..

Oh what a beautiful morning...oh what a beautiful day...kallt men sol, mycket att göra men hunnit allt, lunchmöte med entusiastisk drogsamrodnare, kvalat in till att få tillhöra avesta aik:s ledarstab (bevis: får en overall...riktigt vackert...jag jobbar för en förening igen), fantastisk föreläsning med Leif Strandberg...ja Leif ja, han skulle jag kunna prata länge om...
Fick mig att inse vilket viktigt yrke jag har. Vilken viktig roll lärarna har för elevernas lärande.
Vigotskij...vitryss som kunde tänka bra saker om pedagogik...ska läsa mer av och om honom minsann...

Och nu...nu blir det VPR-möte...vedertaget namn på  vinprovning...Jessica, gå inte på det något mer! (alla förkortningar på mötena är inte seriösa. Våga ifrågasätta!) .
Röda viner denna gång vilket är toppen...vita är gott men röda är godast. Har grundat med lite huvudvärkstabletter och vatten, så här innan. Motar Olle i grind.
Vinprovningsgänget jag är med i, har provat viner i hundra år snart nu. Och jag har ändå inte blivit bättre. Erkänner utan krusiduller att det blir ett svepskäl för att få träffas och dricka vin. Här spottas inte.

Om jag återkommer ikväll, beror på många faktorer.
Tid förhemkomst. Trötthetsnivå. Nivå av C2H5OH i blodet. Men kanske viktigast av allt...om jag har något att säga...

Som plåster på såren, för mitt romanliknande inlägg nyss...som tråkade ut alla yngre läsare och kollegan ;)
kommer här lite gammal härlig musikvideo från när det begav sig!

"Det är viktigt med mångfald inom politiken. Mångfald med avseende på ålder, kön och etnicitet." Detta pratade Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta om, på min kurs i Västerås. Han var mycket intressant att lyssna på och gav mig mycket att fundera kring. Han hade viktiga tankar kring den urholkning av demokratin, som är på väg att ske i och med att färre och färre är medlemmar i politiska partier och färre och färre vill engagera sig i nämnder och styrelser.
Han fick frågan om hur han jobbade för att få in fler ungdomar i politiken? Han erkände utan omsvep att han inte hade något bra svar.

Hur gör vi? För att få folk att engagera sig? Varför vill man inte ha en möjlighet att påverka, att använda våra gemensamma medel för att göra det så bra som möjligt i samhället? Varför vill vi inte bli valda av våra likar, till att representera dem och under en begränsad till ansvara för att de gemensamt insamlade medlen går till att bygga service i kommunen?

Slöhet?...orkar vi månne inte bry oss i annat än oss själva och vår tillvaro, eftersom vi haussat upp en levnadsstandard som kräver massor av tid och pengar att upprätthålla?
Ointresse?...är politiken för tråkig, känner man inte att man får påverka tillräckligt fort, beslutsprocessen och strävan efter consensus kan ta tid, kanske man hamnar lägst i rang inom sitt parti och bara får skituppdrag?
Girighet?...på den kommunala nivån finns inte mycket pengar att hämta, ofta bara ersättning för förlorad arbetsinkomst eller en symbolisk arvodering för ett låååångt möte efter arbetstid.

Kanske är det lite av varje...men jag tror...nu tror jag igen...en dag fylld av tro :)
jo jag tror, att man inte inser viktigheten, inte ser tjusningen, inte törs utsätta sig för granskningen...
Hur många ungdomar idag, har hört hemma vid middagsbordet hur föräldrarna pratat väl om politiker, pratat om vikten av att engagera sig, att varje liten människa kan påverka och göra skillnad? Hur ofta förser media oss med positiva bilder av politiker? De hängs ju för jämnan...än är det någon som varit girig, någon som varit full, någon som glömt betala något...och så ska dom bort. Nu skall Wanja på LO bort...för hon gjorde som så många andra...sa ja till pensionsavtal över det vanliga...Ulrica Schenström...kysste en reporter...bort med henne!
Det kanske ÄR RÄTT? Det är inte DET jag uttalar mig om...utan att det i vart fall inte lockar en massa nya att engagera sig.

Jag provade en gång. Att engagera mig. Jag ville och trodde att jag kunde göra skillnad. Jag ville sitta i bildningsstyrelsen, för jag tyckte att jag kunde lite om bildning. Jag gick på partimöten. Stod i valstuga. Och fick sitta på avbytarbänken i servicestyrelsen. Med fokus på vatten och avlopp. Viktigt men helt supertråkigt. Jag kände inte att jag kunde påverka. Inte göra skillnad. Och så slutade jag.

