Minnen, glädje och så lite löpning
Igår 10.34, ringer mobilen
Min gäst: -Hej. Nu är jag vilse, hjälp mig!
Jag: -Vart är du, är du i Avesta, i Krylbo...vad ser du omkring dig?
Min gäst: -I Krylbo förstås...jag ser...nån bilfirma...eller...nje, det är bara nåt skit...eller vänta, här står det Claessons...
Jag går ut på trappen...nu HÖR jag henne...en 6-cylindrig boxermotor som mullrade nere vid granngården...jag förstod att hon hade TAGIT PORSCHEN hit.
En minut senare hade Pernilla dykt upp i sin silverfärgade Porsche 996 Carrera Optic
typ en sån här...
Pernilja är en högt värderad person i mitt liv, från Uppsalatiden. Vi skrattade, pratade minnen, pratade skola, pratade vardag...pratade helt enkelt...åt god mat, åkte kul bil...kollade gamla kort och skrattade igen...och massor. Speciellt med vissa människor, som man kanske inte sett på massor av år, och så tar man upp kontakten och allt känns som förr. SÅ är det med Pernilja. Men nu får det inte gå åtta år mellan gångerna vi ses!
Allt detta pratande, skrattande, matlagande, porscheåkande...tog tid...vi höll på till 02.30...innan vi fnittrande somnade, för att vakna fyra timmar senare...och ta en promenad med hunden. Pernilja är en dela-med-sig-människa och det här dygnet gav massor med energi...men momentant är jag dödstrött!
För jag hade ju bestämt att jag skulle springa lite ikväll...dumt tänkt...men...nu har jag i alla fall gjort det. Det blev 7km i okej tempo. Imorgon blir det terräng och på söndag blir det långpass, 20km.
En rejäl träningsvecka som ger mersmak.
Nu ska jag lägga mig och dö i soffan. Med min storpudel. Vi älskar att dö tillsammans. Först dör vi lite i soffan. Sen flyttar vi oss till sängen och han dör i fotändan och jag kurar ihop mig som en makaron och dör så.
(Dö, som det står ovan, betyder här: Totalt avslappnad, lat, trött och snudd på inte alls vaken).
So long!
Tack för ett fantastiskt dygn! Du har helt rätt i att det absolut inte får gå så lång tid mellan gångerna vi ses. Men jag tror faktiskt att det var ungefär två år sedan jag var och hälsade på sist, eller var det tre eller fyra...kommer inte riktigt ihåg!
Hur som helst betyder du otroligt mycket för mig och du är fortfarande en oerhört viktig person i mitt liv, eftersom du ofta finns med mig i mina tankar. Jag blir alltid glad när jag tänker på allt kul vi gjort tillsammans och det var härligt att få återuppleva dessa minnen tillsammans med dig!
Nästa gång får kidsen och Staffan följa med.
Tack än en gång för att du fyller mig med en massa positiv energi! KRAM
