..

Mobilalarmet ringde 06.30...stängde av...snooze fem minuter senare...stängde av...snooze igen...stängde av hela skiten...somnade om. Vaknar 07.10 av sambon - Erica...Eriiica (viskpratar)...skule inte du gå upp 7?
Gaaahhhhhhhhh...jo, det skulle jag, i alla fall som jag planerade igår, då jag var från vettet och glömde att det bara finns två möjligheter att sova ut på en helg. Lördagmorgon och söndagmorgon. Lördagmorgon har varit. Gone. Weg. Jag försötrde den med att gå upp 06 för att klippa och bada hunden... Nu var det sista chansen...söndagmorgon...07...Varför i hela friden bestämde jag med löparna från Dalaporten att vi skulle springa långpass kl 10?? Satans lutheranska uppfostran...Det hade funkat att springa 11 eller 12 också...för då hade man kunnat äta frukost i vanlig helgtid, typ 09. Men nu var jag tvungen att få i mig gröten så att magen hade rimlig tid att klippa upp alla bindningar i de långa kolhydratmolekylerna, så jag fick energi under löppasset. Helt självförvållat.
Hämnades med att göra adventsfrukost och köra upp sambon 07.30. Han verkade inte harmsen för det...lite trött möjligen. Nu tog sig morgonen dock...jag skulle säga att den klättrade upp tre pinnhål och blev en sexa. FÖr frukosten var god och vi kollade filmen Elling igen. Sett den på bio i norge på originalspråk. Mycket kul film. Alla som jobbat med personer med asberger eller autism borde se den. Sen såg vi Kill Bill2...alla som vill hämnas på någon borde se den...och inse att hämnd kan ha olika dimensioner och att det nog ändå är att föredra...att förlåta och gå vidare. Hämnden är roligare att planera än genomföra...det blir ju ändå inte som man tänkt sig. Vad blir det egentligen? Inte min helg med tänkta sovmorgnar i alla fall.
Men nästa helg då...då ska jag banne mig sova hur länge som helst! Ska ta dubbeldos Lergigan. Tejpa för fönstren med svart papper så dagsljuset (om det finns något då...det blir ju bara mörkare och mörkare) inte kommer in...sen sova!
Nu ska jag lyssna vidare på sambon som spelar Mälarökyrka på synthen...han, inne i synthen som spelar kompet, leder...han är långt före Jerker :)
Heja heja...

En gammal klok devis som fortsätter "...och förhindrar mången tillfälle till synd". Därför skall jag känna stor tacksamhet för möjligheten att undslippa syndens träsk, just i dag. Jag har påbörjat evighetsjobbet med att bada, föna och klippa min hund. Nu ler nog någon av de fyra (fem, med bakom axeln-läsarna) som läser bloggen...ler lite hånfullt...föna en hund, skyll dig själv om hunden skall friseras så till den milda grad att den måste fönas. Låt mig då ta tillfället i akt, och berätta om pudlars päls. Läs och lär. Innerst mot huden finns ullhål för att hålla värmen. Utanför ullhåret kommer långa (om man inte klippt på länge) vanliga hårstrån, som är lite feta för att förhindra fuktspridning in till huden. Man kan likna det hela vid skallager med goretex ytterst. Smart allt som oftast men ett elände att sköta. Prova tvätta en ulltröja i mer än 40 grader. Den tovar ihop sig och krymper. Det gör pudlar också, det är så det bildasts dvärgpudlar. Det är helt enkelt för varmt tvättade storpudlar. Nej, men det tovar sig som tusan om man inte kammar och fönar direkt efter bad. Jag tar det i etapper idag. Började 06. Två etapper avklarade. 55 min kammande innan blötläggning. Samt 60 min bad och schamponering. Det tar tid att blötlägga en päls som är fet för att inte ta emot fukt.
Käraste sambon kom upp i halvtid och gjorde frukost.
Nu är diskussionen om huruvida riktigt rika människor bör göra som Percy Nilsson i Malmö, investera sin pengar i saker som kommer medborgarna tillgodo. Låta pengarna jobba i staden man bor i. Han får en massa cred och får känna sig som en riktig pamp men så what...som Stefan Einhorn uttryckte det i boken "konsten att vara snäll...en kanonbok, läs den!) Snällhet drabbar lika oavsett vad som var motivet till den. Om någon gör något snällt mot mig, för att få känna sig god eller få cred hos andra...vad gör väl det, snällheten kändes bra att få ändå.
Så snälla Någon, låt mig vinna hutlöst mycket pengar idag på lotto...så kan jag rusta upp alla klassrum och bygga tak över atriumgårdarna så ungarna får uppehållsrum.
Och så kan jag köpa oss ett hus med pool. En ny kamera. En peak-dunjacka. Och ge mig själv en helkroppsmassage till i Sätrabrunn.
...vinner jag inte...så får det duga med att städa lägenheten, rita bilder istället för att fota, ha min gamla rätt så sköna jacka och be sambon om massage.
Man måste veta när det är gott nog, sa maggan till mig...nu är det gott nog!
Då så Jerry, då går vi in i etapp 3...föna

