Trött
Det är tre dagar kvar att arbeta på innan lovet. Jag går verkligen inte runt och tänker en massa på det. Men tydligen gör hjärnan det på egen hand. Berättar för alla olika centra i hjärnan att "dra ner lite på tempot nu hörrni, det är inte långt kvar, ingen idé att skynda...". "Hej vakencentrat, du har jobbat stenhårt denna termin, väckt hela kroppen tidigt och hållt igång den hela dagarna...ta dig lite extra ledigt nu när det är så kort tid kvar." "Halloj immunförsvaret, way to go! Verkligen kämpat på bra i höst. Tagga ner lite nu oc släpp fram några virusar och baciller. Gör inget skada vet du, det är ändå snart slut."
HALLÅ!!! Det ÄR inte slut än. Jag behöver lite hjälp och action nu de sista dagarna. Inte trötthet och ont i halsen!
Denna gång var betygen värre än nånsin att sätta. Faktiskt värre än nånsin. Har haft magkatarr förra veckan tills nu, för de himlans betygen. Ett IG i matte i min klass...illa...inte kul att sätta...inte kul att tänka på hur det känns att få för eleven, med sig hem och visa innan jul...ett skriftligt bevis på det man redan visste...att man inte fixade det. DÅlig tröst att få med sig ett åtgädsprogram hem.
Eller tjejerna i åttan som jag har i kemi, som lade ner en helg tillsammans för att jobba med de fördjupningsuppgifter jag delat ut, att frivilligt lösa, för de som siktade på högre betyg. De lämnade in i tid, svarat på allt. Men fel, knapphändigt och inte med MVG-kvalitet ens om jag tar på mig de mest snälla glasögon jag har. Nedlagd tid och flit är inget som betygsätts nämligen...illa...för jag är säker på att många arbetsgivare uppskattar just sådana egenskaper.
Så jag får trösta dem med att...jag vadå? Bra kämpat tjejer...det går bättre nästa gång...
Nej, hjärnan...det krävs nog att du och jag samarbetar de sista dagarna, med fullt blås på maskineriet...så att det kan komma fram några goda idéer om hur jag skall hjälpa min matte-elev till bättre mattesjälvförtroende så att han blir mottaglig för hjälp i matematik...och hur jag skall visa för tjejerna att det visst lönar sig med flit, för att man vinner på att öva sig på svårare uppgifter...tids nog blir man bättre och bättre...
Som piano...det räcker inte med noterna på Chopins "Minutvalsen", det räcker inte ens med att kunna fingersättningen på piano, eller kunna läsa noter, eller veta vart tonerna finns på pianot...inte heller en superduper-pianolärare är nog...nej, det krävs motivation till att träna och en tro att om jag bara tränar kommer stycket att sitta till slut...kanske inte som om Staffen Scheja spelade det...kanske inte ens som om ROlf Engman spelade stycket...men möjligen gott nog, för Erica Erixon. Träna och träna och träna...och sen träna igen...på det man vill lära sig och bli bättre i...så är det för oss som inte är naturbegåvningar och kan allt från början. För det finns såna också.
Nu skall jag spela lärare ett tag...prova prata lite med tjejerna, om MVG-kvaliteter och hur man kan öva sig på såna...
schas undan, alla trötthet...var hälsad pigghet!
HALLÅ!!! Det ÄR inte slut än. Jag behöver lite hjälp och action nu de sista dagarna. Inte trötthet och ont i halsen!
Denna gång var betygen värre än nånsin att sätta. Faktiskt värre än nånsin. Har haft magkatarr förra veckan tills nu, för de himlans betygen. Ett IG i matte i min klass...illa...inte kul att sätta...inte kul att tänka på hur det känns att få för eleven, med sig hem och visa innan jul...ett skriftligt bevis på det man redan visste...att man inte fixade det. DÅlig tröst att få med sig ett åtgädsprogram hem.
Eller tjejerna i åttan som jag har i kemi, som lade ner en helg tillsammans för att jobba med de fördjupningsuppgifter jag delat ut, att frivilligt lösa, för de som siktade på högre betyg. De lämnade in i tid, svarat på allt. Men fel, knapphändigt och inte med MVG-kvalitet ens om jag tar på mig de mest snälla glasögon jag har. Nedlagd tid och flit är inget som betygsätts nämligen...illa...för jag är säker på att många arbetsgivare uppskattar just sådana egenskaper.
Så jag får trösta dem med att...jag vadå? Bra kämpat tjejer...det går bättre nästa gång...
Nej, hjärnan...det krävs nog att du och jag samarbetar de sista dagarna, med fullt blås på maskineriet...så att det kan komma fram några goda idéer om hur jag skall hjälpa min matte-elev till bättre mattesjälvförtroende så att han blir mottaglig för hjälp i matematik...och hur jag skall visa för tjejerna att det visst lönar sig med flit, för att man vinner på att öva sig på svårare uppgifter...tids nog blir man bättre och bättre...
Som piano...det räcker inte med noterna på Chopins "Minutvalsen", det räcker inte ens med att kunna fingersättningen på piano, eller kunna läsa noter, eller veta vart tonerna finns på pianot...inte heller en superduper-pianolärare är nog...nej, det krävs motivation till att träna och en tro att om jag bara tränar kommer stycket att sitta till slut...kanske inte som om Staffen Scheja spelade det...kanske inte ens som om ROlf Engman spelade stycket...men möjligen gott nog, för Erica Erixon. Träna och träna och träna...och sen träna igen...på det man vill lära sig och bli bättre i...så är det för oss som inte är naturbegåvningar och kan allt från början. För det finns såna också.
Nu skall jag spela lärare ett tag...prova prata lite med tjejerna, om MVG-kvaliteter och hur man kan öva sig på såna...
schas undan, alla trötthet...var hälsad pigghet!
Kommentarer
Postat av: Isak
Tyvärr så tillhör jag ju det svagare könet och trots alla positiva tillrop till mitt immunförsvar så vägrade det att inse att det var en vecka kvar. När man är sjuk och tycker synd om sig själv så är det ju oxå ännu jävligare än vanligt att sätta betyg, då man är mer empatisk än vanligt. Jag ser dock fram emot julshowen som verkligen signalerar att nu är det jul och jullov.
Postat av: Erica
Isak, du är den starkaste av alla i det svaga könet..du törs låta dig ledas av immunförsvaret, ge efter för kroppens önskningar..och törs vara empatisk. Dina betyg blir säkert bra...liksom showen...hoppas vi. Ska iväg och träna nu!
Trackback
