..

En sån lycka det var, att få byta om till träningskläder och spela lite volleyboll med kollegor. En befrielse. Det går inte att tänka på annat än volleyboll...när man spelar volleyboll...då får man bollen i huvudet och det är höjden av förnedring. Efter träningen var jag på gott humör och hann iväg och köpa en present till Eko-Tina som fyller dubbeltrea sista mars.
Sambo fixade Thaimat och med den i magen har jag kunnat slå mig till ro i soffhörnet och skriva omdömen.

En kommentar på facebook fick igång mig. Den var nedlåtande och raljant om lärare, om utvecklingssamtal och om just omdömen.
All skattefinasierad verksamhet får finna sig i att bli lite extra granskade. Det är bra och rätt. Vi ska ha valuta för våra skattepengar. Föräldrar gör rätt som ställer krav på sina barns skola. Det skall vara öppenhet och delaktighet, man skall ha insyn i vad vi pysslar med.
Men att, som många gör, per automatik...anta att lärare är ett slött och elakt släkte som helst förstör för kommande generationer genom att med vilje skriva luddiga omdömen...för att sen kunna göra så lite som möjligt på sin löjligt låga arbetstid...är korkat, oinsiktsfullt och vittnar om en skev bild av skolans värld. Troligen till stor del beroende på dåliga erfarenheter från sin egen skolgång.

Jag är glad och stolt över att jobba på den skola jag gör. Här har vi en majoritet lärare som vill elevernas bästa och är beredda att satsa tid och energi på att få dem att lyckas. Vi lyckas inte varje dag, vi lyckas inte med varje elev...men vi är inte nöjda med det utan vill utvecklas och bli bättre.

Nåja...nu orkar jag inte vara vaken längre...orkar inte skriva fler omdömen...och kommer troligen bara orka två sidor i min läskiga bok "Hypnotisören"...