proven, simma efter jobbet, springa lite till kvällen och åka ut till Ersson för lite julstämning. Så tack pappa för extra tid. Det var bara roligt!
Kram...
...men jag har lite ont i huvudet.
Jag tackar:
Först och främst vill jag tacka min sambo och min familj, som ger mig all den kärlek jag behöver. Som stöttar och lyssnar när jag beklagar mig och som gläds och lyssnar när jag berättar om goda saker. Sen vill jag tacka arbetslaget. C-laget, som år efter år befolkats med synnerligen goda människor med allehanda fina kvaliteter. De mindre fina kvaliteter som vi alla har, kan vi tillsammans skratta åt, bråka över eller så faller de helt enkelt i glömska eftersom de goda sidorna överväger. Till C-laget kan jag gå och berätta om mina tillkortakommanden, om usla lektioner, om vedermödor och svåra frågor...jag kan gå dit med pedagogiska höjdpunkter i min lärargärning, med roliga anekdoter från lektioner eller bara med allmän redundant information...laget är min vänner och jag har förmånen att få jobba med dem. Vara en av dem.
Jag vill även tacka alla övriga kollegor. En del är riktigt nära vänner och helt oersättliga i min vardag både på skolan och på fritiden. Men de allra flesta är också att betrakta som vänner. Vänner av den kalibern att jag ytterst gärna spenderar många och långa timmar i deras närvaro, som nästan alltid kantas av skratt och positivism. Mina kollegor delar min uppfattning om skolan. Man tycker det är kul att vara där och gillar eleverna.
Nästa att tacka blir vår rektor. Jag kan inte sätta fingret på, vad det specifikt är för framgångsfaktorer hon har...men jag vet att hon lyckats och lyckas...ett till mycket stora delar positivt och utvecklingsbenäget kollegium som tar uppdraget på allvar och vill gör skillnad i elevernas vardag...det är hennes ledarskap att tacka. Hon lyckas på något sätt ge positiva förväntningar på oss, delegera och ge ansvar...samt ge uppmuntran och stöd. Visst ser jag även fläckar hos denna sol, men hon är den stora anledningen till att jag jobbat 15 år på samma ställe. Ett lyckat exempel på en ledare. En person att se upp till.
Slutligen vill jag så tacka alla elever jag har eller någongång har haft. Det är er jag jobbar absolut flest timmar ihop med och många av er har jag haft förmånen att få komma riktigt nära. Relationen med er är oerhört viktig för mig och ni har allihop på något sätt berört mig. Jag räcker inte till för alla lika mycket vilket jag beklagar men min största önskan med min lärargärning är att ni upplevt mig som rättvis och engagerad. Känner ni dessutom att jag tyckt om er och att ni blivit sedda är jag mer än nöjd. Jag vill givetvis ha lärt er något som ni haft och har nytta av i livet efter högstadiet. Alla lärare vill göra skillnad. Jag älskar mitt jobb som lärare och skulle aldrig vilja byta bransch!
Trots att jag ville bli veterinär, pilot, ridande polis, kirurg eller mjölkbonde...innan jag ens funderade på läraryrket!
Detta är gott nog!
...men jag vill ha mer lön!
Tack igen för ljusstakarna! Jag ser fram emot tavlan när jag jobbat 25 år!
Detta är tacktalet jag aldrig kommer att få hålla ikväll...när jag skall till Star och få ljusstakar för att ha jobbat 15 år i kommunen...eftersom man inte gör så på såna här tillställningar...förstås...helt självklart...men jag vill ändå lite Zlatan-aktigt få tacka för mig...till kommunen, som är en bra kommun att bo och jobba i. Så det så! Och jag äger min egen blogg...så ni får bara stå ut med att läsa detta!!
Så pretantiöst och ordentligt det blev idag då...jag lovar sumpa till det lite mer i morrn...
;-)
Beroende
Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det. Det vanligaste man hör väl kanske att man är beroende av en viss substans, till exempel alkohol, nikotin, olika mediciner eller narkotika. Men man kan även vara beroende av att utföra vissa handlingar. Det kan vara ett tvångsmässigt TV-tittande, dataspelande, porrsurfande eller överdriven träning. Om en nära anhörig lider av detta beroende och försöker få den beroende att sluta, pratar man om medberoende. Detta är kontentan av vad jag lyckats läsa mig till om beroende. Mest för att jag ville läsa om hur endorfiner påverkar oss och varför man mår dåligt utan dem. Jag fastnade dock i en läsning som mest handlade om spelberoende, men jag funderade om jag är beroende av träning. Fortsatte därför min läsning...fann nedanstående...