Så hur får vi fler ungdomar i politiken?
Jag vet inte...
Kanske försöka få tillbaka känslan i samhället, att vi tillsammans är bärare av just själva samhället...vi ÄR samhället...så att folk pratar väl om sina valda politiker, står bakom dem i fyra år, sen väljer om, ifall de inte varit bra...inte hänger dem offentligt...
...träna barnen i skolan...upphöja de som engagerar sig i elevråd och dylikt...
...ändra inställningen i partierna...att ungdomar skall "jobba sig upp"...låt de komma in i skarpt läge direkt...med en mentor från partiet som stöd och hjälp...

...jag vill inte jobba politiskt igen...det VAR tråkigt i servicestyrelsen...sambo är politiker, han lägger ner massor med tid att läsa och förstå och reflektera över tråkiga handlingar. Heder åt det!

Jag tror att jag vill påverka...men...genom att vara tjänsteman...kanske chef...inom offentlig förvaltning.
Jodå.
Kursen är bra.

Stressig dag men bra. Bra för att alla problem gick att lösa och det, ganska enkelt.
Bra också för att rektorerna som jag pratade alkohol och droger med, tog det på allvar och var intresserade.
Bra också för att jag träffade Igge, en gammal klf-kollega som jag inte pratat med på länge. Han har en sådan härlig röst att lyssna till. Djup och lugn. Han låter trygg och man har lätt för att tro på det han säger. Jag vill också ha sån röst. Inte som nu...när jag blir stressad och pratar högt i falsett...hur tryggt låter det? Låter snarare som varningsrop...
Nåväl...
Bra också för att jag kom ihåg att göra en massa saker som var lågoddsare på att jag skulle glömma.
Bra för att klassens skolresa verkar gå att lösa och nu blir kanske ännu bättre, med bara lite mer jobb för oss och eleverna.
Nu när jag sitter och försöker minnas alla bra saker, så bara poppar dom upp. Chopra sa i en bok "du ser det när du tror det". Jag tror det är en bra dag och så ÄR det det.
Trots snö.

Mamma är på semster i Skåne. Ensam. Hos sin syster. Hon skickade nyss MMS med en bild från havet, där hon satt och njöt i solen. Skönt för henne. Jag unnar henne det, verkligen.
Jag kontrade med att sända en bild från när jag nyss plockade in varorna jag handlat, i kylskåpet. Halva mitt ansikte, lite rökt kalkon och en minikeso, fick hon.
Så det så.
Snacka om att ta ner någon på jorden. Nu blev hon allt avundsjuk.
Tänkte först sända en bild på när jag gick till bilen, i snöstormen som härjar utanför. Men, jag vill inte förta hela hennes glädje med havet och solen.
Njut lilla mamma!

...jag skall måla hela världen lilla mamma...full av solsken varje dag...
Nynnar och avslutar bloggandet med det!

Sttrömavbrott tar en tillbaka ett gäng år i tillvaron. En hel kväll utan något som kräver ström. Hade precis börjat laga mat. Citronpepparstekt lax med pestopasta och sallad. Prova göra det på en kall spis om ni kan. Jag kunde inte.

Lax och hela köret in i kylen (kyl och kyl...ett mörkt rätt varmt skåp med onödigt tjock dörr, är vad som återstår, när man tar bort strömmen från ett kylskåp)...och så beställde vi Thaimat...ja, för dom hade tydligen ström. Eller enorma spritkök. Thaimat blev det i alla fall.

Och tända ljus. I hela lägenheten. På toan.

Mysigt faktiskt.

Och sen då. Vad gör man sen en hel kväll i mörker? Inte TV, inte radio, inte dator...inte telefonen...jo mobilen...

Tur att strömmen dök upp innan jag hann fundera närmare över om jag skulle  läsa i stearinljusets sken eller att bara ligga i mörkret och vila. För nu fick det bli som vanligt. Läsa nättidningar, blogga och kika på tv...kanske ett bad...sen läsa tills jag somnar.

Funderar...

Vår höga levnadsstandard har sett till att vi inte behöver umgås så mycket i hemmet. In real life. Och måste vi umgås, så kan vi göra det vid tv:n.

Alla ungar ska ha eget rum, med egen dator och helst egen tv. Så slipper de umgås med sin familj på hela kvällen. Särskilt om de kommer undan gemensam middag. Då kan de istället kolla på onödig kanaler som visar onödiga amerikanska ungdomsserier, chatta nätterna igenom på facebook, msn eller skriva elaka saker till varandra på bilddagboken.

Hur skall vuxenvärlden kunna lära en sådan generation något? Det blir ju bara skolan kvar...för undervisning men mer och mer för fostran...

