..

En fin begravning i dag. Bra präst. Han ingav hopp.
Och ändå...så oändligt sorgligt...

En nära vän till familjen kom över ikväll. Hans fru ligger på sjukhus. Cancer i magen...så oändligt sorgligt...hon och hennes familj skulle må bra av att lyssna på den där hoppingivande prästen.

Känns lite futtigt att efter dessa båda händelser...beklaga att jag har ont i halsen...att oroas för att inte kunna tävla på lördag. Borde inte sprungit i morse...men...behövde ju intervallerna...de gick bra...men efteråt...blev jag risig
sååå...jag beklagar detta...tar en whisky till, gurglar halsen med väteperoxid, äter kilovis med c-vitaminrik frukt, och vräker i mig vitlök...

Hoppas att morgondagen känns lite enklare...

Första dagen hemma i Avesta är avklarad. Sambo bjöd på sallad när jag kom hem...och nystädad lägenhet...och tvättade kläder. Det kändes toppen.
Vädret bjöd på värme och kvav oandningsbar luft. Det kändes sådär.
Huvudet bjöd på huvudvärk. Det kändes sådär.
Mamma bjöd på rabarberpaj. Den var verkligen supergod!
Pappa bjöd Birk och resten av familjen på poolbad (en pool på OK för 100kr...). Det kändes svalkande och toppen!

Nu var det slut på bjudanet. Jag och sambo åkte över till huset för att kolla lite, men svärföräldrarna flyttade fortfarande så vi kollade bara lite snabbt och åkte sen. Vi får ta det på torsdag när de beräknas vara helt klara.

Sitter nu och väntar på att kl skall bli dags att åka på träning. Sötebrödsdagarna är över och nu skall det bli tusenmetersintervaller med Dalaporten. Innan det hinner bli för varmt igen.

Eftermiddagen blir inte kul...begravning...

I min drömvärld dör inte dom man tycker om, ingen får svåra sjukdomar och allt blir precis som man tänkt sig!

Påväg hem...snart åker vi...ska bli fint att komma hem. Saknar dock den höga, klara men lätt kylslagna luften uppe i nordnorge...det var lättare att andas...att finnas till! Flytta och rusta i denna värme lockar bara lite...kanske vi skulle börja med att bygga poolen?! Sverige, here I come!

Well, hello musiclovers! I´m back. Ja, i alla fall tillbaka till civilisation nog att hysa fungerande Internet. Landade i Oslo kl 14.00 och chockades svårt av värmen som mötte oss. 30 grader rätt i fejan. Vi klev på ett flygplan uppe i Alta (slå upp en karta och leta strax under nordpolen fast i norge, då hittar ni Alta) och där var det 5 grader varmt...eller plus fem grader kallt, som jag skulle vilja säga... En vecka har vi spenderat däruppe, jag, syster och Birk snart 3år...(slå upp i någon utvecklingspsykologibok om treårs-trots...så förstår ni vilka strider som utkämpat sig emellanåt. Tre åringar är heaven and hell. Inget mellanläge. Det har mest varit heaven denna vecka, men lite hell i flygplanet) När vi kom tog vi en kortare dagstur upp på Komsatoppen. Bara fika med oss. Och Birk på ryggen. Gick jättebra och solen faktiskt stekte. Hela dygnet. Det är midnattssol däruppe. Ett spektakulärt fenomen om jag får säga det själv. Solen gassar hela dygnet. Hur skal huvet då veta när det är dags att sova? Birks huvud visste inte alls... Dag två var det molningt och kallt så vi tog bilen till Nordkapp. Europas nordligaste punkt. En dryg resa dit...bara 25 mil...men E6:an i Norges nordligaste delar är bivis trampad ko-stig och då får man bara åka i 60km/h...nåväl, resan var väl värd besväret. Jag lägger in bilder sen. Det var en speciell plats. Slutet liksom...på vår kontinent. Sen tog vi Elvebåtar på Altaelva. En 2h tur uppströms genom forsar och lugnare passager. Även detta spännande och ett fascinerande landskap. En duktig, van, erfaren sameliknande man var vår styrman...och det behövdes erfarenhet för att styra oss i forsarna. Lite rädd blev jag allt emellanåt...mest för Birks skull förstås :) Nu var det så äntligen dags för fjällvandringen upp på Haldetoppen. Däruppe låg det ett Nordlysobservatorium i början på 1900-talet. husen stod kvar och på allra högsta toppen fick man låna ett av husen som de rustat upp. Där skulle vi bo. 8km vandring och 1km stigning. Låter inte mycket för en marathonlöperska...men Guuuuuuud så drygt..jag springer hellre två maror på raken...jag bar packningen och maten och syrran bar Birk...uppför och jag lovar att det VAR uppför. Bitvis lite läskigt då vi fick gå på skrå över en bre (snöglaciär). Men det gick bra och mycket frusna kom vi upp. Huset var av sten och STENKALLT! Fuktig kall luft. Sur ved. Det tog ett tag att få fart på kaminen. Men efter ett par timmar var stugan varm och mysig. Torrfoder förvandlades med hjälp av smällt snö, till Chili con carne...vinet jag burit i en tetra smakade som det dyraste av rödvin...och midnattssolen sken! Guld värt! Nästa dag skulle vi ner. Det låter lättare att gå nedför...men frågar man mina lårmuskler så säger dom: -Aldrig nedför i den lutningen igen! Nu är vi ändå hemma i Oslo i syrrans lägenhet och jag känner mig utvilad, nöjd och lycklig! Imorgon bär det av till Sverige igen. Då börjar allvaret. Rustning och flytt. Längtar till mina båda killar...sambo och storpudeln! Tomt att vara utan dem så länge. Men de har nog njutit friheten ;) Vi ses imorrn då...då lägger jag in bilder!

