Ovan där...

Ta fram gitarren, ha den strax under hakan, i alla fall skall den hållas högt...
spela och sjung...

"Prövningar vi möta få,
       F            C
och vi ofta ej förstå Herrens vägar,
                        D            G
när Han önskar, att vi himlen skola nå.
      C              C7         F             C
Sina barn Han leder här, genom sorger och besvär.
                       G           C
Vi förstår Hans vägar bättre ovan där"

Nyss nämnda helg...som fick så bra betyg...har ändå bestått i en mängd prövningar...jag visst med ens jag satte mig i bilen, att det skulle bli prövningar...för så fort vi böt förare...innan körde sambo nämligen (och då var det folktomt på vägen)...så fort jag satt där...kom det bilar från ingenstans och vips var det bilkö. Jag HATAR bliköer. Jag är INTE rehabiliterad och vill köra på alla, tjyvstoppa så de inte kör i ändan på mig, köra in i de framför som KRYPER fram...
Hur kan någon vilja ha bil i Sthlm? Är alla stockholmare masochister?
Servitriserna var nästa prövning. Var det "prova-på-servitris-yrket-helg" i sthlm denna helg? Stod det i någon annons "Alla med IQ under 35 är välkomna att prova på att servera, obs ni får EJ ha någon vana"?

Jag klarade prövningarna denna gång. Var lugn hela tiden. Pratade sakligt med servititriserna. Fick rätt utan bråk. Log åt dem och sa tack när jag gick. Svor bara två gånger i bilen på väg dit. Ingen gång på väg hem.
Ingen magkatarr. På hela dygnet.

Tillbaka-lycklig!

Det har varit hallelujamoments mest hela tiden...jag betygsätter dygnet...
hotellrummet...mvg ( en 5:a för er äldre läsare...A för er ännu äldre...och ett betygsliknande omdöme för er småttingar: mycket bra)
gratisvinet, snittarna och drinkarna i executive loungen...mvg
middagen på italienska krogen...mvg- (minustecknet för priset...men just ja...sambo bjöd...så mvg+ då!)
frukosten...mvg
shoppingen...mvg- (minustecknet för att jag inte hittade några skor)
lunchen...mvg- (minus för att servitrisen försökte lura på mig vanlig cola istället för cola light...jag ska anmäla henne för försök till dråp...eller nåt)
My Fair Lady...mvg+ (plus för Helen Sjöholm som har en pipa som är utomjordisk...jag vill också kunna sjunga så...lite lätt provocerande med såna som får allt...snygg, duktig, trevlig...säkert är hon smart också...Henrik Dorsin får en del i plustecknet för sin galna språklektion, jag skrattade så jag fick mjölksyra i magmusklerna)

Meritvärdet för sthlmsdygnet blir sålunda 140. Det krävs 100 för att var godkänt...för att vara okej att ha lagt så mycket pengar på. Yes...vi lyckades.

Men, några utvecklingsområden finns...
MuiskalbIljetter...bra att ha...vi glömde våra hemma. I Avesta. 16 mil från Sthlm.

Vi låste in hotellkorten i rummet...

Vi slängde parkeringskvittot som behövdes för att hotellet skulle lämna ut bilen...

Vi låste in hotellkorten igen...

Sensmoral: Människor är snäll och vill gärna hjälpa varandra. Det är bra. FÖr vissa människor är slarviga.


Mot huvudstaden

Yes...äntligen!
Äntligen reser vi iväg på något mer spännande än en tur till Hemköp för veckohandel...
Äntligen lite klädshopping utöver de underställ, vinterträningskläder och nylonstrumpor (!) som inhandlats senaste halvåret
Äntligen bo på hotell...älskar hotellfrukostar...och min sambo som bokat ett hotell med gym...
Äntligen Söder igen...mysigaste stadsdelen i Sthlm...
Äntligen gå på restaurang och äta gott...dricka gott...utan att ha fd elever, deras föräldrar, kusiner och mostrar runt ikring sig

...jag har skyhöga förväntningar på denna helg...riskabelt, jag vet...för det finns så mycket utrymme för att bli besviken då...men jag gillar att ta ut glädjen i förskott.
Det gör jag med det mesta...
FÖr då finns ju faktiskt chansen, att det blir dubbel glädje...dels glädjen man tagit ut i förskott..sen glädjen när det roliga inträffar...kanske även en massa glädje i efterskott...när man sitter och ler åt glada minnen...
Så blir vår helg!
Äntligen

Pinot Noir och låtsasvinster...

VInprovning ikväll. Alla vinerna var gjorda på Pinot Noir...där slutar mitt referat av kvällen...förutom...det lilla faktum att en yrkeskategori som var med på provningen, stack ut, bland de övriga...inte bara för att det var den enda yrkeskategorin som inte var lärare...utan för att den verkligen levde ut sitt yrkesval. Ni får gissa yrket!
Varje gång vi har vinprovning, lottas det ut ett pris...en bok om viner alltsom oftast...ibland ett fint vin...och ikväll en film. Oavsett pris har ett tydligt mönster i dessa tävlingar uppträtt...jag vinner aldrig! Har aldrig vunnit och inte heller ikväll...surt!
Men mitt när jag satt och surade som mest...lyste rummet upp...Maggans gloria (som abra är tänd under arbetstid annars...) började lysa...hon hade vunnit filmen! Men det var inte därför glorian sken...Maggan hade noterat min dysterhet, min utsatthet, den enorma orättvisa som gång efter annan, hotade att slå ner hennes kollega, helt oåterkalleligen, i skoskaften.
Maggan: Jag har ju vunnit så mycket den sista tiden. På jullotteriet t ex vann jag ju flera gånger och Erica vann ingen gång. (Nej, jag minns liksom det!!)
Maggan igen: SÅ nu ger jag filmen till Erica...så, Erica...nu är du kvällens vinnare!
Jag: Men...inte skall väl jag...åh...tack...vad snällt.

Erica kan inte vinna på egen hand! Är beroende av att andra hjälper henne till vinst...eller vinst och vinst...men delar med sig av kakan...
Margareta är kurator. En bra kurator. Tar uppgiften på allvar.

Jag skiter i tävlingar.
Det är inte viktigt att vinna.
Man kan ju få priset av nån annan...

Det ÄR faktiskt inte priset som är det viktiga ju!!! Jag har råd att köpa mina filmer själv...det är känslan av att få VINNA...att vara främst...bäst...om så bara lottad bäst...

Jag kan inte ta emot filmen...den vanns rättmätigen av Maggan...inte av mig...jag har sån otur...men jag tänker bära min egen otur...utan hjälp...
Men Maggan...tack, för din visade medkänsla...du är en fin vän! Verkligen. Jag uppskattade gesten!

Nästa gång skall jag fan i mej vinna...yes...

Dagens sensmoral: Man kan inte ge bort känslan av vinst...den kan bara förtjänas av den egna individen...annars är den inget värd.

Jag ger mig inte...uppeldad som jag är...

