..

Jag beklagade mig över TV-tablån igår. Skämmes tamejfan!
Jag missade att se, att SVT sände "De halvt dolda" ett fantastiskt drama med manus Jonas Gardell. Såg den senare på svt.se och jag är tagen fortfarande. Mest berörs jag av skinheadkillen som tar hand om sina bröder och sin försupna mamma...för att sen vara jävlig, utfilppad, galen, elak mot oss vanliga svenssons ute på stan. Det är ju så det är...om man inte är sjuk, har en diagnos som förklarar en beteende typ schizofren el dyl.
Det finns en förklaring bakom. Har man inget att förlora, har man redan nått botten och inte ser hur något skulle kunna bli jävligare...vad finns det då för incitament till att sköta sig? Om man inte blir älskad och sedd när man är vanlig...kan man lika gärna skrämma skiten ur folk...då blir man i alla fall uppmärksammad.
Gemensamt för de vi kallar maskrosbarnen är att de hittat någon vuxen utanför hemmet, som kunnat erbjuda en sund relation, någon som peppat, lyssnat, bekräftat...kanske en tränare, en kompis förälder eller någon skolpersonal.
En del ungar i skolan är jobbiga att tycka om. Man kan tycka sig otacksamt behandlad. Man får inte omedelbart igen det man ger. De visar tacksamhet genom elaka kommentarer, brustna löften, skolk...Det kräver tålamod, energi, ibland hård hud att tycka om och bry sig om dessa ungar...men de behöver det mer än de andra, välartade, väluppfostrade, trygga, underbara, härliga och charmiga barnen. Som förmodligen har det bra hemma.
Men lyckas man finnas där för någon av de trasiga...de halvt dolda...om man får en relation med dem. Så är det payback tusenfalt och man har fått en vän för livet.
Jag har två sådana vänner. De är vuxna nu. En har det gått bra för, en har det tufft.
Se serien "De halvt dolda". Så bra.