..

Vart kommer man om man går upp kl 04.00, tar allmänna kommunikationsmedel på räls, byter i Gävle och sen passerar metropolerna Ockelbo Lingbo Holmsveden Kilafors Bollnäs Arbrå Vallsta Järvsö...och sen är man framme? Ja vart i hela världens ände har man kommit då? Om jorden varit platt, skulle man åkt över kanten för längesedan, men den är ju gudbevars rund, så nu har man bara nästan kommit tillbaks tills dit man började...eller nåt.
I alla fall så är det där jag varit idag. I Ljusdal. Fantastiskt att det finns sådana tåg, som kan stanna vid varje brevlåda man åker förbi. Fantastiskt att det i lilla Ljusdal fanns så många positiva rektorer och en fantastiskt entusiasmerande drogsamordnare. Di for vi idag, jag och kajsa, för att sälja in idén att låta Ljusdals alla föräldrar höra samma sak som Avesta kommuns föräldrar får höra; ÖPP-örebro preventionsprogram. Jag tänker inte använda bloggen för att sälja in idén till de tre läsare som eventuellt läser detta. Ni får nöja er med att glädjas med vår framgång - vi skall få åka dit och hålla kurs. Så infernaliskt rika vi kommer att bli, kajsa och jag. Och vi som funderade på hemvägen, från yttre rymden, när vi läste om terrorattackerna i Bombay...att det var tur att vi inte hade råd att åka någonstans (förutom till Ljusdal), för då slipper man ju oroa sig för terrorattacker. Inte så många terrorister vet nog ens om att Avesta (eller Ljusdal) ens existerar. Och jag och kajsa vet inte hur det känns att leva med ständig oro för sådana attacker. Det vet folk i Irak, Afghanistan, Pakistan, Sri Lanka... Eftersom många i av oss inte vet det, inklusive min pappa, så oroar man sig över andra saker. För nog oroar man sig över det man håller kärt. Pappa oroar sig över Birk. Helst skulle Birk bara vistas i vadderade rum, under överinseende av punktmarkerande uppmärksamma dagispersonal. Idag hade det varit bra...med vadderade rum...eller uppmärksam personal...eller en vadderad Birk. Han ramlade och slog upp ett jack under ögat...fick sy...ett stygn. Lilla gubben...på sjukhus...lite blödig blir jag allt. Vältrar mig i ömkan...pappa fortsätter oroas. Med kubikmetermängd vatten på sin oroskvarn.
Nu stämplar jag ur för ikväll! Heja Leksand! Och tack någon, för mitt roliga jobb!
Pajen, vi ses en annan gång. tiden räckte inte!