..

Då var det dan före dan då...före operationen alltså. Klockan åtta imorgonbitt får han "somna-till-lite-grand-sprutan"...sen bär de iväg honom in på operation, där han får mer sömnmedel...jag hatar det! Jag hatar när han blir sådär lealös...okontaktbar...som död nästan. Rädd så in i norden att han skall dö under narkosen. Det är tredje gången på två månader! -Det är bara ett litet ingrepp, sa Sören. Veterinären. Jo jo...men lika mycket sömnmedel som vid ett stort ingrepp...jag fattar väl att han inte dör av själva ingreppet. Men det är påverkan på hela organismen, men narkos.
Men vad hjälper det att älta? Eller att tänka i vidskepliga termer..."tredje gången gilt" - de andra två operationerna gick bra så nu går det åt skogen...
Funderar: Har jag en konstant orosnivå i tillvaron? Så om hunden blir frisk finns det något annat som tar över - att oroas över? Börjar tro det.
Har oroat mig över tjänsterna till hösten. RÄknar och räknar och räknar om igen...tänk om jag räknat fel någonstans...om en av formlerna i Excelbladet är fel...och spottar ut glädjesiffror?
Har oroat mig över kvalitetsreovisningen, över nationella provet i matte...och förra helgen över att jag inte skulle fixa halvmaran i det tempo jag ville...

Fånigt! Det där måste jag skärpa mig med. Ta mig i kragen. Verkligen.

Ska ta en löptur imorgon och på torsdag är det träning med gasell-annica. Snabbdistans. Fredag blir det backlöpning. Och lördag är det orienteringstävling...som jag skall jobba på! SKa bli kul!
Sen är det födelsedagsfirande - en dag försent - med vännerna! Ska också bli kul...
Se där...inget att oroa sig för på flera dagar...
Utom operationen då. Imorgon.
Wish us luck!