Nu har jag eldat upp mig ännu mer...trots 10 st riktigt asjobbiga km-intervaller...de som beklagar sig över avgifter för aktiviteter i skolan...har de en aning om vad vi gör i skolan och vad vi har för uppdrag?
Vi skall fostra alla elever till goda demokratiska samhällsmedborgare. D v s alla, oavsett vad deras föräldrar har för årsinkomst, om de har årsinkomst över huvudtaget...vi skall ingjuta hopp och framtidstro till individer som ser sina kamrater åka till Åre, Sälen, Thailand, Usa och andra mysiga resemål på loven...som har föräldrar med jobb...som äter middag ihop om kvällarna...som firar lugna mysiga jular med julbord och julklappar...men själva aldrig varit utanför Avestas gränser, kanske har föräldrar utan jobb, kanske aldrig ätit ett julbord, som kanske hatar julen för att den aldrig blir som de hör att kamraterna pratar om den...
Vi skall fostra dem som har allt redan, som får alla resor, som har harmoni hemma, som inte behöver sommarjobba utan kan åka på språkresor och dyksemestrar...till att förstå att alla inte startar på samma nivå i livet, vi har olika förutsättningar...vi väljer inte våra föräldrar, men med skolans hjälp kan vi tillsammans med familjer få dessa unga individer att förstå vitsen med att lägga ned eget jobb, energi på att nå sina mål.
Det är viktigt att förstå att man kan nå dit man vill...att inte vara ett offer för sitt ursprung...lättare sagt än gjort, om vi inte får hjälpa till med det i skolan. Friluftsdagar, småresor, skolresor, studiebesök, klassfester...aktiviteter som eventuellt avgiftsbeläggs för att kunna genomföras, har stora vinster...förutom att de främjar samhörighetskänsla i grupperna, så är en vinst just att få jobba ihop till vad det kostar. Snälla föräldrar, förstör inte detta fantastiska lärotillfälle som erbjuds...stötta era telningar, hjälp igång dem...men gör inte jobbet åt dem och köp inte alla kakburkarna själv för att sen slippa...ni lär dem bara att rika kan köpa sig ur åtagande som andra måste göra.

Skolan skall i möjligaste mån vara avgiftsfri. Skolpolitiker skall jobba för att motivera en god budget till skolorna. Men det är inte fel att lära sig pengars värde genom lite småjobb.

Nu tänker jag lägga ned detta för denna gång...
...och vila min nymasserade men helt slutkörda kropp...jag hatar intervallpassen...innerligt...men de ger resultat...ibland får man stå ut för man vet att det blir bättre sen...


Det handlar inte om snålhet...utan om flathet!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4281062.ab

Artikeln ovan handlar om föräldrar som satt ned foten och sagt stopp...stopp för alla avgifter inom den svenska skolan, som de tvingas betala ur egen ficka.
Jag kan förstå när man protesterar mot en klassfest som , enligt artikeln, kostar 150kr att gå på. Men jag förstår banne mig inte den mamma...som beklagar sig med orden "jag är trött på att först baka sen köpa tillbaka mina egna bullar för hundratals kronor"...man raljerar över skolans önskning om fler engagerade föräldrar...
Är barnen mindre och inte kan baka själva, så baka med dem då...visa dem att om man vill åka på en skolresa som kostar pengar som måste pengarna först tjänas in...stat och kommun har inte sjön att ösa ur, för att göra fantastiska resor åt barnen...bara en buss till ett studiebesök går loss på runt 5000kr för en klass, och då inom kommunen. Och det står i våra styrdokument att det är bra med studiebesök...kontakt med näringslivet...men vi kanske ska ringa företgaen och be dem berätta lite istället via högtalartelefon.
På högstadiet vill en del klasser åka på skolresa...det har skolan inte råd att bjuda på...hur skall pengarna tjänas ihop? Skall de med rika föräldrar få köpa sin biljett till Gtbg själva? Eller skall vi lära ut likvärdighet...att alla oavsett föräldrars ekonomi, tjänar ihop till sin biljett...ordnar disco, bakar, säljer kakor, säljer blommor, krattar trädgårdar...gud vet allt...
Det handlar, precis som artikeln vill säga, inte om snålhet...men här har jag en annan åsikt...för det handlar om FLATHET...om en vuxengeneration som inte har lust att vara vuxna utan curlar för barnen ihopp om att bli mer omtyckta! Det är INTE föräldrar som skall baka, kratta, sälja kakor m m...det är ju ungarna. Har ungarna bestämt resa och hur pengarna skall in...är det ju de som skall fixa det! Med de vuxnas stöttande, peppande, påminnande...allt j-vla tjat som vi får göra nästan dygnet runt...och som är uppgiften för vuxna som har hand om barn och ungdomar...vara ramarna...visa vägen...men de skall göra det!

Vad är det för tråkskola dessa människor efterlyser? Inga aktiviteter utanför klassrum...i alla fall inte om de kostar över tjugo kr. Grattis alla stadsskolor! Grattis skolor i fattiga kommuner.
Grattis framtiden...ungar behöver inte lära sig att tjäna egna pengar...kan man inte få dem via kommunen...skall ingen ha tillgång till dem!

Uppretad? Nej...inte så fasligt...men kommer spinga snabba intervaller nu med gasellen muskelmåns!

Snabba puckar

Nu är det gjort. Snabba beslut grundade på goda argument är de bästa besluten...inget grämande, inget ältande...jag stegade upp till expeditionen och tackade för motorvärmarplatsen men tackade nej...lämnade tillbaka nyckeln...helt utan sentimentalitet.
På eftermiddagen satte jag mig, nästan lite smålycklig, i min kalla bil...glad över att den stod så nära...

Det var jag inte igår...då märkte jag knappt att den stod så nära...den gör ju alltid det. Men...tack vare motorvärmarhistorien...uppskattar jag nu den kalla men nära bilen!

Det var väl en lite solskenshistoria att ta med sig på vägen :)

Nu skall jag vila min trötta lekamen framför ett nytt avsnitt av ett av mina favoritprogram...topmodel usa...med tyra banks...jay...snyggo-nigel och paulina...
Clark åkte förra gången. Härligt. Det skall inte löna sig att mobba, prata skit och sprida misstämning...trångsynta texasbor...säkert kusin med Bush hela bunten...

See ya

Med ljus och lite värme

I femton år har jag jobbat på skolan. Tio av de åren har jag stått i kö för en motorvärmarplats.
Nu har det hänt...jag har blivit erbjuden en stolpe...med motorvärmaruttag. Som jag längtat efter detta...när man frusit fingrarna av sig skrapandes rutorna efter en lång skoldag...sen sätta sig i ett iskallt säte och ruska igång en iskall bil...som tar hela hemvägen på sig för att bli varm..
...men..
Som med det mesta man längtat efter, sett fram emot...gjort sig inre bilder av hur bra det kommer att bli...så blir det inte så fantastiskt...verkligheten överträffar sällan det man diktat ihop inom sig.

Min motorvärmarstolpe står nämligen knappt i den här kommunen...jag jobbar i ena änden på skolan och stolpen står så långt bort som möjligt...åt andra hållet. Sålunda får jag gå flera km i kylan, med alla väskor..för att ta mig fram och tillbaka till min varma bil...

Nu skriver jag för- och emotlista till motorvärmarplatsen..
På för-sidan finns just nu värme och bra för miljön...
På mot-sidan...massor...

Du sökte lite värme och fann en långpromenad...du är besviken (Inte Edith Södergran..men baserad på en strof av henne...)

Affirmationer

Affirmation (av affirmatio, 'försäkran') står för positivt färgade fraser som upprepas av en i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation.
Om det är mina egna tankar som skapat dagens situation, som kräver affirmationer för att kunna möta morgondagen på samma glada sätt som jag, intet ont anandes, mötte morgonen idag..om jag själv rår för detta...så får jag skämmas!
Usch att jag kunnat tänka så tråkiga, trångsynta tankar...som bara gett mig elände in return...
Nu skall jag ut och springa lite, tänka positiva tankar...och håva in den glädje som detta kommer att ge...
Tack för kunskaperna om affirmationer!