Sista inlägget på svensk mark...på över en vecka...möjligen kommer det någora inlägg på norska...om internet finns där uppe i Alta.
Kl är tjugo över 10...morgonpromenaden är avklarad...frukosten med...vi är packade...och klara att resa. Inte packade som i packade utan mer så att bagaget är på plats.
Nu åker vi till Oslo...vi skall sen flyga från Gardemoen till Alta...spännande med fjällvandring.
Med en treåring.
Återkommer
Tjoflöjt!

Dagen efter midsommarafton. I alla bemärkelser.
Men, vi började midsommardagen med en promenad kl 07 liksom igår. Skillnad var att nu regnade det inte och nu hade vi ont i huvudet. En bra sak och en dålig, då tar de ut varandra och promenaden var okej.
Efter frukostbestyren var det dags att roa Birk 3år. Utan att det låter för mycket för alla var rätt ljudkänsliga. Det fick bli sommarrodel vid Rättviks slalombacke.
60kr per åk!
Det ni!
Och en enorm kö med människor som ville roa sina barn...dagen efter...
Snacka om förtjänst för den pajsaren som ensam tog hand om både biljettförsäljning och att haka på liftpinnen på rodelsläden.
Vi åkte ett åk var.
Sen åt vi glass och gungade.
Gungan var gratis.
Och kanske roligast, tyckte Birk.

Lunch i solen hemma vid huset. På all mat som blev över sen igår. Dagen efter smak maten mycket godare, har någon annan gjort den iakttagelsen?
Alltså borde man göra iordning buffen dagen före, för då smakar den som bäst på själva dagen...eller nåt.

Sen gick det inte att skjuta på det oundvikliga. Det skulle tränas.
Det fick bli snabb distans. Gick förvånansvärt bra men inte topp. 5,5km på 24 min. Lovar iofs gott eftersom jag inte tänker dricka en massa rosévin innan stafetten!
Nästa sak som inte gick att skjuta upp mer...bada storpudel. Ska ju vara borta en vecka från honom...då måste han vara fin och lättskött.
Glömt schampo. Fick bli milt barnschampo "muminschampo" som luktar päron. Så nu är han en päronpudel. Själv tycker han att han luktade godare innan. Inte jag.

Nu skall han fönas...och klippas...

Jag ser inte fram emot det. Jag skulle hellre lägga mig i soffan och läsa...
Men hur ofta får man göra det man helst vill?
Gansk ofta...
Så jag tar detta...

So long!

Undras om Rättvik finns kvar, där på andra sidan VIkarbyviken? Sånt vet inte vi i Vikarbyn. För vi har inte sett Rättvik på flera dagar. Det är dimma och regnmoln ivägen. Man kan bara anta att staden är kvar. Gå på logik och hur det brukar vara.
Men hur mycket regn kan det egentligen finnas? Det skall ju upp från havet, samma mängd...avdunsta...betyder ju att det borde regna uppåt, någon annanstans i världen. Vore kul att få se nån gång.

Midsommaraftonen började jag och syrran med en långpromenad kl 07. Blöta men glada över stunden för oss själva gick vi runt Nittsjö och ner över kalkbackarna. Nu har vi myst hela förmiddagen och precis gjort klar midsommarlunchbuffén. Man blir hungrig av att göra iordning mat.
Skådebröd.
Inget man får smaka förrän det är dags.

Så i hunger sitter jag nu och skriver lite...

