Julafton!!

Förr, då när jag var liten...för, låt se nu...30 år sen (!)..då var det något magiskt med julaftnar. De var fyllda av tradition och allt skulle vara som det brukade. Julaftonsmorgon...redan då vaknade jag först av alla...låg och väntade. För det fanns inget att se på TV då, som nu. Det fanns nämligen bara två kanaler och de började sända kl 9. Alltså väntade jag...på att klockan skulle bli 8.30 för då kom mamma upp och började göra julaftonsfrukost till familjen. Ibland gick jag upp lite före och satt vid julgranen för att känna på de klappar som var till mig. Kl 9 skulle allt och alla vara på plats uppe vid TV:n. Varm choklad i de blå muggarna, skogaholmslimpsmörgåsar med prickigkorv till mig, skinka till de andra. Jag åt inte julskinka. Sen började jullovs-tv. Bäst (eller den enda jag minns) var nog familjen Julofsson. Ett paket var, fick vi öppna då till frukost. Mysigt...som jag kommer ihåg det. Sen blev det bråttom. Nu skulle familjen stylas med fina kläder. Mamma hade mest bråttom. Hon skulle styla sig själv, mig och försökte med min syster (som alltid velat styla sig själv) och till sist pappa...som nog var lättast. Medgörlig på klädområdet. Han diskade medan vi andra stylades.
In med hundar, ungar och paket i pappas bil and off we go...mot Bäsinge och farmor. Farmor var julen personifierad och jag har nog inte riktigt hittat den julkänslan igen, efter att farmor gick bort -89.
Väl ute i Bäsinge böt pappa och jag om, sen gick vi ut till djuren i ladugården. De skulle få det rent och få mat. Jag tyckte alltid att de kunde få extra mat och extra fint på julafton. Pappa tyckte inte att det var nödvändigt. Djuren visste inte vilken dag det var. Det visste de visst...hävdar jag bestämt än idag när jag ger Jerry kalvsylta till frukost. Jerry är min storpudel. Jag borstade alla korna på julafton. Onödigt sa pappa. De skulle bli lika smutsiga igen, när de lagt sig i spånet. Jag tyckte att de skulle vara fina som vi, på julafton.
In och duscha. Spännande att duscha i pappas jobb-dusch. På med finkläderna igen och nu vankades det knäck, ischoklad och mandariner i massor. Man fick äta hur mycket som helst, trots att det inte alltid var lördag när det var julafton. Nu väntade jag igen. På att klockan skulle bli tre. För då började Kalle Anka, och då kom också mina kusiner. De träffade jag nästan bara på julafton så det var spännande. Trots att jag var yngst och inte alltid fick vara med när de lekte. "Men mamma...ropa på Erika...hon bara förstör..." så sa min syster...eller skrek...Nåja, Kalle Anka var kul, sen blev det mat...farmors goda köttbullar och julmust...det fanns bara julmust på julen då. Jättegott. Och risalamalta.
Nu var det bråttom. Bråttom att få hit tomten för att dela ut julklapparna innan jag somnade. För jag somnade alltid först. Då med. Julklappar var hur kul som helst. Mjuka paket från farmor, mormor, moster och faster...hårda från mamma och pappa. Roligast var att få hästgrejer eller nya kläder till mina Cindys. En gång fick jag en Cindy-häst och ett stall. Det var nog min bästa jul.
Så till det jag inte minns men fått återberättat...vi åkte på midnattsmässa i Folkärna kyrka. Pappa och jag sov. Skillnaden var att jag sovit sen julklappsutdelningen, men pappa somnade alltid i kyrkan. Men det var nog mysigt det med. Att vara i kyrkan.
Nutid...
Har varit i vårt jättefina badhus på juldopp. Tänka sig, de hade öppet mellan 06-09. VIlken service. Jag var långt ifrån ensam drä kl 05.55. Vi var mågna som ville bada oss i form för julafton. Tränade på gymet och simmade en km. Skönt som bara den. Väckte Jerker när jag kom hem och vi åt frukost framför TV:n...trots att kl bara var 08 så fanns det saker att se. Allt var inte bättre förr. Mysigt hade vi i alla fall. Nu har vi stylat oss...jag har stylat mig själv...rött är en färg jag bara bär på julafton. Vet varför när jag ser mig i spegeln. Jag blir rödmosig i hyn, av den färgen...ser ut som om jag rodnar...eller har druckit en massa vin... Stylade Jerker lite...han är snygg i kostym...annars också men kostym är nåt extra på män! Nu skall vi till hans föräldrar sen till mina...ska bli mysigt. Men inte som förr...då när jag var liten! Då ens begreppsvärld var mindre och man hade färre saker att jämföra med. Blassé fanns inte i känsloregistret.
Nu får man verkligen tänka till, på hur bra vi har det...och glädjas åt det. Och att Kerstin, Elsa och Birk finns...syskonbarnen till mig och Jerker...för julen är barnens tid!
God Jul kära läsare. Ni är inte så många men desto kärare!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0