Psykologen och spelberoende forskaren Thomas Nilsson anger i sin bok Jakten på Jackpot sex viktiga kriterier som ska uppfyllas för att ett beteendemönster ska betecknas som ett beroende.
- Upptagenhet. Personen är helt upptagen av aktiviteten i fråga. Det mest av ens vakna tid går åt till att fundera över aktiveteten, när det gäller droger till exempel kan mycket handla om att få tag i dem.
- Ja, jag tänker massor på träning...massor på hur jag skall hinna med och vad som behövs tränas...men, det är ju för att jag vill bli bättre på det jag håller på med... - Sinnesförändring. Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt.
-Ja, jag mår bättre på kort sikt...blir på ett särdeles gott humör av tung jobbig träning... - Toleransökning. Att man hela tiden behöver mer av den substans man använder, eller den aktivitet man håller på med. När det gäller spelberoende kan det handla om att man behöver spela om mer och mer pengar för att uppnå samma kick.
-Njae, jag måste ju öka på träningsdosen lite för att bli bättre...annars står man ju still... - Abstinenssymtom. Kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet, och då man slutar upplever man jobbiga fysiska och psykiska symtom. Dessa effekter är särskilt obehagliga vid beroende av till exempel alkohol eller heroin.
-Jerker skulle nog säga att abstinens märks på mig...när jag inte fått träna på flera dagar p g a t ex magsjuka...så blir jag rastlös och lättretlig... - Konflikter. Den beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Man talar också om inre konflikter, som att bryta mot ett löfte man har givit sig själv.
-Jag kommer bara i konflikter med de som surt kommenterar något om min träning som t ex mina föräldrar som kan uttala sig dumt om hur mycket jag tränar... - Återfall. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Återfall är mycket vanliga, och leder ofta till att samma nivå av missbruk återupptas.
-Yes!!! Tacka vet jag träningsåterfall...ingen annan gång är jag så träningsvillig och noggrann med planering av träningen...
Så okej då...jag är väl beroende av träning då...men, nog finns det massor som är sämre att vara beroende av. Och även om jag vet att man inte kan skylla på gener allena om man har lätt att gå upp i vikt...för man blir ju inte fet på luft...utan på det man stoppar i sig...så även om man har en sämre förbränning...så om man anpassar intaget av föda efter sin förbränning, så borde man inte gå upp i vikt mer än andra...
Så har man de gener man har och jag vill mota övervikt med träning...och bli bra på löpning samtidigt.
Win-Win-situation!!
1,2 mil i slask, snö, mörker och blåst igårkväll...kom hem kl 20...var på ett strålande humör...och längtade genast till nästa träningstillfälle...som blir idag...simma!!
Tjobidoooo
En alldeles vanlig lördag
Eller var det detta som hände...när Jerker åkte, satte jag på en panna kaffe, läste lite i expressen som vi köpt tidigare på ÖB och sms:ade med Bella om att vi kanske skulle ta en promenad lite senare. Senare blev snart...och Bella dök upp...också hon osminkad...vi drack kaffe, pratade skola, skvallrade om kollegor, gladdes åt elever och sen tog vi vår promenad...Jerry fick följa...sen åkte Bella och jag bänkade mig framför TV-n. Stjärnor på is...så spännande att jag samtidigt att hade tid och lust att skriva lite på låtar till lärarshowen. Passade på att övningssjunga lite i min ensamhet. Sen kom sambon hem. Vi övningsjöng lite ihop...och nu är det nu. Och jag är trött - och tänker lägga mig...för att orka gå upp tidigt och springa tidigt och långt...för jag skall med mamma till Borlänge och handla julklappar imorgon.
What a partyanimal I am!
Och snart fyrtio...
Talande papegoja
Gå in och lyssna tills jag hinner blogga mer...tanten måste ju ha tjatat hål i huvet på den stackars fågeln innan den gav upp, lärde sig prata och tjatade tillbaka...
Maktfaktor...hallå annonsörer, fatta nångång!
Tills dess skall ni få några olika tips...
1) Musik..lite lugnt...Glasvegas med Cruel Moon och A snowflake fell
2) Vin...gott och prisvärt...6670 Alamos Malbec 89kr
3) Underhållning med djur...hunden som kunde prata med människor http://www.youtube.com/watch?v=rEtvcsqGipo
4) Underhållning och kurs i franska... http://www.youtube.com/watch?v=A997EJtK6Gg
5) Underhållning "live"...julshowen den 19:e dec...nåt i hästväg!
6) Något att vila ögonen på...BIRK i BADET!!
Tjobidooo alla läsare, ni önskas en god fredag!
Du ser det när du tror det!
