..

Kära semesterläsare...vad kan man göra för en trogen skara läsare...som enträget surfar in på bloggen för att se om det hänt något kul sen sist, som aldrig slutar hoppas på att det äntligen skall komma ett roligt inlägg...och så går jag och blir vik rektor...och kan inte bjussa på alla roligheter från skolan hur som helst längre...men...jag skall bjussa lite på mig själv...på mina tillkortakommanden...för att visa att jag inte helt hemfallit åt egenskryt och självförhärliganden...
Storyn är från igår. Lunchtid. Platsen är Evertsberg och jag har precis anlänt, dödstrött efter att ha sprungit/plumsat min 11,6km långa sträcka...inga kompisar är där...jag lägger mig att vila lite på en bänk. En man närmar sig...och frågar på engelska om jag sprungit...
Jag får tilt i språkavdelningen i hjärnan och kan helt plötsligt inte ens prata den usla engelska jag annars presterar...
Jag harklar fram något obegripligt och hör att munnen aldrig vill sluta prata...jag babblar på...ska försöka beskriva det dryga underlaget borta på myren, plankorna över mossen, blötan och den tunga stigningen i början...
Pratar på i föga intellektuella tvåordsmeningar...-Heavy mud!...-Tough hill!...öhhhhhh
Han lät sig inte avskräckas utan pratade vidare...det visade sig att han och familjen hade bilen i Sälen och gått därifrån till Evertsberg i två dygn och nu skulle ta bussen tillbaka till Sälen...bara det att bussen inte gick på helgen på sommaren...illa problem för dom...Nu tänkte han försöka lifta upp till Sälen med familjen...jag kände sympati för dem och erbjöd honom att låna min bil ,när mina kompisar kom med den, ifall de inte fått lift innan...detta försökte jag i alla fall säga på min bedrövliga engelska...
"If you not got a lift before my friends arrive, you can take my car to Sälen...or I can give you a lift maybe"
HALLÅÅÅÅ...got a lift...karln såg verkligen frågande ut...varför skulle han vilja ha en HISS????
Han ville ju ha "hitch"...men f-n att jag kunde prata just då...
HUr som helst...värst var nog när jag frågade varifrån dom kom och han svarade "Holland"...jag hörde "Åland"...och sa på svenska "Men...då kan vi ju prata svenska med varandra"..han: "No, I´m not that good in Swedish"...aha, tänkte jag "So you only speak finnish?"...han ser nu så frågande ut att jag fick lov att fråga igen "Sorry, I must have missunderstood you...where are you from?"...han sa lite tydligare och lite saktare...och kanske även lite högre "HOLLAND"...
Jag log och gav upp att försöka konversera mer...jag sa bara att "let me know if you need to borrow my car"...och så gick jag och gömde mig i Evertsbergs bystuga...skämdes...ångrade att jag inte lyssnade bättre på Tord Lövgrens engelskalektioner i skolan...kanske jag skulle må bra av att ta ett år off och vara aupair i england eller usa...eller kanske bara en Hermodskurs...

HUr det gick för mannen? Han fick en hiss...jag menar han fick lift...och kom sen och hämtade familjen...tackade mig och var förundrad över att jag hade velat låna ut min bil till en främling...
Jag ville ju bara kunna prata med honom på begriplig engelska...och försöka hjälpa till..
Men...vad jag sa var att ja gkunde ge honom en hiss..hm...

Die dumme Schwedin!
Kanske finns någon sanning i alla blondinhistorier...

Nu tänker jag inte göra mig mer rolig över mig själv ikväll...utan se klart på filmen "Poseidon" på tv3...den kommer göra att jag aldrig mer vill åka på kryssning...

Bye (betyder hejdå...jag VET...)