Fy fanken för den oturen!
Fan fan fan fan fan...jag har verkligen trott, inte bara intalat mig...att benen skulle hålla. I söndags var det illa. Varenda av de 15km gjorde ont trots mjukt underlag. Men då var skadan redan skedd. Alla behandlingar efteråt och tejpen...gjorde det möjligt att gå, att promenera utan smärta...men idag, när jag skulle ta sista löppasset...så kom jag tre meter. Tänkte att det kunde gå över, att jag kunde bita ihop...men...halvvägs in i Krylbo gav jag upp...sprang grinandes hem till mamma...bra val. Bra val att springa hem och beklaga sig till en som är nyopererad i sitt knä och som bara önskar sig att kunna gå igen...
Puckat.
Mamma önskade att jag kunde ha lite vidare perspektiv...jag sa ja...men tänkte...perspektiv my ass!!...jag har fan inte sprungit mil efter mil i höst...i alla jäklans väder...för att två dagar innan SM ha perspektiv på att benen inte höll...
Jag får göra upp en plan..
Problemformulering: Benen är trasiga...
Kartläggning: Kvinna, 40år, 68kg (för mycket tydligen för de klena benen...), artros i båda led (fullproppad av artrosgener från såväl mor som från far...), oregelbunden träning på slutet p g a för mycket med nya jobbet...
Nyligen frisk från förkylning.
Vad håller jag på med...
Analys: Allt suger...
Lösning: Finns inga...
Utvecklingsplan: Vässa yxan, hugga av båda benen och börja måla kurbitsar istället...
Nä...jag tänker vara sur och hata ikväll...inatt...kanske hela dagen imorgon...ev även imorgonkväll (sorry sambo) Sen får det vara bra. På lördag skall jag...nej visst ja....då går ju tävlingen...det kommer kännas surt...men söndag då, då kommer jag att lägga detta bakom mig, ringa tränaren, lägga upp en ny plan för rehab och grundträningen inför nästa år.
Ja just ja...vi fick sluträkningen på all el igår. Vad säger man...två mattelärare...en nätt felräkning på en sisådär 50000kr...pinsamt! Icke dess för ty...ska pengarna fram. Nån som vill ha höstlöven krattade? SKorna putsade? Kanske en hundvakt? Men lite hembakta bullar då...?
Nej, tänkte väl det...
Kan ju sälja alla åtta paren joggingskor...inkl tävlingsskorna!
fy fan så surt!!!
I ett sådant där läge ska man inte ha perspektiv och tänka positiv...man ska tycka synd om sig själv, vara sur och äta massor av choklad, skölja ner med vin...rejäla mängder!!
Nästa år då...
Åsa
Skickar en KRAM och hoppas på snabb god bättring för dig...
Klaga du... det är ok. Jah kan lyssna utan att säga emot. Jag är jätteledsen idag över mina armar, kapa bort dem e det enda rätta.
Om jag skulle summera mig själv på listan kunde jag göra på liknanade sätt som du bloggat, fast resultatet skulle bli värre... äldre, kortare. tji fick du.Snygging där.
Skickar en STOOOR Kram om det är till ngn tröst. Att inte kunna utföra ngt som man tränat så länge inför är piss... Men du är fortfarande min hjältinna i löpspåren. Om det är till ngn tröst så ser min lisa ut så här; 32år, 75kg , och har ben som är en blandning av apelsin, kassler och med utstående ådror....
