..

Gahhhhh...irriterad, besviken, arg, förnärmad, sur...lögner och nonchalans har den inverkan på mig. Särskilt när någon annan försätter mig i knepiga situationer. Om jag sätter mig i dem själv...tar jag konsekvenserna...men när det är någon annan...så får jag också ta konsekvenserna...i alla fall om det är elever. Som nu.

När man ställer upp regler för en verksamhet...låt säga t ex en skola...är det viktigt att konsekvenser och regler tål att synas i sömmarna...att de gäller lika för alla...att man kan hålla det man sagt.

Samtidigt ska en skola vara en flexibel organisation...rättvisa är inte alltid att alla gör samma saker, på samma sätt...en person med dyslexi kan få en egen dator att ha på lektionerna...det får inte de som inte har dyslexi. Är det orättvist? Är det rättvist att ens någon skall behöva få dyslexi...
Klart det inte är orättvist.

Ska regler vara flexibla? En del får p g a olika skäl bryta på reglerna men andra inte? Vilka kan i så fall sådana skäl vara? Giltiga skäl att få bryta mot regler utan att konsekvenserna faller ut?

Elever: Ska x verkligen få följa med på skolresan när x knappt varit i skolan? Om så, skall x få någon "egen tid" då? För ni sa ju att om man skolkade blev man av med "egen tid" under resan och fick gå med er lärare?!
Jag tänkte:  ni har helt rätt, x borde inte få följa med eftersom x har prövat tålamodet hos vuxenvärlden ett antal gånger för mycket och ställer inte upp på uppgjorda överensskommelser.
Jag sa: Nu finns det omständigheter kring detta som jag inte kan dra med er.
Eleverna såg halvnöjda ut och tänkte säkert att det vi behandlar x helt olikt vad vi gör med en del andra i klassen.
Och dom har rätt.
Men är det fel?
Skall regler vara exakt lika för alla?
Vad lär vi x, om x inte får några som helst konsekvenser för sitt handlande?

Det är banne mig inte enkelt. Enklast vore om alla var ärliga, skötte sitt jobb/ skola, uppskattade varandra och möjligheten till utbildning.
Varför gör dom inte det?!