Sig själv närmast?
I dagarna har det debatterats massor på vår ortsblaskas insändarsida...fråga är om några bybor utanför stan är rasister, främlingsfientliga ynkliga människor med sviktande moral och ansvarskänsla för andra...
Kommunen (våra demokratiskt folkvalda representanter...like it or not...) har bestämt att vi skall ta emot ensamkommande flyktingbarn utan släkt eller familj, traumatiserade av det dom varit med om i sina hemland. Barnen är i övre tonåren och hemmet där de skall bo, ligger i en by nån mil utanför stan.
Jag tycker idén är strålande. Skulle gärna jobba med dem i någon form. Men de som bor där ute är rädda. Rädda för att deras hus skall bli mindre värda om det nu blir flykingförläggning där...typ Rosengård drar man till med...man är rädd för att det skall bli våldsbrott, våldtäkter och stölder därute. Rädslan för det okända är stark hos oss och har räddat mänskligheten på vår utvecklingsstig. Att köra över dessa ortsbor var månne nödvändigt för att få detta till stånd. Man kanske inte kan göra alla nöjda. Men att politiker i ortsblaskan uttalar sig om de som är emot...som ynkedom, främlingfientlighet och att man är sig själv närmast...löser inget. Tvärtom. Dessa känner sig ännu mer missförstådda, överkörda och rädslan...är kanske inte starkare, men i vart fall inte mindre.
Jag tror att man hade fått denna reaktion, vart helst man hade placerat detta hem någonstans i kommunen. Mitt i Rutbos fina villaområde, eller mitt i Brunnbäck...kanske på Prästjorden eller vid Krylbo IP? Kanske i Bengstbo, utmed älven?
En av våra politiker har stora svårigheter med människor som inte tycker och tänker som han. Han ondgör sig och raljerar över dem.
Jag tycker också att de har gått över gränsen, en del där i byn. Men de måste ju få tycka som de gör. Det visar ju på hur oerhört viktigt det är att denna sak sköts rätt, att allt är planerat in i minsta detalj...att det finns beredskap för att inte deras farhågor skall slå in.
Sen tror jag inte att deras villor blir mindre värda...deras liv och deras hus blir nog värdefullare av detta...bygden blir levande...ungdomar oavsett hudfärg är en del av framtiden. Traumatiserad betyder inte elak, ondsint och våldsam...det betyder att man varit med om just det och är i stort behov av oss som inte varit med om sånt...som kan erbjuda stabilitet, harmoni, glädje och trygghet.
Men hur nära sig själv får man vara? Är det okej att klaga över skoskav trots att många i Sverige har cancer? FÅr jag tycka synd om mig själv när jag har en jävulsk mensvärk...trots att jag har mediciner och vet att den går över...vilket inte många svåra sjukdomar som folk har, gör?!
Kan man svära över att låset till bilen frusit...trots att man har råd ATT HA en bil...att snön och kylan höll sig inom rimliga gränser?
Svårt det där...för mitt i skavsårets elände är det svårt att lyfta blicken...mitt i ett anfall av mensvärk, ser jag bara mig själv och smärtan...när låset frusit och jag har bråttom iväg..s.vär jag utav bara tusan...över eländet...som många skulle kalla lyx.
Men de stunder, när allt är okej...då, kan vi lyfta blicken och ge varandra ett handtag...gör alla det, så räcker nog det till...för vi har inte elände alla samtidigt.
Så tror jag. Godnatt
Delar med mig av mina tankar angående detta :)
Detta är ju så typiskt sk NIMB (Not In my Backyard), läste nyligen om det i skolan.. Jag har viss förståelse för att de är oroliga, tyvärr är det ju alldeles för lätt att ha fördomar.. Jag tycker som du att allt måste vara planerat och detta ska politikerna förklara för de som bor där, de måste ju få ordentliga svar på sina frågor!
Vore verkligen intressant och givande att få jobba med dessa ungdomar, ligger ju helt i linje med min utbildning! :)
Hur nära sig själv man får vara tycker jag beror på vem man uttrycker sina klagomål för... Självklart får man känna hur man vill men man behöver ju inte alltid uttrycka det i alla lägen... Dock tror jag att många av oss behöver bli påminda om hur bra vi egentligen har det!
Du har återigen publicerat ett välskrivet och tankeväckande inlägg! :)
Sv: Tack! :)
