..

Nyss gick min f d elev hem efter en timmes matte. Hon hatade matte i högstadiet men kämpade på, ville ha sitt G så hon kunde komma in på gymnasiet. Hon läste massor av extramatte både före och efter skolan...och fixade sitt betyg.
Nu går hon i trean på gymnasiet. Ska snart ta studenten. Hatar matte ännu mer, men vill fortfarande ha betyget...har inte orkat kämpa lika hårt på egen hand...gymnasiet kräver mer eget ansvar. Det program hon går kräver oerhört mycket eget ansvar och driv. Hon medger ärligt att hon saknar båda delarna.
Då kommer hon till sin gamla högstadielärare...som blir glad över att få en möjlighet att känna sig nyttig, att fortfarande vara en person att vända sig till.
Så nu ahr vi räknat och räknat...gick jättebra och var kul. T o m hon tyckte det var kul.

Ja...egentligen inget konstigt...för matte ÄR kul. Synd att vissa elever aldrig hinner upptäcka det under sin skoltid...utan fastnar i mattehatet.

F d eleven: Kommer du och kollar när jag tar studenten?
Jag: Inget kan hindra mig!

...för det är en speciell känsla att se dem, knalla ut i livet...på riktigt!