Igår var vi iväg till Borlänge med tre nior. De hade redovisning av ett projekt. Jag slogs av att samtliga skötte sig så bra (det slog även personalen av, på muséet...de förvånades över att inget gick sönder och att allt gick lugnt tillväga och alla kom i tid). "Hemma" på skolan kan minsann både ett och annat gå sönder, det händer att några kommer försent och faktiskt så kan jag dra mig till minnes gånger då de inte varit alldeles knäpptysta när någon annan pratat. Jag har hört om lärare som kan berätta om elever som inte lyssnat på dem och inte gjort som de sagt...hugaligen...
Precis som i en familj...man har trygga starka relationer som håller för lite gnissel. När kan man ta ut sina egna frustrationer om inte i sin familj? De flesta av oss försöker skärpa sig när man är bland folk (alltså är "folk" inte familj). Så var det för våra elever. De skärpte sig när de var borta. Toppen! Jag blir stolt så det svämmar över...det gör inget att det klickar ibland med tider och koncentration. För de har KOLL på hur man SKA uppföra sig.
Ingen lätt uppgift fick de heller...redovisa inför en jury, som dessutom filmade hela redovisningen. Jag såg bara min klass redovisningar och jäklars vad bra de gjorde det.
Tänker rösta på det parti som inför ett tionde år i grundskolan...för nu, när de är som bäst, när vi jobbat ihop oss - de och jag - så ska de vidare till gymnasiet...och vi får nya sjuor...som leker, kastar sudd, fnittrar, nyper varann i sidorna, härmas...till de går i nian, och gör sin gamla lärare förvånad och stolt....över hur bra dom är!
I dag skall jag konferera hela dagen. Ibland blir inte såna konferenser så efffektiva som man skulle kunna hoppas av 7h. Men det blir den nog idag!
Mors!
Mödomshinnan - ett skydd mot synd?
Av flera anledningar.
Ett: Varje person äger själv rätten till sin kropp och avgör när man är redo att ligga med någon (i alla fall när man är över 15) och önskan att ha sex får inte förknippas med synd och skam. Två: Mödomshinnan är ett hudveck (se nedanstående citat från vårdguiden.se) som kan tänjas ut av olika anledningar långt innan man ens funderat i sexuella banor. Flickor leker, idrottar, rider och rör sig på sådant sätt att den kan tänjas ut. Och hör och häpna, flickor onanerar.
citat:"Mödomshinnan
Mödomshinnan är egentligen ingen hinna utan en krans av slemhinneveck cirka en centimeter in i slidan. Den är en mjuk och elastisk liten öppning som mensblodet kommer ut genom.
Om du använder tampong, onanerar med fingrar eller massagestav eller har ett samlag så vidgas mödomshinnan de första gångerna man för in något i slidan. En del kvinnor blöder eller får lite ont när mödomshinnan tänjs ut. Mödomshinnans storlek och tjocklek varierar mellan olika kvinnor. Många kvinnor blöder inte alls när den tänjs ut medan andras mödomshinna är så tjock att det är svårt att genomföra ett samlag eller att använda tampong. Mödomshinnan kan vidgas genom en enkel operation.
En del tror att det går att se om en kvinna har haft samlag genom att se om mödomshinnan är kvar eller om det blöder vid det första samlaget. Det går inte. Mödomshinnan har ofta tänjts ut tidigare.
Även om kvinnan har fött barn finns delar av mödomshinnan kvar resten av livet, ofta som små flikar i ingången till slidan. "
Så nu kan man sluta anklaga initierade, välutbildade, välvilliga lärare för att ha felaktig undervisning. Go on Eva!!
Det är vårt uppdrag att undervisa eleverna objektivt utan religiösa värderingar. Föräldrar får ha sina värderingar och uppfostra sina barn i den andan, men i skolan måste vi lära ut det som bygger på den rådande vetenskapen. Det som var gårdagens sanningar, är det inte längre, vetenskapen går framåt. Tack och lov. Trist om vi fortfarande vidhöll att jorden är platt, då skulle ingen kunna resa till australien...
Pest eller Kolera
Kan inget om desa sjukdomar mer än att man brukar få välja mellan dem för att visa att vad man än väljer så blir det dåligt. Nu har det blivit dåligt, hur jag än valde. Eller valde och valde...man väljer knappast magsjuka...men, jag är ju piggare trots att jag får springa på toa...Men allvarligt, hur kul är en vinprovning när man inte kan dricka vin? Jag blir illamående bara jag tänker på vin. Så nog är det ett sjukdomssymptom att ta fasta på...Dock sätter jag vinringen på pottan...för han som leder vinringen blir sur om vi är för några. Och Kajsa kunde inte gå. Och hon var före med att säga nej...så jag blev liksom droppen. Vem vill vara en droppe?
