Så här bra trodde jag aldrig att det skulle vara :)
Vilken härlig dag. Så kul det är att fylla år. Men jag har fått en gen av min pappa...en defekt gen...det är den genen som styr när det är lämpligt att gråta. Jag har en överaktiv sådan gen. Überkänslig är den.
Tre gånger har jag rörts till tårar idag...förvisso inte så konstigt när man får så mycket snällhet riktad mot sig....men...man kan ju visa glädje på andra sätt, än att gråta...utom vi som bär på den defekta gråt-genen.
Nu skall jag berätta om gråtgångerna idag;
Nr 1...sitter i skolan vid 07-tiden...förbereder lite ekvationer som 8c skall räkna så småningom...då ringer mobilen. Jag svarar och då börjar det sjungas...på felfri svenska, alla orden rätt, högt och tydligt...bra melodi...syster och Birk sjöng tillsammans "vi gratulerar, vi gratulerar..." ja, ni kan låten. Det räckte och blev över för att gråtgenen skulle skicka på floder av tårar.
Nr 2...sitter återigen vid datorn, i skolan, förberedandes samma ekvationer som nyss...då kommer sambo in i arbetsrummet. han som aldrig är på skolan före 8. Som byter bort alla onödiga sysslor som t ex frukost om morgnarna, för att få sova så länge som möjligt...kom extra tidigt, för att överraska...med bakelser, och fantastisk present...
En endagars förarkurs för att köra formel-bil på racingbana. I Linköping. Jag älskar formel1 och har alltid drömt att få köra formelbil...fort...sen dagen efter, åker vi till Göteborg och gå på Madonna. Nu visste sig gråtgenen inga gränser...syndafloden föll...och med den, allt smink...skitsamma...så himla glad!! Det är kärlek det! :)
Nr 3...nu har vi kommit en bit in på dagen och jag börjar tycka att jag håller koll på gråtgenen. Blir glad åt alla snälla kommentarer och åt god tårta från en av mina favoritpolitiker (förutom sambo förstås). Men...börjar ana oråd...tomt i klassrummet när jag kommer dit för att ha klasstimme...någon har skrivit födelsedagshälsning över hela tavlan...men inte en unge i sikte...masskolk?...då, likt ett lucia tåg, hör jag i korridoren hur de kommer sjungandes...in genom dörren med levande ljus, tårta med fin text och en superfin blomma...då visade gråtgenen att den minsann inte gett upp...och eleverna fick se en försmak på vad som händer på skolavslutningen varje gång jag släpper en klass.
Inte så att jag skäms för att gråta. Inte alls. Men det är opraktiskt när man gråter för att man är glad. Sminket rinner och det blir svårt att prata...man låter lite konstig, på gränsen till fånig.
Tack alla kära, goa, fina människor som varit snälla mot mig idag och gjort dagen så himla lyckad!
Eftersom jag firar i dagarna fyra (!) så får jag anledning att tacka fler gånger.
Nu skall jag ut och äta med sambo...
Blombella...familjer Blomkvist äger!! Hälsa alla att tomatplantan funnit en fin plats i lägenheten, i väntan på att planteras ut vid nya huset!
Tina, tack för lunch och blommor! Anna...tidningen och chokladen...perfekt!
Storpudeln fyller tio år idag...vi fyller sålunda jämnt båda två...eller femtio år ihop...firar honom med en bild på morfar (min pappa alltså...man blir lite knäpp när man inte har barn, men hund...så han blir storpudelns morfar) här kollar dom i alla fall efter fisk vid bryggan i siljan!
Tre gånger har jag rörts till tårar idag...förvisso inte så konstigt när man får så mycket snällhet riktad mot sig....men...man kan ju visa glädje på andra sätt, än att gråta...utom vi som bär på den defekta gråt-genen.
