..

"Det är viktigt med mångfald inom politiken. Mångfald med avseende på ålder, kön och etnicitet." Detta pratade Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta om, på min kurs i Västerås. Han var mycket intressant att lyssna på och gav mig mycket att fundera kring. Han hade viktiga tankar kring den urholkning av demokratin, som är på väg att ske i och med att färre och färre är medlemmar i politiska partier och färre och färre vill engagera sig i nämnder och styrelser.
Han fick frågan om hur han jobbade för att få in fler ungdomar i politiken? Han erkände utan omsvep att han inte hade något bra svar.

Hur gör vi? För att få folk att engagera sig? Varför vill man inte ha en möjlighet att påverka, att använda våra gemensamma medel för att göra det så bra som möjligt i samhället? Varför vill vi inte bli valda av våra likar, till att representera dem och under en begränsad till ansvara för att de gemensamt insamlade medlen går till att bygga service i kommunen?

Slöhet?...orkar vi månne inte bry oss i annat än oss själva och vår tillvaro, eftersom vi haussat upp en levnadsstandard som kräver massor av tid och pengar att upprätthålla?
Ointresse?...är politiken för tråkig, känner man inte att man får påverka tillräckligt fort, beslutsprocessen och strävan efter consensus kan ta tid, kanske man hamnar lägst i rang inom sitt parti och bara får skituppdrag?
Girighet?...på den kommunala nivån finns inte mycket pengar att hämta, ofta bara ersättning för förlorad arbetsinkomst eller en symbolisk arvodering för ett låååångt möte efter arbetstid.

Kanske är det lite av varje...men jag tror...nu tror jag igen...en dag fylld av tro :)
jo jag tror, att man inte inser viktigheten, inte ser tjusningen, inte törs utsätta sig för granskningen...
Hur många ungdomar idag, har hört hemma vid middagsbordet hur föräldrarna pratat väl om politiker, pratat om vikten av att engagera sig, att varje liten människa kan påverka och göra skillnad? Hur ofta förser media oss med positiva bilder av politiker? De hängs ju för jämnan...än är det någon som varit girig, någon som varit full, någon som glömt betala något...och så ska dom bort. Nu skall Wanja på LO bort...för hon gjorde som så många andra...sa ja till pensionsavtal över det vanliga...Ulrica Schenström...kysste en reporter...bort med henne!
Det kanske ÄR RÄTT? Det är inte DET jag uttalar mig om...utan att det i vart fall inte lockar en massa nya att engagera sig.

Jag provade en gång. Att engagera mig. Jag ville och trodde att jag kunde göra skillnad. Jag ville sitta i bildningsstyrelsen, för jag tyckte att jag kunde lite om bildning. Jag gick på partimöten. Stod i valstuga. Och fick sitta på avbytarbänken i servicestyrelsen. Med fokus på vatten och avlopp. Viktigt men helt supertråkigt. Jag kände inte att jag kunde påverka. Inte göra skillnad. Och så slutade jag.

Så hur får vi fler ungdomar i politiken?
Jag vet inte...
Kanske försöka få tillbaka känslan i samhället, att vi tillsammans är bärare av just själva samhället...vi ÄR samhället...så att folk pratar väl om sina valda politiker, står bakom dem i fyra år, sen väljer om, ifall de inte varit bra...inte hänger dem offentligt...
...träna barnen i skolan...upphöja de som engagerar sig i elevråd och dylikt...
...ändra inställningen i partierna...att ungdomar skall "jobba sig upp"...låt de komma in i skarpt läge direkt...med en mentor från partiet som stöd och hjälp...

...jag vill inte jobba politiskt igen...det VAR tråkigt i servicestyrelsen...sambo är politiker, han lägger ner massor med tid att läsa och förstå och reflektera över tråkiga handlingar. Heder åt det!

Jag tror att jag vill påverka...men...genom att vara tjänsteman...kanske chef...inom offentlig förvaltning.
Jodå.
Kursen är bra.