Måndag igen

Kul med måndag! Ska lista, utan inbördes ordning varför måndagen är bra
-Har ett bra schema med inte så många lektioner att förbereda på måndagar. Då hinner man mjukstarta lite och få grepp över resten av veckan.
-Träning med fotbollstjejerna ikväll
-Ny träningsvecka för egen del och ryggen är äntligen bättre nu...bara att ösa på!
-Hunden badad och klippt...betyder minst 6 veckor till nästa gång...halleluja...
-Lön imorgon..bara en dag kvar att klara sig på förra...prisa Gudarna...
-Bara några dagar kvar tills vi ska till Sthlm...
-CSI NY på tv ikväll

Ja det är sannerligen fint med måndagar
:)

Helga vilodagen

Dagen efter en fyrtioårs fest är det skönt om det är vilodag. Det var det idag. En del helgade den...andra hade spart viktiga sysslor...skjutit dem framför sig...skjutit upp.
Det var nästan två månader sen jag klippte hunden.
Nästa helg ska vi bort...Han klara inte två veckor till med all den pälsen obadad...då åker jag dit för vanvård av hund. Så dagen som egentligen hade passat utmärkt till att ligga bakis i soffan
...fick ägnas åt http://ericasvardag.blogg.se/2008/november/arbete-framjar-halsa-och-valstand.html (ja, jag orkar inte beskriva hur det går till med pudelvård en gång till...läs förra inlägget...och lid med mig och hunden).


Nu är vi klara. Det tog fem timmar idag. Men...det kostar 1200kr att lämna in honom till ett hundtrim.
1200/5= 240kr/h Det är ingen dålig timlön. Skattefritt
...oj, förresten...har jag jobbat svart? Illa...det skulle ju inte jag göra mer...min sambo hjälpte mig i det beslutet...jag jobbade svart ganska mycket till och från med olika bartender och servis-jobb tills för några år sen...försvarade mitt regelbrott med att jag minsann betalade in massor med skatt i och med mitt heltidsjobb som lärare...samtidigt hade jag inga problem med att ondgöra mig över alla bidragsfuskare som lurade staten på pengar som kunde gå till vård och omsorg...till behövande...jag tror min sambo tröttnade på min dubbelmoral....för han frågade en kväll vad jag ansåg det var för skillnad på pengarna som jag lurade staten på, med mina icke inbetalade skattepengar...och de som lurade till sig bidrag...
Vad drygt det är med såna frågor...då man vet att man är förlorare på förhand...det finns inget försvar liksom...

Det är inte alltid lätt att se att man borde sopa lite framför sin egen dörr...

Numer betalar jag TV-licens och jobbar inte svart!
Vore gloria och helyllevarning på mig...om det inte var så att jag fortfarande busar till det ibland och kör för fort...
Men det skall jag också rehabilitera...snart...kanske när jag fyller fyrtio :)

Det ska bli hur kul som helst ju...

Det där med att fylla förtio hörrni...är ju ingenting att oroa sig för. Muskelmåns såg precis ut som vanligt, precis som igår...när han var 39 (som han i och för sig varit i två år...). Vi åt hemgjord pizza, drack en massa rödvin och musiktävling som var svår och avancerad...spände över genren 60-tal till dance -09...och den vanns av mitt lag. Mitt och mitt...men det lag jag var med i. Alla hade typ vanliga kläder, inga pensionärskläder så långt ögat nådde...Gud så befriande.
Och Måns verkade ha minnet i behåll. Han kände genast igen mig och verkade kunna mitt namn hela kvällen. Bra gjort!
Nu fortsatte kvällen med att vi skulle ut...ut betyder inte ut...utan in. In på något av stadens uteställen (som borde heta inneställen eftersom man är inomhus)...men i Avesta finns inga inneställen...för de finns bara i Stockholm...så vi skulle till ett uteställe...Kings Arms..men där var det kö...jag hatar köer...då gick vi till mitt gamla arbetshak Trapper....jag kunde vara morsa åt alla därinne...ja, inte åt alla på samma gång...men åt en eller ett par åt gången...eller nåt (JA! jag HAR druckit vin...)
Hur som helst...bara fd elever där...så jag gick hem. Men sambon och de övriga blev kvar.
Jag behövde reflektera över kvällen på egen hand...fyrtio...hm...kanske inte så illa ändå...fyrtio fyrtio fyrtio...låter riktigt bekvämt...
Pizza och vin...det är ju inte pensionärsmat direkt...blodpudding, Isterband, Kåldolmar och Kalvdans....där är det lite varning...ska nog inte bjuda på det på min fest...nåt ungdomligare får det bli...Sushi...men fy fanken för olagad mat...kebab kanske?...kebabpizza...
Nä godnatt med er! Vi gamlingar måste ha vår skönhetssömn. Rynkorna har redan kommit...så sömnen behövs nog till nåt annat...
Tjobido

Lördagkväll

Ikväll ska vi på 40-års fest...jag vill känna mig för lite...öva in...kolla hur andra fyrtio-åringar klarar att ta sig över knöckeln in i "vuxen-för-alltid-utan-återvändo-ingen-tar-dig-nånsin-för-ungdom-eller-vill se-ditt-leg-på-systemet-åldern"

...
extra läskigt känns det för att den vi ska till egentligen fyller 41...men var inte redo att fira 40-årsdagen förra året...
Va?...inte redo? Hur vet man om man är redo?...kan man verkligen skjuta på det ett helt år...näej, jag är nog trettionio ett år till hörrni...vi tar det nästa år...

Vad har man på sig? På en fest där nån firar 40 men fyller 41? Banlonpolo och krymplenklänning? Foträta skor? Kommer vi att spela Bridge där ikväll? Jag kan inte spela Bridge. Vet inte reglerna. Och när muskelmåns sa att det blev musiktävling...menar han då att några dragspelare har kommit dit för att spela skivor till kaffet? Melodier man minns?
Vi kanske borde låtsas tappat minnet alla som kommer, så att han inte blir så ensam?
Nu känns presenterna helt fel...Gud så dumt...en ungdomsskjorta och ett fint vin...när skall han ha den skjortan. Den blir ju som ett hån. Och vin...till en 41-åring...han äter säkert massor med mediciner, för blodtrycket, prostatan och åldersdiabetes...då får man ju inte dricka vin.
Vad ska vi prata om? Han älskade ju att röra på sig förut...innan ålderdomen slog korna i honom...jag kan ju inte berätta att jag satte rekord på 21km idag...hån igen...
"Såg du helgmålsringningen...den var visst från en stenkyrka i småland...vacker."
"Anna har visst gått och blivit fökylder, har jag hört"
eller
"Kan du tänka, när jag var på Coopen (pensionärslang för Coop) hade de Isterband till halva priset"

Nä, ikväll blir det nog inte så muntert. 40-års fest...blir väl att man bryter upp framåt 20-tiden...gamla vill vila mycket.

Men vi skall gå dit...i studiesyfte...så jag vet, vad som väntar...

Better be prepared!!

Livet är fyllt av tveksamma beslut...

Konsten är att välja om och välja rätt...att tänka till över val man gjort och som då verkade vara bra, men som visade sig inte vara det...och sedan ha modet att välja om.

De flesta val är lätta och kräver ingen extra energi
...välja om vad gäller träningen...hade bestämt mig för att springa med muskelmåns 21km på tid idag...ute...men det är snöstorm och driv-is ute...så jag valde om...valde det som blev rättare för mig...och lättare...21km inne på löpband.
...välja vilka man umgås med...
...välja hur mycket man äter...
...välja hur mycket man dricker...


Vissa val kräver en massa energi för att kunna väljas om
...jag trivs inte på mitt jobb, vill byta bransch, måste utbilda mig fem år till innan jag kan få det jobb jag vill...tufft, men det går...om man är beredd att lägga ned energin...och sänka levnadsstandarden...
...jag trivs inte med mitt boende, i den här staden...det går att flytta en hel familj, att få nya jobb, vänner och social trygghet...men det är ett tufft val det också...kräver stor insats...

Vissa val är nästan omöjliga eller helt omöjliga att välja om
...att skaffa barn t ex. För om man skaffat barn, och det visat sig att det var dumt...partnern visade sig inte ha föräldrakvalitéter, man själv kanske inte var färdig att stå tillbaka för en ny individs skull, ekonomin var usel, man är i missbruk av något slag...så är ju ändå barnet ens eget. Kanske behöver man då samhällets hjälp att välja om, i alla fall för ett tag...men barnet är alltid ens eget man kan inte välja att stoppa in det därifrån det kom...
...om man hatar sitt liv...och inte ser någon utväg, någon hjälp...så är det valet för evigt...att ta sitt liv.

