..

Passivt aggressiva människor är en kategori som jag har jobbigt att hantera. Jag vet helt enkelt inte hur jag skall förhålla mig...blir egentligen besviken och ledsen...men också irriterad och frustrerad. Själv kommer jag från en familj där man visar de känslor man har...är man arg så märks det och alla får veta varför...jag räds inte konflikter utan har erfarenheten att det inte är farligt att tycka olika, att bråka, att vara osams...man får hålla lite koll på vad man säger bara.
Men människor som vill åt en, som vill utmana och hugger lite i skymundan...det är drygt. Hur bemöter man sånt? Och varför gå och vara arg på någon, vilja att den skall misslyckas och känna sig nere...utan att stå för det öppet?
Mysko, vad vi människor fungerar olika...

Men min hat-kassörska på Hemköp har sannerligen jobbat upp sig ur bitterhetsträsket. Hon var inte bara snabb idag, hon var dessutom glad och trevlig...helt vanlig faktiskt. Glad att jag ställde mig i hennes kö och fick uppleva det. Skönt att hon fått fortbildning eller nåt...i alla fall nåt som funkade för henne.

FÖr övrigt kände mig lite aktivt aggressiv igårkväll...när benen värkte efter löpningen...så där överansträngt som man inte vill ha det veckan innan SM i marathon. Men..massören gjorde sitt idag. Han masserade rejält, och har sen tejpat upp hela benen. Känns faktiskt bättre redan...förutom att jag inte kan springa som jag tänkt mig. FÅr tömma kroppen med hjälp av kosten istället...bara proteiner idag och imorgon...sen på med kolhydrater ons-fre!

Börjar känna mig lite spänd...
SKa bli kul.
Hoppas benen håller nu då!