..

Nu blir det ett helt inlägg om Arla...jag vill på något sätt väcka en debatt om det inte är dags att subventionera mjölken ordentligt...
Nej, jag ska inte prata mjölk...jag tänker berätta om den arla timme, i vilken jag tvingades stå upp i morse. Kl 04.30 ringde klockan. Varken Jerker eller Jerry reagerade...ej heller stora delar av min kropp. Hjärnan hade helt klart för sig samtalet med far igårkväll. Alltså försökte den att väcka resten av kroppen med det snaraste. En återblick...
Igår kväll var jag på en fin tillställning på Star hotell. Trerätters middag med tre glas vin, trevligt sällskap och fin uppskattning från kommunen. Kort sagt ett säkert recept på en lyckad kväll. Glada och nöjda kom vi hem jag och Jerker och slog oss ned i soffan, då ringer telefonen. Jag hörde redan på signalerna att det inte var kul. De lät lite arga liksom. Det var pappa. Han lät arg och irriterad och fick mig att förstå att han sökt mig hela kvällen. Detta för att säga att om jag minsann ville ha hundvakt, så var jag tvungen att lämna hunden kl 05.20. För han skulle åka till jobbet då, och mamma skulle vara borta hela dagen.
Gaaaaaahhhhhhhh...
Jag dricker aldrig vin i veckorna...någonsin...men just denna kväll gjorde jag det...och just denna morgon efter...skulle hunden levereras 05.20.
Det är otur det!
Eller som det står i min "KBT for dummies" - man väljer själv sina tankar om händelser...
Så imorse fick jag en fantastisk möjlighet att börja dagen ännu tidigare än annars och på så vis, få mer vakentid att göra roliga saker på.
Har bestämt mig för att hinna rätta fy-proven, simma efter jobbet, springa lite till kvällen och åka ut till Ersson för lite julstämning. Så tack pappa för extra tid. Det var bara roligt!
Kram...
...men jag har lite ont i huvudet.