Förvisso är det  för evigt att välja att ta någon annans liv också. Då tar man sig friheten att välja åt en massa andra människor. Det får vi inte! Alla måste göra sina egna val. Möjligen med hänsyn för andra...men inte AV andra.

MEN...gahhh...jag skulle ju inte vara djup nu ju...utan bara reflektera lite över att man faktiskt bestämmer allt i sitt liv...och kan bestämma om, ifall det blev dåligt...det är skönt att känna att man håller i rodret!

Jag styrde bort skutan från snöstorm och styrde in i värmen i badhuset!
Snacka om chief över situationen! Värdig en fyrtioåring!

Live direkt från Let´s dance

På begäran...Erica bloggar direkt från Let´s dance...om dansparen, om musiken, om kläderna...hela upplevelsen utvärderas in i minsta detalj...eller nåt!

Vi har precis sett första dansparet...Kitty och Anders i en Jive...klädda som matroser kämpar Anders på frenetiskt trummande med benen mot dansgolvet...medan hjulångaren Kitty dansar på i sitt tempo med egna "moves"...poäng 2-2-3-3 tot 10p...hallå, ge tjejen semester! Dryg, dålig, dum...de tre d:na man måste undvika som dansare.

Niclas Wahlgren och Jeanette...i en tango! God Niclas...det är en av mina favoritdanser...ja, att titta på förstås..men han är ju klädd som en piccolo eller hisspojke...vart tog manligheten vägen?...och vem skrämde honom innan han gick in på dansgolvet? Såg ju livrädd ut...men stegen satt där! De är ju snuskigt teater-musik-dans-begåvade hela familjen Wahlgren...går sånt att avla fram?
Maria Öhrman ville ha ner hans vikt i golvet...hm...själv vill jag ha ner min vikt överhuvudtaget...bra musival...viva la vida! 5-6-6-6 tot 23p grattis!!

BlondinBella och Jonathan...i en Jive...BB (blondinbella) hävdar att sminket och kläderna är minst lika kul som dansandet...ja ja...så där ja...äntligen lite passande kläder...50-tals inspirerat...men han hade ju kavlat upp byxorna till knäna...fult. Dansen då...sött och glatt...men inget speciellt...ingen fart i hennes framträdande...som en bugg i sista timmen på en VIkinglinebåt...låten: I kissed a Girl...uttjatad...3-3-3-2 tot 11p

CarlJan och Maria i en Tango...heja heja, en gourmand som har vett att bjuda sin partner på lite skumpa under träningarna. Och så ser han ut som en maffioso och hon har en spännande guldklänning...men han sprätter runt ensam en kvart in i dansen...och inte blev det bättre när han hittade sin partner...oj, nu dog hon...svårt att ens se att detta VAR tango. Nä, drick skumpa du CarlJan...och laga mat...du ÄR ingen "killer" på dansgolvet...och varför välja dansa till en Seal-låt...så helt otango liksom! 1-1-2-2 tot 6p

Laila och Tobias i en Jive...här kommer hon, min personliga favorit...skiter i att hon kunde dansa sen innan...Kevin Borg i Idol hade tävlat i melodifestivalen för Malta...befriande med folk som kan det dom håller på med!  Oj, hade han försökt kasta mig runt sin egen midja...hade han orkat hålla i ca 2 sek...sen hade jag farit ut i tangentens riktning...i i väggen...No we´re talking...Jive jihaaaa...oj, hur hinner de med...så snabbt...snabba steg...snyggt! Tjejen KAN dansa...men hon måste jobba mer med vristerna, fötterna och knäna sa Dermot...ingen swingaction tyckte Ann...jag tyckte det var bra jag!
6-6-6-7 tot: 25p

MuskelMagnus och Annicka i en Tango...svartklädd, stor och stark...Annicka hade fått en frisyr av Kurt Olsson...de dansar hur som helst en fin tango men han måste ju dansa med böjda ben för att nå ner till henne...inget riktigt flyt...Tony i juryn verkar lite kär och gillade Magnus tango...nej, jag gillar det inte...lyft bilar och dra lok, bär tunga järnklot och spring med lastbilar...men dans...njaej...
dock luktar det många poäng det här...Maria Öhrman berömmer och berömmer...7-7-7-8 tot 29p Va, men nej...inte VAR dom väl bäst?!

BoxarGeorge och Maria...Jive...kan han inte träna barbröstad??...så blir nog danspartnern frisk fortare...hade jag blivit...Snyggt klädda i vitskjorta, slips hon i snygg tråd-silver-klänning...men dansen George...dansen...du hade väl ett par steg att komma ihåg va? Han är helt borta långa stunder under dansen men det tar sig på slutet...
George gillade verkligen dansen, säger han...det är show alltså...3-1-2-2 tot 8p

NyhetsElisabeth och Tobias...i en tango...bästa danspartnern i hela Let´s Dance...han kanske t o m undertecknad kunde lära sig ett par steg av ? Musiken är ur filmen Bagdad Caf´e...Calling you....bra film, bra låt...men till en tango??...kommer av mig i mitt skrivande...fängslas av deras prestation...bra jobbat Elisabeth. Lite väl prickig klänning...men det såg allt ut som en tango. Bra kritik av juryn...vad blir det för poäng tro?? 3-4-4-5 tot 16p

Morgan och Helena i en Jive...tjusiga i neonrosa blanka kläder...han är SJUKT bra...månna bätte än Laila eftersom han inte var dansare innan...vilken dans...bäst ikväll kanske...glädje, takt, fart och fläkt....toppen. Här msåte ju juryn bara jubla...eller...Anne säger att han swingar höfterna och kickactionen var toppen...men hon liknar honom lite vid TOny Irving på Stjärnor på is...Dermot tycker att det var kvällen bästa Jive-action...men stå mer och förläng ryggraden...hm...låter dyrt...undras om Linda Rosing gjort det ingreppet ännu?? 6-6-7-6 tot: 25p

Magdalena Graf och Daniel "snyggo" da Silva...i en tango...dramatiska svart kläder...hon i spets och lång kjol, han i svart skjorta och väst...de dansar jättebra, hon ser ut som en tangodanserska (för såna har jag sett massor av ju...not). Tony Irving säger bra saker om dem...bra armar, bra hållning, bra takt...men footarbetet måste bli bättre. 4-5-5-5 tot 19p

Hasse-efterlyst och Charlotte i en Jive...till lite Elvis...nåja...trist....och klädseln:Hon har magrutor...då är det snyggt med magen bar...han har en slips i silver, stor som en hak-klapp...men vad har han för byxor...dragit upp dem under armarna...hög midja är jättefult...kan någon efterlysa den som stelopererat hans rygg...det är ju illa gjort...han ser ut som en robot...en krokig stel robot...juryn berömmer...varför då? Är de blödiga helt plötsligt? 4-4-4-4 tot 16p

Summering...muskelmagnus i topp...sen laila...vem ryker idag...jag hoppas på Kitty. Vi får se hur det blir!
Återkommer, hasta la vista babes...

I´m back...för mig var Laila bäst, sen Morgan, sen Magdalena...sen alla andra...sist Kitty!
Juryn (Tony) tycker att MuskelMagnus utvecklats mest..nähä...
Ann tycker att Kitty utvecklats mest...men Ann lider av sin svåra grönstarr...ju...

Näej...Blondinbella rök och Kitty blev kvar...hur gick det till??? Har blondinbella inga lojala bloggläsare som röstar...eller är alla under 13 år och har inga pengar på sina kontantkort? Men vilka röstade då på Kitty?
Norska ambassaden?