Men oroa er inte, svältgränsen är inte ens nära. Jag har och ta av. Egna reserver liksom!
Önskar er alla en glad midsommar!

Hell yes...hällregn...

sommarloov, cha la la la, sommarloov, cha la la la la la...*nynnar högt*

Tog adjö av de sista kollegorna nu på morgonen...sista kaffetåren, denna termin, avnjöts vi det gemensamma fikabordet i arbetsrummet. Alla har städat sina skrivbord och nu var vi alla sugna på lov.
Anita ska iväg på långa resor som vanligt, 83 länder har hon besökt...hm...jag åker alltid till samma...så det blir väl en sådär 10st :)
Annelie pysslar nog med sin dotter och hästarna kan jag tro...
Mats ska riva vår veranda och får då materialet...vi är tacksamma...
Kajan ska till Oskarshamn, sen hoppas hon på sol och paraplydrinkar hemma vid vår nybyggda pool.
Tina drar till Gotland och Thailand...
Vad övriga i laget skall göra, har jag dålig koll på...Isac hoppas jag se vid någon träning eller kanske vid någon spontan grillkväll...

Firade första lovtimmen ihop med gasellen. Vi körde riktigt tuffa intervaller runt Rutbo. Tusingar i 3.55-4.20 tempo. Det var skönt att märka att kroppen visst kom ihåg hur det är att springa fort.
Men...jag har konstigt hög puls...undras varför. Det känns inte så men pulsklockan brukar inte jävlas. Skitsamma...det är väl hjärtat som vill visa att det också kan göra något fort...inte bara benen.
Efter ett varmt skönt bad, känner jag mig nu iform för att stryka och packa det sista.
Hunden blev aldrig badad och klippt...vare sig i går eller idag...har itne orkat...inte han heller.
Tar med klippgrejjerna till Vikarbyn och klipper honom där. Vyn över Siljan ger en fin inramning åt en fin hund...när man står ute på gräsmattan och klipper.

Note to self: Kom ihåg att det inte var så farligt alls, att rensa i almanackan...ingen dog, ingen blev sjuk...och jag slapp stressa.

Min kompis maggan är en klok en. Hon sa en gång till mig, när jag var ledsen över att två vänner inte längre ville vara vänner...det störde mig massor och jag lade ner mycket energi på att gå och älta och klaga över detta...men i alla fall...då sa hon...klaga inte över vad du inte har utan gläd dig åt det du har...
Så klokt! Va?...imponerande.
För det kom vi på idag, jag och Bella...när vi satt på bryggan hos henne...och myste. Jäklars vad bra vi har det, tänkte vi...massor med riktigt bra vänner...varför klaga över någon enstaka...som inte hör av sig...som tar avstånd...nej...vi säger som eleverna i skolan. -Orka!?
Nu är sommarlovet här. Och DET orkar jag glädja mig över. Håller just som bäst på att packar kappsäcken inför fjällturen med syrran och Birk. En 90L Haglöfs ryggsäck skall fyllas...med så lätta saker som möjligt...har packat plastpåsar, bomull och gåsdun...det blev fullt...och jättelätt...men...så kom jag ju på, att det var ju sånt jag inte behövde alls...i nordnorge på fjälltur...så jag tog bort det.
Nu har jag packat underställ, regnkläder, strumpor, funktionströjor, fleecetröja, vindjacka, mössa, vantar, shorts, bikini (ja, jag veeet...lite väl positivt att göra det...aldrig över +4 grader i fjordarna däruppe...)...och vandrarkängor...joggingskor, träningskläder...något vanligt att ta på sig ifall vi går förbi någon fjällpub (...finns det verkligen såna?)
Och nu väger säcken...svinmycket...men jag är stark. Dock skall syrrans grejer i också...för hon skall ju bära Birk på ryggen...och så har jag inte tänkt på maten...hm...
Det här kan behövas göras om.

Sen ska jag packa midsommarkläderna...det blir enkelt...en klänning, kofta och mysbrallor...
Och ett dragspel :)

Nu ska jag och sambo fira att huset är vårt. Alla papper klara! Vi firar med kebabrulle och ramlösa! Det är fest det!

Kände inte för att träna med de andra idag. Behövde vara för mig själv en stund. Samtidigt blir intervallträningen bättre att kämpa med andra. Gasell-Annica är magsjuk. Så då finns det inte någon i övriga gänget som jag är jämn med...lika bra att springa själv.
Behövde en plågostund så det fick bli backbanan i Rembo. En mil. 15 backar. Benmusklerna är mos nu.
Bra. Då gör det nytta.
Om gasellen är frisk på torsdag skall bi köra tusingar. Det var ett tag sen så det skall bli kul. Hon vill köra dem på 4.00-tempo...vete tusan om jag hunnit bli så snabb än. Men...I´ll give it a try...