Strömfritt vore kanske bra...då blir man frusen, mörkrädd och utan förströelse. Då vill man ha närhet och värme...och måste umgås...på riktigt. Prata.

Nu är det nyheter på tv...adieu

Den döda flickan hade svåra hjärnskador när hon avled i september förra året. Beslutet att avbryta den livsuppehållande behandlingen skedde enligt Björn Hurtig (läkarens förvarare)  i samråd mellan läkarna och flickans föräldrar.

De lugnande och smärtstillande medel, som läkaren, helt enligt KS praxis för vård i livets slutskede, anklagas för att ha använt för att döda flickan, sattes in efter beslutet att respiratorn skulle kopplas ur. Då var det ställt utom tvivel att flickans liv inte skulle gå att rädda.

Uppsåtet har hela tiden varit att lindra smärta, inte att döda någon.

Om jag hamnar i det läget, hoppas jag verkligen...att någon läkare törs använda sig av denna praxis...att lindra smärtan när den livsuppehållande behandlingen avslutas. Är inte det allas dröm...att få dö lugnt och fridfullt, utan smärta??

Hempanerad Schweizerschnitzel med potatisklyftor, kaffe med mörk choklad...och så Laila Bagge som Leia i en Paso Doble...vad mer behöver en fredagskväll innehålla?
Inte mycket för min del...
Njuter hejdlöst av fredagkvällar.
Laila fick fyra tior av juryn...fredagkvällen får fyra tior av mig.

Kan avslöja att det tarvat en del planering för att få kvällen att gå ihop...jag menar...de sänder så ska det låta och skavlan,samtidigt som Let´s Dance och Hjälp...vem har planerat det?
Nu spelar vi in och ser så skall det låta samt skavlan, efter Let´s Dance....eller i morgon bitti...eftersom det eventuellt kan vara så...att jag somnar...mitt i Elisabeth Höglunds slow fox...för att vakna lagom när hon ryker...för nog åker hon ikväll!!?

Alla som vill hänga på imorgon bitti på långlöpning...vi samlas vid OK-stugan kl 10...2,5-3mil...sugna? Inte jag heller...but someone has to do it!...är det så? Att någon verkligen måste göra sånt? Jag vet vad Ersson skulle säga...men vet också vad muskelmåns säger...
Ska jag bli Avestas svar på Ewy Palm...så får jag ligga i...men hon var på topp som 47-åring...jag har en bit kvar :)

Laila som princess Leia...


Och Erica som Evy Palm

Tre kvinnor dog samtidigt i en olycka, och kom till himlen.

Vi porten stod St. Per som sade,"Vi har bara en regel här i himlen, TRAMPA INTE PÅ ANKORNA" !

Kvinnorna gick försiktigt, försiktigt, in i himlen, och visst, det var "knökfullt" med ankor överallt. Det verkade nästan omöjligt att inte trampa på någon anka, men de gjorde sitt bästa för att undvika dem.

Men så en dag trampade den första kvinnan på en anka.

Då kom St. Per med den fulaste man som hon någonsin sett, kedjade ihop dem och sade, "Ditt straff är att vara ihopkedjad med denna skapelsens fulaste man i evigheters evighet !"

Nästa dag råkade den andra kvinnan trampa på en anka, då kom St. Per, som inte missar något, med en annan fruktansvärt ful man, kedjade ihop henne med fulingen, samma förklaring som till den första kvinnan, i evighet o.s.v. o.s.v.

Den tredje kvinnan såg allt detta och gick alldeles extra försiktigt, hon ville ju inte tillbringa evigheten med nån så ful man som de andra två. Hon lyckades gå med föriktiga steg bland molnen flera månader,...

MEN SÅ EN DAG,uppenbarade sig St, Per, med sig hade han den stiligaste man som hon någonsin hade sett, lång, mörkt tjockt hår, muskulös, bruna ögon, ja himmelskt snygg alltså.

St, Per kedjade ihop dem, utan att säga ett ord...

Den överlyckliga kvinnan sade med darrande röst, "Herregud, jag undrar vad har jag gjort för att förtjäna att  få vara ihopkedjad i evighet med dig ?"

Killen svarade:

"Jag har ingen aning om det...

men själv råkade jag trampa på en anka ! !



Nu då, ansträngde jag mig faktiskt för att vara rolig...funkade det?