 

Seriöst

Just nu sitter mina elever i klassrummet och skriver ihop ett medborgarförslag till kommunen, om att bygga om skolans omklädningsrum och duschar, så att fler känner sig bekväma med att byta om i dem...
Fatta vad vuxet!! Ja ja, något inspirerade blev dom av sin SO-lärare men ändå...de sätter sig in i förfarandet och är nu superengagerade.
Jag är snart 40 (som ni kanske noterat tidigare...) och har tyckt saker i hela mitt liv...haft massor med idéer om hur man skulle kunna förändra och förbättra...men inte en gång har jag funderat på att ta det hela ett steg till...dit det gör nån nytta...till de som bestämmer...
Man lär så länge man har elever...

Jag skall också bli bättre på det...att prata med den det berör istället för att sitta och klaga i garderoben!

Nylonstrumpor

Nylonstrumpor fick jag inte ha när jag var liten...i alla fall inte när det var kallt. För de kunde frysa fast på benen. Gud så dumt. Vore ju farligare att ha dem om det var riktigt varmt...så de smälte in på benen.
Men...idag är jag benägen att omvärdera.
Jag har nylonstrumpebyxor och det är svinkallt ute...vilket jävulskt plagg. De värmer inte för fem öre. Tvärtom. De till och med plattar ihop håren på benen så de inte kan resa sig och ge lite värme (nåja...sån päls är det kanske inte...men visst ger stråna lite värme...)
Nu känns det som om de frysit fast på benen.
Jag ångrar klädvalet. Kjol, klänning och annat som motiverar nylonstrumpebyxor är eländeskläder på vintern. Bra att jag blev påmind om det så jag kan återgå till byxträsket!
N får jag gå och lida idag.

Kul med uppmärksamhet

Tack Katinka för nomineringen till priset. Fint att bli uppmärksammad!


Olyckliga bloggare?

I Dalarna har vi en tidning som heter Dalademokraten. I den läste jag imorse på insändarsidan att bloggare är olyckliga människor som får ur sig sina frustrationer och ångest, genom sina blogginlägg. Först blev jag provocerad. Snacka om generalisering. 
Sen tänkte jag...ja, månne lite rätt och lite fel...i alla fall vad gäller mig. Jag är inte olycklig. Jag har haft tur hittills i livet och inte haft så mycket att vara olycklig över (förutom ryggvärken då...och knäppkollegan från igår).

Men...jag är ju arg och irriterad, besviken, ledsen och frustrerad ibland...då kan man få ur sig det genom ett blogginlägg.

Fast mest skriver jag nog blogginlägg för att jag är så egotrippad att jag tror att folk kan vara intresserad av vad jag tycker och tänker om allehanda ting.

Sen vill jag reda ut de frågetecken som en del läsare haft på min blogg. Är allt verkligen sant? Är det en sann historia?
Så här är det: Mitt liv är baserat på en sann historia, sen är mina reflektioner subjektiva tankar kring det jag varit med om.

Så, nu behöver ni inte ringa Janne Josefsson...jag vill inte debattera detta. Jag och Bondinbella...vi vill inte debattera hos Janne! Gud så lika vi är!

Aj...det gör jätteont...

Den friske har många önskningar, den sjuke bara en...

Jag vill INTE ha ont i ryggen mer. Jag önskar att det försvinner. Det onda. Trodde att allt brytande hos chiropraktorn igår skulle göra underverk. Men det gjorde bara hälften...inga under bara verk (jag VET att värk stavas med Ä)...

Mamma föreslog att jag skulle distrahera mig själv och inte bara tänka på det onda i ryggen. Så jag sjöng i bilen hem från dom, sen visslade jag uppför trapporna, räknade till 10 på tyska när jag snörde av mig skorna, funderade på morgondagens lektioner medan jag gav hunden mat...och hon hade rätt lilla mamma, jag hade inte tänkt på det onda på hela tiden...men ogörbart i längden...för när jag satte mig i soffan och räknade till tjugo på engelska...tittade sambon på mig och undrade vad jag gjorde och om jag kunde göra det tyst...det är lättare att distrahera sig högt...så fler blir distraherade. TIllsammans är man mindre ensam...även om smärta :)

...så så gick jag till datorn och läste...och bloggar...men det hjälper inte. Inte när jag skriver om att jag har ont. Det är ju liksom att fusk-distrahera sig...

Men det finns dom som har det värre.

Mycket värre.

Jättesjuka.

Som dör.

Många som dör.



...det hjälpte inte heller.

Det får bli Ipren och tigerbalsam...och en whiskey...

Det är distraktion av hög klass det!

Tjohoo

Vuxna är problemet

När jag skulle välja utbildning efter gymnasiet, kom läraryrket på sista plats på ansökningsblanketten. Jag liksom bara fyllde på med något för att inte lämna sista raden tom.
Överst stod veterinärprogrammet i Uppsala. Sen kom läkarlinjer på olika platser i Sverige, Systemvetare, Datateknik, Matematiker...och så sist lärare...
Om jag insett allvaret med gymnasiet, hade jag kanske kommit in på veterinär- eller läkarlinjerna...men...betygen räckte inte. Jag tackade jag till Systemvetarlinjen i Örebro. Ångrade mig dock och insåg att jag inte skulle orka sitta vid en dator resten av livet ...
Det fick blir lärarprogrammet i Uppsala. Tur!
Men reaktionerna från folk blev...Va, är du dum i huvet? Högstadielärare...helvetet på jorden...
Nu, när jag jobbat 15 år får jag fortfarande reaktioner av samma typ...hur kan du, hur orkar du, hur står du med alla nonchalanta, stöddiga, tjuriga, kaxiga, elaka, våldsamma, skoltrötta tonåringar??

Enkelt svar!
Jag vet inte vad ni pratar om?! Tonåringarna ovan har jag inte stött på i sån mängd att jag tycker de färgar min vardag. I själva verket så är det tonåringarna som ger den stora glädjen i jobbet, det som ger problemen och irritation...är oftast de vuxna...
Tokiga föräldrar till tonåringar...
En del kollegor som retar läppen av en...(tur att dom flesta är bra)
Övrig skolpersonal som verkar hata sina liv och sitt jobb...

Gahhhhh...jag är irriterad så jag får fläckar på halsen. Synd att jag inte är 27 längre...då hade jag, fylld av raseri, konfronterat kollegan ifråga...kanske till och med tryckt upp honom mot väggen, kastat ut honom i omloppsbana runt Jupiter...
Nej, det hade jag inte...det går inte att kasta ut folk i omloppsbana...atmosfären är i vägen.

Men nu, är jag snart 40 och måste sansa mig. Sköta det diplomatiskt. Vi ska ju kunna jobba ihop framöver också...

Den som har en Voodo-docka över kan sända den till mig!!


Idrottsgalan

Igår var en riktig galakväll! En idrottsgalakväll!
Jag hade nämligen galapremiär som fystränare för aaik:s flickor 93-95.
27st tjejer och deras tränare kämpade i 1,5 h. Jag tror både dom och jag var lika förvantansfulla och jag blev glatt överraskad över deras engagemang.
De fick priset som kvällens lag!
Grattis.
Priset som kvällens tränare fick Isac. Han inte bara drog ihop denna församling, utan deltog i spektaklet. Frustande och pustande gjorde han minst lika bra ifrån sig som alla 13-åringarna.
Grattis.
Priset för kvällens prestation, gick till Lovis för hennes ihärdiga bicepscurls...men borde kanske gått till den pyttelilla ljusa tjejen som slet som ett djur hela tiden...med onda knän. Backning till juryn. Men Grattis till Lovis som gjorde bra ifrån sig.
Nog med priser...man skall träna för sin egen skull, för att bli starkare och bättre...inte för en massa fåniga priser, även om det är kul med uppskattning.

