..

Sovmorgon idag! Sov trettio minuter längre än vanligt. "Så gick beslutsamhetens friska hy, i eftertankens kranka blekhet över." Med tanke på inlägget om mer vakentid på dygnet... Men hur som helst, så var det skönt som bara den. Kallt i rummet, varmt i sängen...det vet alla, hur mycket inre styrka, och Lutheranska överjag som krävs för att övertala en då, att gå upp...Det gick hur som helst bra, när jag väl kom upp. Däremot nedför trappan - gick det sämre. Har ni varit med om att man är bensäker på att det är ett trappsteg kvar, hela rörelsemönstret är inställt på det...och så är det inte så. Inga av mina ryggmuskler var beredd på knäcken som kom...så nu gör ryggen ont. Är det hjärnan som tolkar synsignalerna fel..."aha, ett trappsteg kvar...då får benen rörar sig så här" eller är det hjärnan som jävlas, bara för att den kan "aha, trappan är slut...men jag skickar på rörelser som om det var ett steg kvar"? Kortsiktigt kul i så fall eftersom det blir hjärnan som får deala med smärtan som kommer efter...
Tunga reflektioner så här på morgonkvisten. Nu skall här förberedas matte!