Jobbar sista dagen imorgon...känns både ock...hade behövt prata med chefen om nya tjänsten. Jag gillar ju att förbereda mig...att ställa in mig mentalt på vad jag skall göra...gå och fundera...men...hon hade inte tid och orkade inte just nu. Trist.
Så nu blir det ovisshet ett tag. Ett tillstånd jag ogillar.

Jag vill ha visshet och kontroll över tillvaron jag...

Men...vilar väl över midsommar och över norgetrippen då...

Imorgon skall vi till banken och göra klart affären!
Äntligen!
Visshet.
Huset är vårt.
Då.

Bild från festen...igen...på syrran och mig :)

Birk sjunger lite för moster...inför 47 gäster...



...och moster gråter...



Men gästerna är glada...


...vännerna!


Tack Magnus!

Prisad av välskrivande Katinka, som behandlar ord som jag behandlar mina Asics Kayano. Med vördnad, försiktighet men ändå med frimod och målfokuserat!
Tack!


Jag prisar vidare detta till:
Blombella: Min trogna, goa, rara vän från barndomsåren...du är värd alla uppskattning...inte minst för din uthållighet i lördagsnatt :)
Och så går priset till mina f d elever, en härlig samling tjejer som jag minns med ett leende på läpparna. Ni betyder mycket för mig!
Becca, Poi, Astrid, Marie och Ellen

Längesedan jag hade ett sånt långt blogguppehåll. Men, det har varit värt det. Varenda minut.
Fyrtioårsfesten blev hur kul som helst.
Förvånande att jag känner så många härliga människor?!
Och att folk åkte från Oslo, Ängelholm, Stockholm, Lidingö, Täby, Folkärna, By, Skogsbo och Krylbo...för att bara nämna några av alla stora städer...som folk kom ifrån...häpnadsväckande?!
Att de orkade festa så länge?!
Att de var så roliga?!
Jag bara gapar när jag tänker på det.
Tack för alla vänligheter, för presenter, för roliga tal, rolig film och roliga sånger.
Och så lite gråt förstås.
Ja...tårkanalerna var ju redan helt förslappade sen dagen innan då 9C försvann...

Söndagen försvann i ett töcken. LIka bra är det. Det krävs tid nämligen, för leverns nedbrytningsarbete.
Och tid fick den. Hela dagen.

Men idag - var jag pigg och kry igen.
Och nu är det officiellt. Jag fick tjänsten som pedagogisk utvecklingsledare. Börjar 1/8.
Känns kul, spännande och jättenervöst.
Ett nytt steg. Ett litet. Dörren är öppen bakom mig.
Ingen skada skedd.

Två arbetsdagar kvar av denna termin. Sen lite ledighet.
Börjar med midsommar i Vikarbyn...direkt vidare till Oslo och sen fjällvandringen i nordnorge. Alta och  nordkap.
Sen...är det rustande för hela slanten. Och flytt.

Nån som vil lha sommarjobb? Jag har en administrativ tjänst och en mer fysiskt krävande.
Sök på!

En liten bild från festen, tagen av hovfotograf Magnus Edbäck...jag återkommer med fler! Temat var 60-tal...och det kändes speciellt med klänning och hårband :)

Så var skolavslutningen avklarad. Glädje och tårar om vartannat. Mest tårar då, eftersom jag blir så otroligt känslomässigt ältande sådana här tillfällen. Kan ju knappt se dem, än mindre sjunga "Den blomstertid nu kommer" eller höra vackra tal från dem...sen in i klassrummet och kollegan talar så himla fint till dem...många av eleverna gråter...skulle det då vara MÖJLIGT för en med slappa tårkanaler att hålla sig...
Tina: Jaha, Erica...vill du säga något till eleverna?
Jag: -snyft-
Tina: ?
Jag:....-snyft-
Tina:?
Jag:...........................-snyft-.....buuuuhäääääääää
Tina börar skruva lite oroligt på sig...jag har lyckats köra igån en gråtkör i klassrummet...
Jag gråter fram: Jag...snyft...kan...snyft...inte...snyft...säga....snyft...något...snyft...mer...snyft...än...snyft...
tack...snyft...för...snyft...det....snyft...som...snyft...varit...
Sen samlar jag mig något och kan säga nåt vettigt tillslut.
Kommer sakna dessa härliga ungdomar. Dock finns inga andra alternativ. Det är tre år ihop, varken mer eller mindre. Det är en relation som man vet på förhand när den skall avslutas. Då gäller det att njuta medan den varar. Det har jag gjort. Jag njuter av dagarna med mina elever. Inte varje sekund. Men varje dag.
Som med hunden...han tid ihop med oss är räknad...kanske ett eller två år kvar...dom blir tyvärr inte äldre. Hur skall jag klara mig utan honom? Det kommer att gå.
För att få uppleva den glädje som riktigt starka känslor, starka band i relationer kan ge...måste man våga utsätta sig för den sorg som kommer när det hela tar slut...för det gör det... nån gång. Men det har alltid varit värt det hittills. Oavsett kärleksrelationer, relationer till elever eller relationer till nära och kära...för att inte säga till de djur jag haft.

