How to handle??

En fundering...om man har elever som inte klarar uppsatta mål, vare sig de är uppsatta av skolverket, eller av dem själva, mig och deras föräldrar vid ett utvecklingssamtal...eller ännu kortsiktigare...vid ett mentorssamtal hällande mål att klara under kommande veckan...hjälper man då dessa bäst genom att hävda deras egna ansvar, säga att jo då, det stod i kalendariet, på tavlan, i veckobrevet...och låta dem ta konsekvenserna d v s uteblivet betyg...ELLER...hjälper man dessa vilsna själar bäst genom att påminna, ge nya papper, när de gamla är borttappade för femte gången, visa ånyo på att betgyskriterierna är bra att ha vid påläsning inför prov, ringa och stöta på när de ej är på lektion...ja, ni fattar...ska man curla för ungarna eller inte...jag är en blödig typ, tro det eller ej, jag vet ändå att jag är det...jag kan curla till förannelse...jag har hävdat envist att vi skall hjälpa ungarna att lyckas, inte se på när de misslyckas och då rycka in med hjälp...men jag har hamnat i en liten svacka av tvivel...
Hur får man dem att inse att de är i skolan för sin skull, för att få fler valmöjligheter till sitt fortsatta liv...de är inte här för min skull, eller för sina föräldrars skull...
Jag lyckas banne mig inte med detta...inte just nu i alla fall...några skiter totalt i skolan och verkar hoppas på manna från himlen en vacker dag. Såna vackra dagar kommer inte.
Jag tror förvisso på den fördelningspolitik som byggt upp Sverige. På att vi måste hjälpas åt, För alla har inte samma förutsättningar. Jag kan gärna betala mer skatt...men vill inte att den skall gå till att såna som skiter i allt eget ansvar för sitt liv...ska ha samma levnadsstandard som den som sliter skiten ur sig för att få det att gå ihop.
Jag vill lära mig hur man uppmuntrar elever till mer eget ansvar, att få dem att ta rodret över sin framtid och styra in på en bra bana...för att de vill skapa det bra för sig...inte för att jag säger det..jo, det kan vara en okej anledning för de som inte alls ser längre framför sig än sina stortår...
Hur skapar i meningsfullhet i skolgången för elever utan framtidsvisioner?
Stora frågor att börja måndagen med...jag ger mig idag...försöker lösa problemen en annan dag och går och simmar...och tar en tyst minut...simmar ut, ut och simmar...la la la...en chans att andas ut, andas in...

Kommentarer
Postat av: Amaryllis

Hej!

Det du lyfter är en knivig sak att ta tag i ute i samhället. Personliga erfarenheter har visat, och så även för dig, att det går åt båda håll. Vi curlar och det går till Narnia... dvs. De har inget lärt och någon har dragit dem igenom allt eget ansvar.

Det andra alternativet man kan möta är då vi låter dem ta personligt ansvar i ett kritiskt läge, och de lyckas mirakuelöst att kravla sig igenom och nå målen... Är det vanligt eller ovanligt?



Vad vi gör och orkar med är ett aber att jobba vidare med, det är din känsla som räknas. Själv funderar jag på detta ofta eftersom få ungdomar når insikt över eget ansvar. De har blivit hjälpta livet igenom - vi i samhället lär inte ut det- vi gör det.



Dessa ungdomar med nonchalans har mat på bordet hemma, de har vänner etc. de blir serverade.



Vi måste fokusera på dem som inte har hjälp och som måste lära sig att ta ansvar för sig själv, att klara att söka stöd och studiehjälp.Att söka vänliga själar att vända sig till i en tuff situation - Det är här du kommer in, du är en erfaren pedagog och en vän och lyssnare.



/Amaryllis

2008-12-01 @ 19:38:01
Postat av: vildros

Så klok Amaryllis måste varit perenn i flera år och bara lyckats blomma om och blomma om. Läste din kommentar med behållning!

2008-12-01 @ 22:03:00
Postat av: Hjärta på tråd

Jag som jobbar mycket med hästar och deras ryttaree kan tipsa dig om morot och piska. Funkar i alla lägen. Om du gör det här så får du det här tex sluta fem minuter tidigare!

Hold your horses and good bye

2008-12-02 @ 16:38:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0