Det var visst någon annan idrottsgala också igår...
Pia Sundhage...du har fel kön och fel sexuell läggning för att komma ifråga för pris på en sån gala. Att bli tillfrågad om att leda USAs damfotbollslag...att träna ihop dem till ett sånt kämpagäng...och att sen ta OS-guld...Jamen...det inses väl lätt...vad är det mot att ta upp Kalmar till vinst i allsvenskan...de var ju deras första allsvenska vinst någonsin.
Jag vill inte förminska Nanne Bergstrands prestation...bra gjort...men...något OS-guld var det inte.


I´m back :-D

Yes, nu är man tillbaka bland radiovågorna igen...masterna har redan pejlat in mig och det har droppat in sms.
Tack, till alla bloggläsare som mailat mig och erbjudit sina mobiler istället. Ni är för söta.

Men, det har löst sig. En av fördelarna med att bo i en liten stad...är att affären som säljer mobiler lånar ut en annan mobil till mig, under tiden min är på lagning. Tusentack för sådant.

Jag bjussar på lite reklam...ALLA BORDE KÖPA SINA MOBILTELEFONER HOS MÅRTEN PÅ MOBILTELEGROSSISTEN!

Jag är nog lite som Linus på linjen...först glad och går och minding my own business...sen händer nåt (typ mobilen går sönder) då blir jag überarg, spottar och fräser...sen löser det sig och jag blir snäll och glad igen...känslorna växlar ...möjligen onödigt fort.

(för alla födda 80 eller senare...kolla in klippet nedan...så fattar ni vem LInus på linjen var...det var ett pausprogram på sjuttio, början på åttiotalet.)

...jag ångrar mig ju...

Okej, jag ger mig...jag HAR önskat att mobilen skulle försvinna, gå sönder eller stjälas...för att få en lugn stund och vara onåbar utan att behöva säga att man stängt av den...det låter ju så överhybris...jag är en så otroligt viktig person som folk bara försöker nå hela tiden...att jag ibland måste stänga av mobilen för att få lite tid för mig själv...

Men...nu ångrar jag mig...förlåt, helt ärligt...jag vill att den börjar fungera igen! Jag vill veta om jag fått nåt SMS...eller om nån sökt mig...jag vill kunna meddela mig med guldkornen i min kontaktlista...

Mobilj-veln är död. Eller den går att slå på men tangenterna fungerar inte. Den frågar efter pinkoden men det går inte att slå den...som om jag skulle fråga mina elever om något och sen hålla för öronen när de försöker svara.
Så nu måste jag lämna in den...säkert köpa en ny...så var det med dom pengarna...som jag skulle ha nästa helg i sthlm.

...min mobil...
:(
:(
snyft...
ånger...

Dåligt självförtroende

Kan maskiner ha dåligt självförtroende?
-Nej, hade jag svarat innan jag mötte vår nya skrivare.
-Ja, svarar jag nu. Artificiell intelligens i all ära...men var detta verkligen den utvecklingen vi ville ha? Vilket behov svarade den mot?
Att maskiner skulle utrustas med känslor...

Vår skrivare tycker att den skriver dåligt. Fast den inte gör det. Den skriver både fort och snyggt. Och rätt. Men det liksom låser sig när den skall till. Som om den inte riktigt törs lita på att det kommer gå bra...
Så den vägrar mata in papper. Den skramlar och låter som om den tänkte göra det...men så...neej.
Den har varit inne på reparation två gånger.
Borde kanske tagit med den till vår kurator Maggan istället.
Om man hjälper till att mata papper går det bra.
Men då kan den få hybris och tro att den minsann kan skriva på alla papper samtidigt.
Ivrig av att det nyss gick bra tar den helt plötsligt in hela bunten papper...som givetvis fastnar mellan valsarna. Och hela skrivaren måste tas isär för att få ut den skrynkliga bunten igen...

Satan satan satan...vad jag hatar maskiner som inte går! Det hjälper inte att tänka positivt och försöka berätta sagor om problemet. Skrivarj-veln ska ut genom fönstret...och det nu!

aLLT äR tVÄRTOM...bör ej läsas av barn! Låt dom märka själva :)

Så här på de allra sista centimetrarna av mina fyrtio första år är det dags att summera. Vad stämde och vad stämde inte? Nu har jag levat ca 12 år som barn, 4 år som tonåring, 4 år som ungdom (även om mamma och pappa fortfarande säger när vi kommer dit, vad kul att ungdomarna tittade förbi...) 10år som något mitt emellan och 10år som vuxen. Alltså har jag gott fog för mina uttalanden. Been there done that!
Vuxna sa:
Du får vårtor om du rör de gula blommorna nere vid ån---> Falskt. Kabbelekor är gula blommor som hör till ranunkelfamiljen. Ett ljug för att få barn att inte leka vid vattnet.
Du får kramp om du badar direkt efter du ätit---> Falskt. Blodflödet koncentreras förvisso till mag-tarmtrakten när man ätit och man kan känna sig trött och dåsig. Men inget vetenskapligt belägg finns för att man skulle få kramp lättare. Ett ljug för att...jaa...varför egentligen? Låt ungarna bada om de vill!
Man får inte titta vindögt, då kan ögonen fastna så ---> Falskt. Det kan de inte. Det tränar möjligen ögonmusklerna. Är man vindögd så är man, är man det inte så...grattis...träna gärna ögonmusklerna! Ett ljug för att vuxna inte vill att folk skall tycka att de har fula barn.
Man får inte kittla någon eller skrämmas, för då kan den börja stamma---> Falskt. Stamning blir värre om man är nervös eller stressad men orsakas inte av vare sig kittlande eller skrämsel. Ett ljug för att barn inte skall störa vuxna med sina lekar.

Så här kan jag fortsätta rada upp det...det som var sanningar när man var liten, var rena rama ljuget, har man förstått som vuxen.
Men...lite sanningar levererades...fast de trodde man var ljug då, när man var barn...

Det går lika fort att göra det på en gång, som att skjuta upp det---> Sant. Att bädda sin säng går lika fort om man gör det nu eller om man spar det en timme. Tråkigt anyway men ingen tid besparas med ett skjuta upp.
Allt är inte roligt men man måste göra det ändå---> Sant. Ingen annan gör det åt en. Se förra punkten.
VI har inte sjö med pengar att ösa ur alternativt, pengar växer inte på träd---> Sant. Det finns inga penningsjöar eller penningträd. Synd nog. Man får jobba och slita för sina pengar.
Skolan är viktig---> Sant. Den är jätteviktig och ger valmöjligheter till att göra något bra med sitt liv och ger en möjlighet att skaffa pengar istället för att leta sjöar och träd med pengar i.

Så min summering:
* Det som man trodde på när man var barn...tomten, spöken, alla vuxnas ljug enligt ovan...det är ljug-falskt-påhitt
*Det som man inte trodde på som barn...lärarna, de vuxna när de sa sina trista saker (se ovan igen)...det visade sig vara sant.
Allt är tvärtom!

Go Blondinbella

Carolina Gynning och Katrin Zytomierska gick hårt åt lilla blondinbella igårkväll efter Let´s Dance...allt enligt sanningsmaskinen Expressen. De har kallat henne saker på sin blogg. Så hon blev jätteledsen. För först hade dessa båda rävar blivit jätteledsna för att blondinbella kommenterat deras bloggar, på sin blogg. De skrev tips på hur man kunde gå ner i vikt, massor och fort...skinny tips...Det gillade inte blondinbella som vill vara en förebild för unga tjejer...och därför tog hon avstånd från sånt. Att man måste vara size zero...mindre än en 34:a typ...superskinny...för att duga i tv-världen...
Jamen bra rutet, blondinbella. Håll huvet högt och vik inte ner dig! Använd din blogg till att säga bra saker till alla hundratusentals tonårstjejer som läser den. Prata inte bara mode. Smyg in en och annan kommentar om att man visst bör ta hand om sin kropp i många avseenden...men inte banta sig genom tillvaron. Anorexi är som alkoholism...man blir aldrig fri.
Och Gynning och du med jättesvåra namnet...zyto-nånting...om man är stor måste man vara snäll! KOm ihåg det!