Nu skall jag berätta om gråtgångerna idag;
Nr 1...sitter i skolan vid 07-tiden...förbereder lite ekvationer som 8c skall räkna så småningom...då ringer mobilen. Jag svarar och då börjar det sjungas...på felfri svenska, alla orden rätt, högt och tydligt...bra melodi...syster och Birk sjöng tillsammans "vi gratulerar, vi gratulerar..." ja, ni kan låten. Det räckte och blev över för att gråtgenen skulle skicka på floder av tårar.
Nr 2...sitter återigen vid datorn, i skolan, förberedandes samma ekvationer som nyss...då kommer sambo in i arbetsrummet. han som aldrig är på skolan före 8. Som byter bort alla onödiga sysslor som t ex frukost om morgnarna, för att få sova så länge som möjligt...kom extra tidigt, för att överraska...med bakelser, och fantastisk present...
En endagars förarkurs för att köra formel-bil på racingbana. I Linköping. Jag älskar formel1 och har alltid drömt att få köra formelbil...fort...sen dagen efter, åker vi till Göteborg och gå på Madonna. Nu visste sig gråtgenen inga gränser...syndafloden föll...och med den, allt smink...skitsamma...så himla glad!! Det är kärlek det! :)
Nr 3...nu har vi kommit en bit in på dagen och jag börjar tycka att jag håller koll på gråtgenen. Blir glad åt alla snälla kommentarer och åt god tårta från en av mina favoritpolitiker (förutom sambo förstås). Men...börjar ana oråd...tomt i klassrummet när jag kommer dit för att ha klasstimme...någon har skrivit födelsedagshälsning över hela tavlan...men inte en unge i sikte...masskolk?...då, likt ett lucia tåg, hör jag i korridoren hur de kommer sjungandes...in genom dörren med levande ljus, tårta med fin text och en superfin blomma...då visade gråtgenen att den minsann inte gett upp...och eleverna fick se en försmak på vad som händer på skolavslutningen varje gång jag släpper en klass.
Inte så att jag skäms för att gråta. Inte alls. Men det är opraktiskt när man gråter för att man är glad. Sminket rinner och det blir svårt att prata...man låter lite konstig, på gränsen till fånig.
Tack alla kära, goa, fina människor som varit snälla mot mig idag och gjort dagen så himla lyckad!
Eftersom jag firar i dagarna fyra (!) så får jag anledning att tacka fler gånger.
Nu skall jag ut och äta med sambo...
Blombella...familjer Blomkvist äger!! Hälsa alla att tomatplantan funnit en fin plats i lägenheten, i väntan på att planteras ut vid nya huset!
Tina, tack för lunch och blommor! Anna...tidningen och chokladen...perfekt!
Storpudeln fyller tio år idag...vi fyller sålunda jämnt båda två...eller femtio år ihop...firar honom med en bild på morfar (min pappa alltså...man blir lite knäpp när man inte har barn, men hund...så han blir storpudelns morfar) här kollar dom i alla fall efter fisk vid bryggan i siljan!
Kommentarer
Postat av: blombella
gANSKA LIKA faktiskt på bilden, man blir som man umgås.
Postat av: blombella
jag menar att pappsen och jerry umgås :) såklart...
Postat av: Ellen
Jag tycker bara att det är mysigt när folk gråter för att de är glada! Fast jag kan väl hålla med om att det är lite jobbigt när det är man själv som gråter... Jag visste inte att du hade en blogg! Det är väldigt kul att läsa i alla fall :) Än en gång:
Grattis! :)
Postat av: Sabina
Grattis på födelsedagen!1 :) Jag vet att klockan är över tolv men jag kom inte hem förrän nu :p Låter som att du haft en toppendag i alla fall och det unnar jag dig! :)
Många kramar
Postat av: Katinka
Vilken fin och härligt gråtmild födelsedag du haft. Jag blir faktiskt rörd av att läsa om den. Stort grattis igen till dig och till storpudel på hans födelsedag. Då är han alltså jämngammal med jycke. Där ser man.
Trackback
