..

Intensiv dag idag. Men spännande. På sitt sätt.
Möte med utvecklingsledaren imorse var kreativt och roligt. Vi är inne på samma linje. Drog linjen för sambo nyss...han är klok han...kom med massa inflikningar, några invändningar och en hel del frågor. Jag inser att jag ingalunda tänkt färdigt på detta.
Tur att jag har kloka människor som bollplank. En hel personal fylld av kloka människor.

Diverse möten senare är jag nu hemma och inser att jag troligen inte kommer att ägna så stor del av min kvarvarande energi åt intervaller...skulle sprungit tusingar idag. Om jag överhuvudtaget förmår mig ut i slasket...så blir det en lugn distanstur i 5.10-5.20-tempo. Har sån satans träningsvärk i baksida lår och häck idag. Där fick jag för att jag pinade fotbollstjejerna 400m utfallssteg. Trappöpning. Backintervaller. Jo jo...
Men fick en kommentar på Facebook nyss...när jag råkat skriva att jag hade träningsvärk...att pain is only weakness...on it´s way out...-Ut och spring med dig! Uppmanades jag...hm...han har nog rätt, den gode Nicklas...jag hatar att tänka weakness om mig själv.
Har gjort iordning maten till kvällen, så jag kan inte ens skylla på att jag inte hinner...
Potatisen (ekologisk från Tinas odling i Utendal :) är skalad, laxen (förmodligen rovfångad i något område där det numer inte finns så mycket som en räka kvar att äta) är kryddad och klar i sin ugnsform, hemgjorda remouladsåsen (ha ha, nåja...hemgjord var kanske att ta i...jag har på egen hand rört ihop lätt cremefraiche, hackade pickles från en burk och lite majonäs...ingen hemgjort över denna sålunda...) är klar.
Det var kvällsmat det.

Så nu är det bara att ge sig ut...i slasket...bli kall...och kanske förkyld igen...
Men Gud så jag gnäller...behöver ju tänka lite på timamr, tjänster och schema...det gör man bäst när man springer...
Eller varför inte i soffhörnet?!

Ja ja...jag berättar hur det gick. Ingen bild förrän löpningen är gjord!
Man måste sätta lite press på one self!
Adieu