Förlåt?

Ordet förlåt är komplicerat. Det räcker ju liksom inte att bara säga förlåt och vips är allt det onda man gjort, borta. Man måste ju verkligen mena förlåtet. Ångra det man gjort. Men vad är då ånger? Skulle man ångrat det man gjort om man visste att ingen sett det, märkt det...att man aldrig skulle åka dit på det någonsin?
Hörde någon gång en förklaring på vad ånger är..."ånger är inte så mycket en ånger över det onda man gjort, utan en rädsla vad som skall komma utav det".
Min systers underbara son Birk, har precis lärt sig säga förlåt. Men har ingen aning om vad innebörden är. Han säger det för att få tyst på sin mamma, sin dagisfröken eller någon annan vuxen som lagt sig i när han slagit sin kompis Vilde med en kastrull i huvet.
Hur lär man honom att mena det?
En del elever tror att om man bara säger förlåt, så kommer man undan konsekvenser. Om man snabbt erkänner och säger förlåt så är det liksom över.
Jag: Vem kastade sönder rutan?
tystnad
Jag: Kan inte den som gjorde det vara så rakryggad och stå för det?
tystnad
Jag: Okej, då får vi försöka lösa detta på annat sätt. Men om någon ångrar sig och vill berätta så är jag i arbetsrummet.
går iväg...fem minuter senare
Elev: Jo...det var så här...jag råkade knuffa ulf...han blev arg och knuffade tillbaka...så då råkade jag knuffa in honom i rutan. Förlåt.
Jag: Tveksam till hur ni nu bara "råkade" knuffa varandra...men bra att du berättade. Jag ringer dina föräldrar ikväll så vi får komma överens om hur detta skall ersättas. Berätta för dem själv, innan jag ringer. Det är alltid bättre.
Elev: Men...ersätta?? Jag berättade ju! Jag erkände!...och så sa jag ju förlåt?!

Ja...där är dilemmat. Ett förlåt tar inte bort det dumma. Men vi vill ju ändå höra förlåtet...

Men är inte ett förlåt mer en vädjan till den man åsamkat elände, en önskan om att bli förlåten. Att få en försäkran om att den andre tycker om en trots det man gjort. -Kan du förlåta mig? Låter bättre än..jamen förlåt då!

Viktigt att träna barn och ungdomar...och oss vuxna i empati...så att vi, när vi felar...för det kommer alla göra nån gång...kan ärligt mena att vi önskar bli förlåtna och ångrar det som skett.

Går allt att förlåta??

Om någon plågar ihjäl min hund, förlåter jag den aldrig...och kommer ägna resten av mitt liv åt att hämnas...så det så! Det är mitt svar på den frågan!


Inget får igång mig...

Ibland är man bara helt omotiverad och oengagerad. Till precis allt. Så vaknade jag i morse.
Ut med hunden, oengagerad.
Gjorde en supertråkig frukost med enda syfte att förse mig med nog näring att orka springa med gasellen Måns lite senare.
Slötittade på Dr Phil. Blev lite engagerad. Han pratade med ett par som hade värsta ekonomiska krisen. Hur mycket räkningar som helst. Inte råd att köpa kläder åt barnen. Knappt råd att köpa mat. Tyckte verkligen jättesynd om dem. Tills...Dr Phil frågade om det inte var dags att hon, mamman började jobba...och han, pappan svarade -Nej, det vill jag inte, då blir det kaos hemma. Hon behövs där för att ordna med barnen, maten och hemmet.
Gahhhhh...men så HA dåligt ställt då...by the way så ville han inte sälja båten heller...nehepp...
bytte kanal..."Lilla huset på prärien" belv återigen oengagerad.
Läste tidningen och nättidningarna.
Inget får igång mig.
Ville bara säga det.
Ska dra på mig sjukt mycket kläder och ta mig ut för en springtur. Oengagerad.

Finns det liv på Mars?

FInns det liv på Mars? Kan jag lära mig dansa Quickstep?
Två frågor som det känns som om jag aldrig kommer att få svar på. Ingen av dem intresserar mig nämligen nämnvärt...liv på Mars, so what...vi kan ju inte ens ta vara på livet här på jorden, ta hand om varandra och vår planet...ska vi nu jaga liv på andra planeter som vi kan sabba, bli osams med, kriga med? Dessutom är det säkert encelliga bakterier vi kommer att hitta där och det blir inte roligt att upptäcka...att dessa bakterier är intelligentare än många av oss här på jorden. T ex såna av oss som bombar FN-byggnader i Gaza.

Fråga två...Quickstep...ja, alltså...jag tror inte att jag har de fysiska förutsättningarna för att röra fötterna så fort...detta till trots, att jag sprungit rätt många snabba intervallpass nu på slutet...
Jag har dock en kollega med fallenhet för Quickstep. Han quicksteppar sig genom korridorerna mest hela dagarna. Aldrig still. Jag skall tipsa honom om standard dansernas formel 1...

Varför ens ta upp detta då, om det intresserar mig så lite...men, ni fattar väl att jag är orolig. Jag är bloggare. Blondinbella är bloggare. Jag blond. Hon är blond. Många likheter..Hon är med i Let´s dance.

Sambon muttrar "men hon passar i röd långklänning"...

Det var lågt...det var f-n i mej lägre än Glocalnet!

Här nedan ser ni mig och min sambo på senaste personalfesten !

Jippiiieee -14 grader ute...och fredag!

Med ett positivt förhållningssätt kan man inte annat än glädjas åt den plötsliga kylan som dykt upp. Härliga minus fjorton grader i morse när jag gick med hunden.
Vad gör väl det, att fingrarna fryser till is och blir fumliga, att låren blir spräckligt kornblå med röda prickar, att bilen hostar igång och spyr ut massor med mer eländes klimatpucko-ämnen...slätt intet...slätt intet, kära bloggläsare och nu skall jag dela med mig av argumentet framför alla:

Vi har en kroppstemperatur på 37 grader. Det ser vår förbränning till att upprätthålla. När det är lagom varmt är det lagom jobbigt för kroppen att hålla tempen ex: 20 grader...ger en skillnad på 17 grader på utsidan kroppen och på insidan...
Nu till det fina...när det är -14 grader blir skillnaden 51 grader mot insidan på kroppen. 51 grader!! Hur gör kroppen då? Jo, bränner på utav bara tusan. Till det behövs bränsle. Bränsle är allt vi stoppar i oss.

Idag är det fredag...man kan mysa och äta massor...för kroppen bränner upp allt för att hålla värmen!
Prisa Gudarna, tack för kylan! Man kanske t o m går ned ett gram eller två...på med bikinin och ut i det härliga vädret!


Min sambo har hört resonemanget förut. Som förklaring till varför vi måste ha 8 grader i sovrummet...när vi har det som varmast.

Grattis alla tulpaner


I dag, den 15/1 -09, är det tulpanernas dag! Dagen firas för att välkomna våren.
Våren har missat informationen och är inte redo. Helen med vädret i rapport, berättade nämligen om 13 minusgrader redan imorgon...och hård vind. Det är INTE vår.

Och dagen är nog påkommen av alla blomsterhandlare som i vakuumet efter all julblomsförsäljning är superrädda att vi inte vill köpa blommor på länge. En komersiell dag till att ta hänsyn till. Den man älskar borde väl i alla fall fått en liten färdiginplastad bukett från ICA...i alla fall...om man älskar den på riktigt alltså...