Så nu sitter jag och surar över att andra blir sura...sur också över att jag inte känner någon entusiasm över cabarémötet...fast det är väl mest den allmänna surheten som tar väck entusiasmen...eller magsjukan, som suger musten ur en. Eller faktumet att vara en droppe. Skolsköterskan har inte direkt hjälpt till att möjliggöra medverkan i aktiviteter på skolan på kvällen...nu när inga pälsdjur får vistas i lokalerna what so ever...Men parfym får folk lukta hur mycket som helst...och svett...och folk kan gå hit, helt nymysade med sina katter, hundar, hästar och hamstrar...så att djurhåren fullkomligt täcker deras kläder...fuskpälsaktigt...men jerry kan inte ligga i ett hörn helt stilla, med sin ickelossande päls...sur över det med. Men mest sur är jag nog ändå över orättvisan att få magsjuka igen, det var faktiskt bara två veckor sen sist och det inverkar uselt på träningen. ORkar inte träna...skitsur över det. Och JA, jag vet att det finns dom som har det värre...dom som har PEST och såna som har KOLERA...
...ska sura runt i skogen med hunden lite...och hoppas att syret gör mig hög och glad igen!
Böhhhhhhhhhhhhhh
Ofrivillig vila
En vän, Anna, önskade sig igår, Voodo-dockor...inatt fick jag värsta magplågorna! Jobbigt att misstänka att hon fick tag på en Voododocka, och provade om den funkade - på mig! Min ända är som en orangutangs och jag tror inte jag fixar en sväng till på toan...är helt slut. Snälla Anna...ta ur nålen nu...dockan funkar, voodoa på den som förtjänade det från början och låt bli att testa på dina vänner!
Jag som drömde om lite sovmorgon helgen som gick...nu fick jag minsann sova hela dagen, med avbrott för löpturerna till toan...tur att jag sovit...för den TV-tablån gjorde ingen glad...Martha Stewart, Rachel, Ophra, Letterman, Dr Phil...herregud, Amerikaner...är det möjligt att se så många pratshower?? Och varför? Tacka vet jag Cesar MIllan med Mannen som kan tala med hundar...har precis avverkat ett avsnitt där jag fått lära mig hur man tränar hundar att undvika skallerormar. TACK OCH LOV! Det vore ju katastrof, om Jerry och jag mötte en skallerorm...och jag missat lära honom hur han skall undvika den. Tips 1: Var kvar i Sverige med din hund. VI har inga vilda skallerormar. Tips 2: Res inte till Kalifornien med hunden, om du nu verkligen måste resa med den...och om du måste det, och just dit...ta inte hunden med ut i öknen...måste du det, då bör du ha tränat hunden först. Med en orm i bur. Som bara kan skallras lite. Sen får hunden massor med beröm när den backar bort från buren.
Toppen, skall träna Jerry bara jag blir frisk. Hm...var får jag tag på inburade skallerormar?
Skitsamma...all kunskap måste inte gå att använda i den omedelbara vardagen, den kan vara bra att ha för oförutsedda händelser, eller bara som lagrad kunskap...hjärngympa...
Det är så jag motiverar eleverna varför det är viktigt att kunna dividera bråk, kvadreringsregler, kemiska tecken och tillverka estrar!
Avslutar med en tacksamhetens tanke, till att jag fick vara magsjuk i hemmet...och inte i skolan, som Tina fick lov att ha det härom veckan...hujedamej...
hej för nu!
How to handle??
Hur får man dem att inse att de är i skolan för sin skull, för att få fler valmöjligheter till sitt fortsatta liv...de är inte här för min skull, eller för sina föräldrars skull...
Jag lyckas banne mig inte med detta...inte just nu i alla fall...några skiter totalt i skolan och verkar hoppas på manna från himlen en vacker dag. Såna vackra dagar kommer inte.
Jag tror förvisso på den fördelningspolitik som byggt upp Sverige. På att vi måste hjälpas åt, För alla har inte samma förutsättningar. Jag kan gärna betala mer skatt...men vill inte att den skall gå till att såna som skiter i allt eget ansvar för sitt liv...ska ha samma levnadsstandard som den som sliter skiten ur sig för att få det att gå ihop.
Jag vill lära mig hur man uppmuntrar elever till mer eget ansvar, att få dem att ta rodret över sin framtid och styra in på en bra bana...för att de vill skapa det bra för sig...inte för att jag säger det..jo, det kan vara en okej anledning för de som inte alls ser längre framför sig än sina stortår...
Hur skapar i meningsfullhet i skolgången för elever utan framtidsvisioner?
Stora frågor att börja måndagen med...jag ger mig idag...försöker lösa problemen en annan dag och går och simmar...och tar en tyst minut...simmar ut, ut och simmar...la la la...en chans att andas ut, andas in...