"Du har blivit alldeles för seriös på bloggen, jag saknar de roliga inläggen"...kommentar från en läsare...
Hm...för en som har svårt att vara seriös på beställning, eller för all del ännu svårare fr att vara rolig på beställning blev det här något att slita med...tänka på...
Rolig...när är jag rolig? När jag är arg, förmodligen...för när jag kikar på gamla inlägg...är jag ju antingen arg/irriterad eller seriös...
Jag är för lite arg alltså...men då menar jag inte arg över viktiga saker som flyktingbarn och VD-bonusar...utan jag är för lite arg över småsaker...
Nej, det är jag faktiskt inte...jag är lika arg och irriterad över småsaker som vanligt...kanske ännu argare...har inte tid att blogga om det varje gång bara...

Ur min lilla småaktiga värld kan jag ösa en massa exempel på min litenhet...
I morse, när jag gick ut med min, inte längre så magsjuka storpudel, så vägrar han att bajsa...rätt bra om han bajsar på morgonpromenaden eftersom mamma som är hundvakt, inte vill gå så långt eller ofta med honom, eftersom han tenderar att bete sig dumt (dra ikull, skälla på andra hundar eller bara vara istadig i allmänhet)
Jag gick och gick...väntade och väntade...han luktade på fem hundra olika gula fläckar i snön, lyfter på benet för att göra egna gula fläckar gjorde han ca 700ggr...men bajsa...noll gånger...stressad och lätt irriterad väser jag fram "Jerry, gå och bajsa med dig!"...hjälpte föga...många lukter kvar att lukta på...jag säger med irriterad röst, lite högre "Men BAJSA!"...
...som om han hande lust att göra det på beställning...tillslut ger jag upp..."Då skiter jag i dig...bajsa på dig om du vill...nu hade du i alla fall chansen"...
En gammal man har stått och tittat på oss under en stund...
jag tänker "vad glor du på gubbj-vel"...säger inget...
skäms i hemlighet för att jag blir arg på en hund som uppenbarligen inte är bajsnödig...
skäms över att jag tror att han blir nödig på beställning...
Knallar hemåt på dåligt humör över min irritation...
Arg över att man inte fått bort snöslasket...
Arg över att nya grannen har huvudet under armen och tänker med armhålan...parkerar för nära min bil så jag får åla mig in...och smutsar därmed ner ytterjackan...
Arg över att folk inte vet var blinkersen slås på, på deras bil....så jag får stå i evigheter och vänta...på nån som ändå skall svänga...
Arg över att man i Krylbo inte plogar alls...så det blir tre djupa spår i vägbanan, för bilarna att åka i...hur gör man då när man möts? Vem skall väja upp i snövallen? ...visst...såklart jag...för den jag mötte körde lastbil...inget att mopsa högt mot!

Så...kära läsare som var missnöjd över min seriösa sida...blev det kul nog för dig? Arg nog?...så här irriterad är jag nog minst tjugo gånger om dagen...orkar bara inte skriva om det jämt...och du läsare, som dessutom är min kollega...vet ju allt detta redan :)
Det går också att fråga min sambo...han vet mer :)

Nu är gödkalven hemma igen. Vardagen står och lurar...skönt nog...för såna här sötebrödsdagar inverkar menligt på min karaktär, vilket i sin tur har dålig inverkan på min kroppshydda...vilket i sin tur gör...att jag får bära runt på onödig ballast, när jag löptränar...
Gasellen Muskelmåns och hjorten Annica löpte långt och fort igår...och långt och fort förra söndagen...jag har ätit, druckit rödvin och åkt slalom jag...och spelat kort.
Ikväll skall jag synas...snabb distans runt Grytnäs och Rutbo med Annica och orienterarna (för er som inte vet vad orienterare är...så är det utomjordningar med förstorade hjärtan, 10L lungor, inget fett och helt smärtokänsliga...de löper lika fort oavsett blockterräng, myrmark eller grustag)...när den förnedringen är avklarad är det spänstträning i C-hallen...2h...det är att kastas rakt in i verkligheten det.
Chicago, Run of nine, Finns i sjön, Alfapet, Yatzy...rödvin, tacos...godis...melodifestival...det var igår det.
Kontrasterna förgyller livet!

Skönt att börja jobba. Rutiner gör gott för mig.

Och att Birk är hemma.

VI skall till badhuset imorgon. Leka i barnpoolen.

Daniel Tynell tog tredje vasaloppssegern idag. Imponerande. Jag trodde att alla som provat Vasaloppet en gång...tänkte som jag...ALDRIG MER! Men...det finns de som åkt 30 vasalopp! Sug på den!

Erica Johansson sa i Mästarnas Mästare "Vad gör de som inte tränar, på sin fritid?"

(...jag har ett svar...i stil med det jag skrev ovan, om vår kväll igår...)

Nä, nu skall jag göra spenatsoppa...så jag har nåt att se fram emot efter träningen...och sambo skall ha lite mat också...