Hjärtat är oändligt stort och man får plats med så många människor man bara låter komma...jag har 25 st nya där...som gick ut nian idag!

Och här är dom...

Träning i ösregn är inte tilltalande. Alls.
Även om vi sprang på kanotleden, en av Avestas finaste promenadstråk.
Nej, det var eländigt idag.
Fövisso lyckades vi hålla okej fart...men pulsen hög och benen trötta efter intervallerna igår.

Men, imorgon är det vila. Då har niorna sina avslutningslekar sen är det personalsamling med avtackningar...niornas avslutningsmiddag på kvällen.
Nu är det inte långt kvar.
Som att se Sthlm stadion...efter 42km...målet är nära...bara den finaste biten kvar. Och sen i mål...tomhet...
Vilken liknelse. Smack, den satt helrätt!
Som Majstorovic mål idag. Äntligen fick han näta. Den långe, snygge. Smack med huvet...rätt in i mål.

Äsch...fånigt med liknelser...prata klartext...
Supertrött.
Ska sova.
Nu!

hmmm...börjar misstänka konspirationer inför lördagens fest...dragspelet verkar få en nyckelroll...och jag som inte hunnit träna...prövade nyss.
Jag kan melodislingan i det närmaste perfekt. Jag kan basgången perfekt...
Hur fanken kan det då vara så omöjligt att sätta ihop detta till en skönlåtande enhet? Omöjligt.
Men, jag få väl skämma ut mig lite då. Bjussa på det.
Det blir säkert kul...

Måste sluta nu...ska träna...
Spela Drömmen om Elin för 843:e gången...och det låter illa!

Ja men hallå...på gott humör...en bra kväll och en bra dag om än ganska fullspäckad.
Gjort klart precis allt med betygen. Så skönt.
Träningen var kanon...intervaller...sjuhundringar kan tyckas var en mysko distans att intervalla, men det beror på att skolans terrängbana är just sjuhundra meter. Kände mig faktiskt lite nervös innan. Pucko mig...som om det hela vore en tävling...men ja, lite kännns det så eftersom jag inte klockat mig på den distansen än i år. Visste vad jag hade som bäst förra säsongen. Och så slog jag det med 5sek!  Tio dagar efter maran. Det lovar gott. Nu skall här tränas!
Behövde den framgången för att orka lägga ner tid på kortintervaller och backträning.

För alla som undrat hur man står ut med långdistansträning och marathon...det är enkelt...det går inte så fort och man hamnar aldrig i sådan mjölksyrapåverkan och syreskuld att man ligger ner och nästan kräks...bara att springa i "prattempo" och umgås...
Det det går inte när man kör kortintervaller med muskelmåns. Då ligger man ner och kräks alternativt kippar efter andan efteråt...
Snabbhetsträningen suger faktiskt...just när man håller på med den. Skönt efteråt.
Långpassen däremot är sköna och avkopplande, meditativa.

Imorgon blir det lite backbana i terräng med gasellannica.
Vila torsdag eftersom niornas avslutningsmiddag tar all tid.
Fel...lite tid kommer det att ta att hämta allt jag beställt på systemet inför festen. Vin, öl och...nej, jäklar...skit...hur sjutton kan jag glömma...shit, minns plötsligt vad jag glömde att beställa...rosa bubbel till fördrinken...suck...
note to self: skriv upp allt du hoppas komma ihåg, särskilt när det är sista veckan i skolan.

Får lösa det imorgon.

Imorgon ja...då ska vi ha klf-dag...vi hittar på nåt kul med klassen...och så bjuder vi på fika. Jag har fyllt år så jag får bjuda till lite extra...ska jag göra! Minsann!

Nu skall jag fila lite på sånghäftet!

Varför river jag av flärparna som ibland bildas vid sidan om mina naglar? Skinnflärpar som jag pillar och pillar på, tills de är som remsor...av hud...som man kan dra bort. Det gör jätteont...i alla fall efteråt.
Så dumt gjort.
Jag märker inte ens att jag gör det. Förrän efteråt. Då det gör ont.

