..

Igår var vi iväg till Borlänge med tre nior. De hade redovisning av ett projekt. Jag slogs av att samtliga skötte sig så bra (det slog även personalen av, på muséet...de förvånades över att inget gick sönder och att allt gick lugnt tillväga och alla kom i tid). "Hemma" på skolan kan minsann både ett och annat gå sönder, det händer att några kommer försent och faktiskt så kan jag dra mig till minnes gånger då de inte varit alldeles knäpptysta när någon annan pratat. Jag har hört om lärare som kan berätta om elever som inte lyssnat på dem och inte gjort som de sagt...hugaligen...
Precis som i en familj...man har trygga starka relationer som håller för lite gnissel. När kan man ta ut sina egna frustrationer om inte i sin familj? De flesta av oss försöker skärpa sig när man är bland folk (alltså är "folk" inte familj). Så var det för våra elever. De skärpte sig när de var borta. Toppen! Jag blir stolt så det svämmar över...det gör inget att det klickar ibland med tider och koncentration. För de har KOLL på hur man SKA uppföra sig.
Ingen lätt uppgift fick de heller...redovisa inför en jury, som dessutom filmade hela redovisningen. Jag såg bara min klass redovisningar och jäklars vad bra de gjorde det.
Tänker rösta på det parti som inför ett tionde år i grundskolan...för nu, när de är som bäst, när vi jobbat ihop oss - de och jag - så ska de vidare till gymnasiet...och vi får nya sjuor...som leker, kastar sudd, fnittrar, nyper varann i sidorna, härmas...till de går i nian, och gör sin gamla lärare förvånad och stolt....över hur bra dom är!
I dag skall jag konferera hela dagen. Ibland blir inte såna konferenser så efffektiva som man skulle kunna hoppas av 7h. Men det blir den nog idag!
Mors!