..

-Snälla berätta, berätta! Ja, så har det låtit efter mig i korridorerna idag. Folk har varit som tokiga efter att jag avslutade förra blogginlägget med en cliffhanger.

Okej, jag ska berätta.

Om det kom in en kvinna, eller man för den delen, klädd i fotsid svart utstyrsel och sökt ett jobb som lärare hos oss, hade jag bett att få se CV och höra referenser. Det är det intressanta. Nämligen. Inte vad folk har på sig. Men, man kan inte täcka ansiktet som lärare (se min motivering till det, lite längre ned). Det är t o m så, att det är en tillgång om personen i fråga skulle kunna t ex arabiska, persiska eller något annat språk som vi idag köper tolktjänst för att göra oss förstådda på. Dock - en niqab, som plagget som läraren på bilden i förra blogginlägget, bär, täcker hela ansiktet och visar bara ögonen...tar bort ett viktigt sätt att kommunicera...ansiktsuttryck och munrörelser och kommer troligen att påverka kommunikationen i klassrummet. Det går inte an. Slöja, Hijab, är en helt annan sak liksom en fotsid dräkt men som visar ansiktet...men...detta är mina åsikter. Jag borde förstås veta hur vår kommun ställer sig till sådana här frågor och bra gjort av den läraren och den klassen som diksuterade detta på ett bra sätt. Jag skall ta reda på hur det förhåller sig. Som rektor måste man veta sånt.

Som rektor har jag ändå förmånen att fortfarande få undervisa. Det resulterade idag i att en kille som oftast tycker att matte suger, var snabbast på den avslutande problemlösningen. Och jag fick rätt. Jag har sagt till honom att han är lysande på matte. Han är blixtsnabb på huvudräkning och ser snabbt logiska mönster och talserier. Idag hade jag en supersvår talserie på lut. Trodde ingen skulle fixa den idag, men kanske till nsäta lektion.
-Klar!! Ropar killen...och så stolt han blev...och jag. Ett bevis för att man inte skall stämpla sig själv i pannan med en massa...jag är sån...eller jag är inte sån...

Volleyboll på eftermiddagen, med lärarkollegorna. Kul idag igen. Jättekul t o m. Efter det drog jag ner på stan och mötte syrran. Vi käkade på Kings Arms och skulle sen på filmstudion och se "Första dagen i resten av ditt liv", en fransk film. När filmen körde igång var all textning på spanska...filmen var mexikansk och hette" Bakom blåa ögonlock". Ja ja...film som film...jag hade kollat fel på en vecka. Den var mystisk, långsam och ...jo...sevärd men inte mer. Gav dock lite tankar efteråt. Den heteronormativa tvåsamheten...som alla skall leva i. Som vill vara normala. Blev i denna film, en börda för två personer...som inte ville ha varandra...men tyckte att de borde nog leva i ett förhållande ändå. För att få vara som alla andra.
Men...nej, den vann inte mig...jag är inte så mycket för smala filmer...jo om Aldomovars filmer räknas som smala så gillar jag smala filmer...för jag gillar dem. "Allt om min mamma" och "Tala med henne" är kanon!

Förresten har sambo bytt jobb...eller snart...han har sökt och fått nytt jobb. Blir utvecklingsledare på en annan skola. Grattis och roligt för honom.

Avslutar med en bild:
Kvinnor med Niqabs