Träning nyss. Med orienterarna. Lugn distans i skogen. Mysigt att springa på stigar. Kände mig stark och pigg. SKa bli kul med intervallerna imorgon.

Kollade vädret inför festen på lördag. Ett lågtryck med centrum över Dalarna, massor av regn och kyla och lågtrycket skulle stanna upp ett tag och cirkulera runt runt...va? Practical joke? Väder-Per, hör upp nu...det DÄR var verkligen inte roligt. Sudda nu ut den gamla kartan...ta bort alla dumma streck, pilar, stora L och låga temperatursiffror...en enda stor sol räcker...och kanske tvåsiffriga temperaturer...och stora H mitt på kartan. Så vill jag ha det.

...gahhhhhh...lågtrycket stannar upp och cirkulerar...Gud så dumt.

Kul resa till Sthlm igår. Roligast var det innan...på resan ned, och på stunden på puben "Läckergommen"...sen gick det utför. Nåja, vi hade roligt på hemresan också men då saknades snart nämnda vattenflaska.

Träffade en ung kommandobrud som fått jobb som insläppningsvakt och väskkollare utanför Råsunda. Sätt henne som gränspolis eller ansvarig på tullverket. Då fick vi slut på illegal invandring, på knark som flödar in i landet och all smuggelsprit!

Kommandobruden: Vad har du i väskan, öppna alla fack.
Jag: Visst. Vad får jag inte ha?
Kommandobruden: Flaskor. Men det har tydligen du...säger hon och hittar min kaffetermos...
Jag: Ja, men ta den...den är tom...inte så dyr. Du kan få den. Sälj den på blocket och tjäna en hacka.
Kommandobruden tar ingen notis om att hon just fått en fin present...en slagtålig termos i rostfritt...
Kommandobruden: Vad är det där?
Jag: Nej, den får du inte ta, det är bara en vattenflaska. Titta, jag häller ut allt vatten, så blir den tom och så packar jag ner den i väskan igen.
Kommandobruden: Nej, vi måste följa reglerna, inga flaskor.
Jag: Jag förstår det, men detta är en tom vattenflaska som betyder massor för mig, det står Stockholm marathon på den, och jag har sprungit 42 jävla km för att få den...jag lovar att inte röra den under hela matchen...
Kommandobruden: DU får inte ta med den in.
Jag: Skämtar du? Vad tror du att jag ska göra för skada med den, därinne? Slå nån i huvet? Kasta in den på plan? DÅ kan jag ju för tusan köpa en colaburk där inne och dänga i huvet på nån eller kasta iväg...
Kommandobruden: Vi följer bara order.
Jag: Det gjorde dom som dödade judar under andra världskriget också, de följde bara Hitlers order och idag förvånas vi över att ingen tänkte själv...kan du inte tänka själv?
Kommandobruden: Du får inte ta med den
Gudars...insikten slog mig...hon kommer aldrig att ge sig...hon rörde inte en min och lät sig inte provoceras...

jag övervägde att drämma till henne med flaskan och ta omaket att bli portad...vilket hade varit okej om jag bara vetat att Källström tänkte missa alla passningar och en straff under kvällen...eller att Micke Nilsson ville visa hur briljant han är med klackarna...
Men nu visste jag ju inte det då...och gick med svansen mellan benen och ställde undan flaskan bakom en stolpe...vem vill ha någons begagnade vattenflaska? Arg inombords så jag hade hjärtflimmer...

När jag kom ut var min kära vattenflaska borta...
Ger mig f-n på att kommandobruden blev så sur på mig, att när jag gått in...så gick hon raka vägen till flaskan och slängd den...jag skall banne mig leta upp henne en dag och kasta nyponpulver innanför hennes tröja...
Charge me for threat anyone...

Nåväl , nu har jag varit på min första landskamp. Totalt sett en kul upplevelse mest tack vare roliga, trevliga människor runt mig i bussen och på läktaren!
Tack L och J för resan!

Träffat nya klassen. Det blir nog bra. Det är bra med överlämningskonferenser...men det får inte bli stämplar i pannan på ungarna. De överraskade positivt och det blir spännande till hösten.

