..

"Man saknar inte kon förrän båset är tomt!"...ett talesätt i Dalarna är vi tar våra kossor förgivna...tills de packat sina påsar och dragit med slakteribilen...då saknar vi dom.
Nu saknar jag Birk.
Trots att han slängde leksaker på storpudeln i morse, trots att han klev på storpudelns svans i förmiddags, trots att han jagade storpudeln med en ballong (som pudeln hatar, efter att Brik smällt en sådan just vid pudlen öron, för någon dag sedan)...trots att han vägrade sova på lunchen...
Men jag saknar han härliga leenden, han snälla "moster sitta här hos mig?", "moster läsa?", "moster ska sova hos mig, inte mommo!", han goa kramar med de små armarna runt min hals...
Det blev ett tårfyllt adjö idag när jag åkte hem till Avesta. Mest från min sida, eftersom Birk fick sitta i framsätet i bilen som stod på gården, med morfar...många knappar att trycka på...spännande.

Men nu är jag hemma. Storpudeln är helt slut och tror inte att det är sant...va? kan jag verkligen ligga helt tryggt på golvet? Och sova??
Här råder tystnad...så nu skall väl även jag kunna sova. Lite uttröttade som jag är av ett bra intervallpass. Var stark ikväll. Tack massören!

En liten film med ljuv sång från påsken. Observera morfars bekymrade min...