..

Ordet förlåt är komplicerat. Det räcker ju liksom inte att bara säga förlåt och vips är allt det onda man gjort, borta. Man måste ju verkligen mena förlåtet. Ångra det man gjort. Men vad är då ånger? Skulle man ångrat det man gjort om man visste att ingen sett det, märkt det...att man aldrig skulle åka dit på det någonsin?
Hörde någon gång en förklaring på vad ånger är..."ånger är inte så mycket en ånger över det onda man gjort, utan en rädsla vad som skall komma utav det".
Min systers underbara son Birk, har precis lärt sig säga förlåt. Men har ingen aning om vad innebörden är. Han säger det för att få tyst på sin mamma, sin dagisfröken eller någon annan vuxen som lagt sig i när han slagit sin kompis Vilde med en kastrull i huvet.
Hur lär man honom att mena det?
En del elever tror att om man bara säger förlåt, så kommer man undan konsekvenser. Om man snabbt erkänner och säger förlåt så är det liksom över.
Jag: Vem kastade sönder rutan?
tystnad
Jag: Kan inte den som gjorde det vara så rakryggad och stå för det?
tystnad
Jag: Okej, då får vi försöka lösa detta på annat sätt. Men om någon ångrar sig och vill berätta så är jag i arbetsrummet.
går iväg...fem minuter senare
Elev: Jo...det var så här...jag råkade knuffa ulf...han blev arg och knuffade tillbaka...så då råkade jag knuffa in honom i rutan. Förlåt.
Jag: Tveksam till hur ni nu bara "råkade" knuffa varandra...men bra att du berättade. Jag ringer dina föräldrar ikväll så vi får komma överens om hur detta skall ersättas. Berätta för dem själv, innan jag ringer. Det är alltid bättre.
Elev: Men...ersätta?? Jag berättade ju! Jag erkände!...och så sa jag ju förlåt?!

Ja...där är dilemmat. Ett förlåt tar inte bort det dumma. Men vi vill ju ändå höra förlåtet...

Men är inte ett förlåt mer en vädjan till den man åsamkat elände, en önskan om att bli förlåten. Att få en försäkran om att den andre tycker om en trots det man gjort. -Kan du förlåta mig? Låter bättre än..jamen förlåt då!

Viktigt att träna barn och ungdomar...och oss vuxna i empati...så att vi, när vi felar...för det kommer alla göra nån gång...kan ärligt mena att vi önskar bli förlåtna och ångrar det som skett.

Går allt att förlåta??

Om någon plågar ihjäl min hund, förlåter jag den aldrig...och kommer ägna resten av mitt liv åt att hämnas...så det så! Det är mitt svar på den frågan!