En reflektion: Förra fredagkvällen var alla våra elever tvugna att gå/springa karnevalsloppet. För denna enorma insats fick de en hel dags kompensationsledigt idag (fredag). En elev hade ledigt på fredagkvällen, för en fotbollsaktivitet och var sålunda INTE med på skolaktiviteten d v s karnevalsloppet. Alltså har man inte gjort något som skolan tvingat en till coh skall inte ha kompensation.
Elevens förälder begärde då ledigt för sitt barn, som ju rört sig minst lika mycket som de som gick/sprang karnevalsloppet...så eleven kom inte idag...han kompenserades av sin förälder, för att han på eget bevåg valde att syssla med sitt fritidsintresse i fredagskväll...MEN SNÄLLA; SLÅ UPP ORDET KOMPENSATION!!
Varför förstår inte föräldrar att deras inställning till skolarbete är himla viktig för hur barnet sen ser på skolan?!
Denna förälder var snäll för stunden, men elak i långa loppet...lär sitt barn fel saker...

Andra elever som inte var med på loppet...kom och guidade våra små sexor runt på skolan, och gjorde det mycket bra. Heder åt dem! Och åt deras föräldrar!

Sktisamma...för nu...
Efter skolan drog jag, mam, pap och nyblivna änkan, min faster, ner till Sthlm på mitt kusinbarns student. Tjejen hade finfina avgångsbetyg, VG i fem kurser, resten MVG...men det räcker inte till läkarlinjen...hon sörjde det. Men hade idéer om hur hon skall gå till väga för att nå sitt mål. Så himla målfokuserad. Hon hade många trevliga vänner så kvällen blev kul.

Imorgon börjar träningen igen. Skönt. Styrke i gymet först, sen terränglöpning. Längtar.

En liten bild från en hjärtdissektion...elever i 9C som visar segelklaffarna!

Puh...jag vet vad som är jobbigare än att springa marathon (som f ö knappt ÄR jobbigt...man har en endaste sak att göra...röra benen...i 3h och 40 min...enkelt!)

...en dag som denna i skolan, är jobbigare...
sjutusen saker att göra samtidigt....
men nu är de flesta betyg satta,
alla åtgärdsprogram skrivna,
nationella provresultaten inrapporterade,
lärarenkäten ifylld,
omprov gjorda,
morgondagen med åk 6 är planerad,
maten till festen är beställd,
bordsplacering utfunderad..

...nu skall jag bara stryka lite kläder jag skall ha vid studentfesten i Sthlm imorgon...

Och så läsa lite i min bok...

Nä, det får nog bli fler marathon istället...för såna här dagar tröttar ut mig!''

Nedan finner ni klassen...när de gick i sjuan...nu är de stora, och slutar snart.
Det är sådär...

Bra dag än så länge. Upp tidigt, sjukt trött av nån anledning...kanske för att jag valde att titta på TV istället för att förbereda min dag, igår kväll...Äntligen hemma, Hells Kitchen och sena nyheter...sånt får man inte missa...så då blev förberedelserna framflyttade och omöjliggjorde mer än 5h sömn. På tok för lite för mig.
Men...med de elever jag hade idag...gjorde sömnbristen ingenting. Så jäkla kul att undervisa de som valt ämnet...så är det ju nästan aldrig...grundskolan är obligatorisk. Alla måste läsa alla ämnen. Men nu hade de valt...fördjupning...kemi idag. Intresserade och duktiga som tusan. Sånt går man igång på. Hade kunnat ha lektion hela dygnet...eller, nej...där överdrev jag. Men andemeningen framkom väl?!

Promenad i skogen med hunden...sova en timme...sen vinprovning med vännerna. Kul det med.

På allmänt gott humör.
Kroppen är fräsch och jag kan börja träna tidigare än jag räknat med.

Och på lördag är det VM-kval...Sverige - Danmark...då är man på plats...tack vare snälla vänner som anser att man är värd en sån fin 40-års present...
GLäds massor åt det!

Jesus-Johan..en helbrägdagörare...en profet...en mästare! Vad jag tror på honom. Massage-Johan också kallad. Han fick hälsena och vad i trim nog att, inte bara hålla hela maran, utan även att kännas bra efteråt.
Var dit idag. På after-marathon-massage...jag längtade INTE efter hans tummar rakt in i stora lårmusklerna fram på benen. Aj, så ont det gjorde...men ja, vad bra det var. Nu är jag fit for fight igen. Träning imorgon. Lätt distans.
Intervaller får vänta tills nästa vecka. Nu skall kroppen återhämta sig ordentligt med långa lugna mjuka löpturer i skogen.

Idag kom några elever in i arbetsrummet. De kommenterade bloggen.
Varför fokuserar du bara på det dåliga, på de negativa eleverna? Varför skriver du aldrig om dom som gör bra saker hela tiden?
En intressant och intelligent fundering som jag får bära med mig. Antar att en liten del av svaret är att bloggen fungerar som ventil. Här skriver jag av mig irritationer och går vidare. Men det är inte hela sanningen...jag skriver ju ofta om sånt som är bra.
Jag tror att jag är rädd för att framhäva några, att det skall vara tydligt vilka jag menar och att jag skulle kunan anklagas för att favorisera vissa. Vill ju vara rättvis.