Sovmorgon idag! Sov trettio minuter längre än vanligt. "Så gick beslutsamhetens friska hy, i eftertankens kranka blekhet över." Med tanke på inlägget om mer vakentid på dygnet... Men hur som helst, så var det skönt som bara den. Kallt i rummet, varmt i sängen...det vet alla, hur mycket inre styrka, och Lutheranska överjag som krävs för att övertala en då, att gå upp...Det gick hur som helst bra, när jag väl kom upp. Däremot nedför trappan - gick det sämre. Har ni varit med om att man är bensäker på att det är ett trappsteg kvar, hela rörelsemönstret är inställt på det...och så är det inte så. Inga av mina ryggmuskler var beredd på knäcken som kom...så nu gör ryggen ont. Är det hjärnan som tolkar synsignalerna fel..."aha, ett trappsteg kvar...då får benen rörar sig så här" eller är det hjärnan som jävlas, bara för att den kan "aha, trappan är slut...men jag skickar på rörelser som om det var ett steg kvar"? Kortsiktigt kul i så fall eftersom det blir hjärnan som får deala med smärtan som kommer efter...
Tunga reflektioner så här på morgonkvisten. Nu skall här förberedas matte!

Vart kommer man om man går upp kl 04.00, tar allmänna kommunikationsmedel på räls, byter i Gävle och sen passerar metropolerna Ockelbo Lingbo Holmsveden Kilafors Bollnäs Arbrå Vallsta Järvsö...och sen är man framme? Ja vart i hela världens ände har man kommit då? Om jorden varit platt, skulle man åkt över kanten för längesedan, men den är ju gudbevars rund, så nu har man bara nästan kommit tillbaks tills dit man började...eller nåt.
I alla fall så är det där jag varit idag. I Ljusdal. Fantastiskt att det finns sådana tåg, som kan stanna vid varje brevlåda man åker förbi. Fantastiskt att det i lilla Ljusdal fanns så många positiva rektorer och en fantastiskt entusiasmerande drogsamordnare. Di for vi idag, jag och kajsa, för att sälja in idén att låta Ljusdals alla föräldrar höra samma sak som Avesta kommuns föräldrar får höra; ÖPP-örebro preventionsprogram. Jag tänker inte använda bloggen för att sälja in idén till de tre läsare som eventuellt läser detta. Ni får nöja er med att glädjas med vår framgång - vi skall få åka dit och hålla kurs. Så infernaliskt rika vi kommer att bli, kajsa och jag. Och vi som funderade på hemvägen, från yttre rymden, när vi läste om terrorattackerna i Bombay...att det var tur att vi inte hade råd att åka någonstans (förutom till Ljusdal), för då slipper man ju oroa sig för terrorattacker. Inte så många terrorister vet nog ens om att Avesta (eller Ljusdal) ens existerar. Och jag och kajsa vet inte hur det känns att leva med ständig oro för sådana attacker. Det vet folk i Irak, Afghanistan, Pakistan, Sri Lanka... Eftersom många i av oss inte vet det, inklusive min pappa, så oroar man sig över andra saker. För nog oroar man sig över det man håller kärt. Pappa oroar sig över Birk. Helst skulle Birk bara vistas i vadderade rum, under överinseende av punktmarkerande uppmärksamma dagispersonal. Idag hade det varit bra...med vadderade rum...eller uppmärksam personal...eller en vadderad Birk. Han ramlade och slog upp ett jack under ögat...fick sy...ett stygn. Lilla gubben...på sjukhus...lite blödig blir jag allt. Vältrar mig i ömkan...pappa fortsätter oroas. Med kubikmetermängd vatten på sin oroskvarn.
Nu stämplar jag ur för ikväll! Heja Leksand! Och tack någon, för mitt roliga jobb!
Pajen, vi ses en annan gång. tiden räckte inte!

