..

På långlöpningen idag fick jag följande besked:
Pulsen tillbaka på det normala, kände mig stark.
Det är mycket roligare att springa i grupp om flera, än ensam.
Det är skönare för benen att springa på skogsvägar, packad sand och stigar...än på asfalt.
...och mina ben känns förjävliga! Vänsterbenet var uselt...från knäet och neråt. Vaden var hård, kort och stel...slet och drog i häsenan som började göra ont efter några km.
Vi sprang 15km i skönt duggregn i underbar natur och med roliga löparkompisar...men...det känns rätt ruttet inför lördagen.
Nu har dock JesusLennart (ja...JesusJohan har en kollega...) lovar kolla på eländet imorgon. Laser, massage och tejp. Och lite jävlaranamma. Jag ska springa SM i Växjö på lördag. Ipren och Voltarensalva...kanske pillren mamma har fått mot smärtan i sitt nyopererade knä?

Mamsen har det värre...hon har fått en helt ny knäled. Så jag pysslar med vård av närstående. Kockar lite...för pappa gillar inte att laga mat...frisörar lite...för pappa gillar inte frisörandet...och ger sprutor mot blodpropp, byter stödstrumpor och tvättar...ja, för pappa har annat att göra. Men han är en god make och umgås med patienten, åker och handlar, serverar fukost och fika.

Nu vilar jag och sambo i nya vardagsrummet...framför TV´n...sambo står ut med lite hästhoppning...och
-VI HAR TÄNT BRASA!! Så ofantligt mysigt!



Om ni har lust att göra något behjärtansvärt, så kan ni väl hålla lite tummar för att mina massörer (JesusJohan och Jesuslennart) Kan fixa till benen inför även denna mara.

Sen skall jag försöka minnas att inte träna stenhårt veckorna innan en mara...så att man blir överansträngd.

Thans