Men okej...jag skall berätta hur jag ser på de elever, som jag aldrig behöver bli irriterad på, som aldrig behöver påminnelser, som är snälla med varandra, som visar civilkurage i kniviga situationer, som tar ansvar för sitt skolarbete och som anstränger sig för att vi skall ha en trivsam relation...
Ni är syret i den ibland tunga vardagen, ni hjälper mig att orka vara tålmodig, hoppfull, tillitsfull och behålla arbetsglädjen...så att jag räcker till för de som inte alltid visar de egenskaper ni jämt gör(som jag skrev ovan). Jag vill hjälpa dem att ta fram sina styrkor och lyckas, de med. Det skulle vara tungt ibland, utan er.
Jag älskar när ni kommer in i arbetsrummet och pratar en stund, eller när ni glatt hejar i korridorerna, när ni tycker att vi lärare är viktiga nog, att spendera tid med...även när man inte måste. Ni går i nian och har nått en social och intellektuell mognad som gör att ni är fantastiskt roliga att diskutera med. Man får verkligen skärpa sig numer, för att hänga med er i svängarna!
Att läsa era inlämningsarbeten är en fröjd och ett sant nöje.
Grattis till era kommande gymnasielärare.
Hoppas de tar väl hand om er, och ni om dem!

Yes! Lägenheten är såld. Och till de som vi helst såg som köpare. Det unga paret som sålt sitt hus, för de ville in till stan. De var så oerhört entusiastiska när de var här och tittade. Lite naivt letade de inga fel utan såg bara hur bra det skulle bli...de bestämde sig och sa även till mig, att de tänkte bjuda över alla eventuella andra spekulanter...
Jag kände igen mig i dem...jag är lika naiv...lika spontan och obetänksam när jag blir entusiastisk.
Så roligt att det blev dom!
Käraste lägenhet, de kommer att älska dig som jag gjort alla de 16 år jag bott i dig! Var lika snäll, varm, välkomnande och mysig mot dem...som mot mig!
Kommer sakna dig...men är redan påväg...mot nya mål!
Så är livet.
Förändringar.

Firar med en bild från lägenheten...med mam, syrran, birk och storpudelns favoritleksak "Tom" (en tygpudel)

Måndagförmiddag. Solen skiner som om det vore mitt i juli. Då är det svårt för organismen att inte tro att det är mitt i juli. Så var det för organismen som är jag, i morse. Sov en timme längre än vanligt. Sommardoft i lägenheten. Det luktar något speciellt på varma sommarmognar. Gott. En varm bris in genom sovrumsfönstret, några solstrålar som trängde sig förbi persiennerna...lijekonvaljerna jag fick från svärmor doftade fantastiskt...ja, då var det lätt att gissa på juli...och därför ligga kvar.
Men...ännu några lektioner till att bry sig om. Ett koppel elever som inte ens nu, vär slutet snart är nära, har lust att ta ansvar för sina betyg...hur mycket skall man tjata...de kanske skulle må bäst av att få vara ifred, mogna ett år på IV...inte så lätt att veta när det inte finns facit att få i förhand, på hur livet skall bli...

Favoritfarbror dog i fredags. Så ofattbart sorgligt. Och oväntat. Pigg, frisk, vältränad, skötsam...på semesterresa med min faster, livskamrater sen 20-års åldern, han satte sig bara upp i fredagsmorse, i hotellsängen...och så dog han.
Hon ensam kvar, i hotellrummet...så oåterkalleligt är inget annat...som döden. Endast anpassning återstår, för oss som blir kvar. Jag kan kosta på mig att reflektera över att det måste varit ett skönt avslut på ett bra liv...men för faster finns ingen tröst, än...

Ingen berättade för mig för man ville inte att jag skulle gå miste om glädjen med marathon nere  i Sthlm. Omtänksamt av mina nära.

Vad lite man vet...om hur länge man får finnas...om hur länge vi har de vi älskar...
Min faster och farbror gjorde mycket tillsammans och njöt av varandra. Sällan osams. Ett bra sätt att ta vara på den tid vi i alla fall har.
Min mamma sa en gång till mig ett råd inför mitt första förhållande..."somna aldrig osams"...bra och enkelt råd...bråka klart, välja sina strider och våga backa, våga be om ursäkt...

Slutreflekterat för nu...
Ska förbereda en kemifördjupningsdag.
Och har nya mål med löpningen.
Måste ner under 20.30 på 5km innan juli...
Träning redan på onsdag!
Kul!