Lyssnade nyss på en intervju med surtanten Doris Lessing. Hon var besviken över det senaste året. Tänk vad mycket elände hon varit med om...först nobelpriset, sent omsider, hon hade ju velat ha det för längesedan men då var det minsann ingen som brydde sig...som om inte denna harm vore nog, så har de elaka feministerna (dit hon inte vill räkna sig) tagit till sig Doris som sin egen, vilket skrämt bort alla män...nu har männen läst henne och beklagar att feministerna "ägt" Doris under så lång tid. Och ta sen nobelfesten...hujedamig...klart att gumman inte ville gå på det spektaklet, hon hade ju too much parties anyway...och nu hade hon blivit intervjuad och fått lov att prata vid tillställningar under ett helt år p g a uppståndelsen kring nobelpriset, så hon har inte kunnat jobba!
Stackars henne! Verkligen. Starta en hjälporganisation som kan jobba för att hon skall få lämna tillbaka dessa eländiga pengar och eländes priset!
Såg en artikel i gårdagens express, om Kongo...skicka tanten till Kongo så får hon något riktigt att klaga över! Eller så kan hon skänka de fördömda pengarna till UNICEF...

För oss andra kan vi sms:a UNICEF till 72900 så skänker man 50kr till deras kamp för en vettig tillvaro för barnen i Kongo-Kinshasa.
I did
Och tänker inte läsa "gräset sjunger" en gång till...

Fler timmar på dygnet är förmätet att önska sig. Tideräkningen verkar vara fastslagen i sten och motiveras av diverse opåverkbara saker som t ex jordens rotationshastighet. Bara att anpassa sig. Men, det finns något att göra...jag har nämligen provat så man kan säga att det är empiriskt bevisat (vilket brukar få naturvetare att tycka att det är en sanning). Jag har börjat gå upp tio minuter tidigare på morgonen och lägga mig 1,5h senare på kvällen. Det ger i minuter: 90+10=100 minuter längre tid i vaket tillstånd. Det är massor. Att läsa Avesta tidning tar t ex 5 min, vilket gör att jag skulle hinna läsa 20 st Avesta tidningar till på en dag. Eller att gå runt skolans terrängbana som tar 4 min, det kan jag göra 25 varv till på en dag.
Detta var en för viktig upptäckt för att inte dela med sig av redan nu på morgonen. Ett men är dock på sin plats...en vanlig biverkning är trötthet på eftermiddagen. Har inte hittat nåt bra botemedel än, men återkommer med det!
Jo jo

Tjobidoo...
nu är jag igång. Nu är jag där jag inte borde vara. Igång med ännu en sak att fylla min överfyllda fritid med. Jag som inte ens gillar att dagboka, jag som gjort mig rolig över människor som tror sig vara så intressanta att andra tar dyrbar tid för att se vad senaste inlägget har att tillföra världen. Suck...jag är lika vanlig, normal, onormal, lättpåverkad....som alla andra. Illa att känna att man inte alls är sådär speciell som man hoppats och intalat sig. Lite introspektiva tankar kan man ju kosta på sig, och kanske finns svaret i att jag tror mig tillhöra den intressanta kategorin människor som folk faktiskt hängivet väntar på nya inlägg ifrån. Eller så är jag rädd att jag inte märks och hörs nog...att jag inte finns tillräckligt mycket IRL. Eller så...ja whatever, jag är igång med bloggandet nu och tänker inleda med tankar om Expressens artikel om "Så får du snabbare dator på 10 minuter"...som en vanlig ordinär pizza tar att göra (hur många som än har beställt pizza före en, så tar det ändå tio minuter...mystiskt) Men artikeln då i alla fall....tio minuter my ass...fem år tar det att ladda ned ett av gratisprogrammen de rekommenderar. Troligen finns lavasoft på en server i en liten bergsby i norra tasmanien, servern är en upphottad miniräknare med 5kb ram och signalerna skickas med en gubbe på mulåsna...när en minut återstod av nedladdningen fick jag meddelanderutan "kontakten med servern bruten". Tack för den. Ramlade gubben och mulåsnan ned för ett stup?

Tänk om människor hade en dialogruta i pannan...i skolans värld skulle det kunna ge följande:
"-Nå Pelle, svara på frågan du fick för fem minuter sen, hur mycket är 3 gånger 3?
Meddelanderuta i Pelles panna "Kontakten med hjärnan avbruten"
Och så fick det sin naturliga förklaring!

By the way, passande bagrundfärg till min rosaskimrande blogg va?!

Ta er samman  och håll ut, till nästa inlägg...

Ja, det är väl inget mer att tillägga till den rubriken...läs nästa inlägg vettja :)