Skuldkänslor är förenade med dessa komersiella dagar...må alla brinna i helvetet som:
Glömmer far på farsdag...
Glömmer mor på mors dag....
Glömmer hjärtan på alla hjärtans dag...
Glömmer menlösa barn på deras menlösa dag...
Glömmer kanelbullen på den goda dagen...
Glömmer alla helgon på alla helgons dag...
Glömmer våfflorna på våffeldagen...
Att glömma alla tulpaner  på tulpanernas dag...är nog ändå det nedrigaste man kan göra.
Det gjorde inte min mamma.
Jag tittar på det finaste vårvälkomnandet man kan önska sig. En stor tulpanbukett.
Och jag firar!

Varför inte angripa orsaken?

Läste att Linda Rosing snittat upp 1cm i vardera mungipan, för att hon tyckte att hon hade ett sådant surt "normalutseende" (ni vet det utseendet vi har när vi tror att ingen ser oss eller fotar oss...inte för att nån fotar mig så ofta, men jag syns ibland ).
Stackars Linda. Det blir dyrt i längden för henne om hon skall utrota varje känsla hennes ansikte uttrycker...släta ut rynkor när hon är arg, snitta mungipor när livet suger (tänk om livet fortsätter suga...hur långt kan man skära upp munigpor?) och hur kommer det se ut den dagen när allt vänder...när det bli kul igen.
Då kommer ju hennes mun se ut som en cirkel, när hon ler.
:)

Nä Linda...mitt tips blir: Sluta ta bort symptomen. Jobba med orsakerna istället. Trist liv som inte ger anledning att le? Byt jobb. Utbilda dig till lärare. Här har vi all anledning att visa hela känsloregistret hela dagarna. Mest ler vi. Arga är vi också ibland...men kort och intensivt så något ansiktsuttryck inte hinner fastna.

mera tips

Många läsare har hört av sig med fler idéer om sporter som kan kombineras för att bli mer intressanta och publikvänliga. Bäst av dessa tips är nog det från min favoritkollega. Min klf-vapendragare...tillika handbollspelare. Därav hennes tips kan jag tro.
Hon tycker att man skulle kombinera modern dans med handboll.

Iförda vackra klänningar och höga klackar tycker hon att de skall rumba sig över planen, cha cha sig förbi sina motståndare och så TANGO, rakt in i mål! En spännande idé som jag hoppas hon får gehör för. Jag kan se dem framför mig. A/B-flickorna...tanterna...i aftonklänningar och pumps...

Tränaren ropar med Tony Irving-dialekt...Tina I love ditt  footarbete...wristerna raka, hela vikten ner i golvet...MEN...det dar war inte cha cha.

Tips till skidsportförbundet

Min sambo sitter och tittar på skidskytte. Är intresserad och helt inne i spänningen. Jag tycker bara det är spännande när någon svensk har chans att vinna. Vanliga skidtävlingar är ännu svårare att vara intresserad av. Imponerad är jag. Verkligen. Det är ju hur jobbigt och tråkigt som helst, att åka längdskidor. Om det inte är sol, 3 minusgrader, vindstilla, någon har vallat så man har värsta fästet...och så åker man 1km...stannar, tar fram fårskinnet, termosen med choklad, bullar...och njuter en timme i solen...då är skidåkning som bäst.

Men...jag har ett tips till skidsportförbundet. Så man får mer publik, både vid tv´n och IRL.
Kombinera tävlingarna. Låt ett av skjutmomenten vara att skjuta på de som kör den vanliga tävlingen. Rörligt mål är ju jättesvårt. De som åker vanliga skidtävlingen får ett moment till...hålla sig undan kulregnet...vara snabb och uppmärksam...Gud så spännande. Bara ingen laddar gevären med skarpa skott...en sån tragedi...

Fler kombinationstävlingar som skulle lätta upp...
Curling och konståkning...det gäller att träffa konståkarna med stenen...mest poäng mitt i en quadrupel-axel
Slägga och fotboll...mittfältarna får passa sig, för målvakterna är också släggkastare. Man får kasta på mtoståndarna och på så vis bli av med fienden.
Spjut och truppgymnastik...samma här. Hela truppen ute på plan...motsåndarna får kasta varsitt spjut...den som har flest gymnaster kvar efter 5 minutersprogrammet har vunnit.


Spänning är vad vi nutidsmänniskor behöver. Därför väljer jag topmodel 11 ikväll. Det är spännande det.

ur Dr Glas

Man vill bli älskad
i brist därpå beundrad
i brist därpå fruktad
i brist därpå avskydd och föraktad
Man vill inge människor någon slags känsla.
Själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt
till vad pris som helst.

Hjalmar Söderberg

Bra att ha med sig i bakhuvudet...när man går i korridorerna och funderar över...varför en del barn gör det så svårt för sig och andra...
Jag längtar redan till imorgon. DÅ kommer avsnitt 3 av "De halvt dolda". Kl 21.
Ni som missat den...de först två avsnitten finns på svt.se

Spara vad?

Telefonen ringer...mitt när jag står och lagar mat...hemligt nummer. Brukar ju inte svara då. Men jag fick för mig att det var mamma.
Jag: Erica...
Okänd (men jäklars så trevlig...och nog känner vi varandra allt lite grand...): Hej Erica, det här är Angelica på Acta kapitalförvaltning. Acta Kapitalförvaltning är en oberoende kapitalförvaltare som erbjuder över ...
(människan vägrar att andas utan pratar på helt oavbrutet...måtte få syre intravenöst och blåsa ut koldioxiden genom öronen)...
Jag: Stopp, stanna lite...jag behöver ingen kapitalförvaltning.
Angelica: Det tror många att dom inte behöver, men låt mig få ge ett exempel...(nu går Angelica på blodförtunnande, amfetamin, lititumbatterier och elchocker...nu är hon omöjlig att stoppa...hon pladdrar på så jag känner vinddraget från hennes läppar, genom luren)...
Jag: Jättebra exempel Angelica, men jag behöver verkligen ingen som förvaltar mitt kapital. Jag har nämligen inget kapital. Jag är en SLÖSA. En som slösar bort allt jag tjänar under en månad. En av de som håller landet igång med min konsumtion.
Angelica skrattar nervöst...eller så tycker hon bara att jag var skämtsam, för nu tar hon nya tag. Men jag är beredd. När jag hör att hon drar in luft för ännu en attack, avbryter jag...
Jag: Angelica, nu gör vi så här. Om du vill prata mer, så får du ringa senare så kan vi prata om ditten och datten. Men jag vill verkligen inte höra mer om kapitalförvaltning. Jag vill laga mat.
Angelica: ...he he...oj, jag störde dig mitt i matlagningen. Jag ber om ursäkt. Vi kan ringa dig senare.
Jag: Nej, inte "vi"...antingen ringer du för att du är ensam och behöver prata med någon...eller så ringer "vi" någon annan som har lite kapital som ni kan förvalta. Hejdå. Jag la på...elakt...i örat på henne...men tomatsåsen höll ju på att koka över. Jag med.


Så här efteråt kan jag inte annat än imponeras över Angelica, som nog var hyfsat ung...en bit under trettio...och  så enveten, positiv...men irriterande som en mygga...säljare. Grattis Acta till att ni anställt henne. Ge henne högre lön och säg åt henne att kolla taxeringskalendern innan hon ringer fler.

Skolans tuffa vardag

En av anledning till att jag älskar mitt jobb...nu tror ni att jag skall komma med något djupt om elever igen...icke...är mina kollegor. Jag har riktigt roligt ihop med arbetskamraterna. Synen på lärare ändrades omedelbart, när jag började jobba som lärare...och fick se det hela från insidan.
Jag droppar en händelse, som troligen kan räknas som preskriberad nu...det var nåt år sen.
Vi är ett gäng lärare som sitter i arbetsrummet. Kajan kommer in. Hon har en ask efterblivna strömmingar (...hm...dom var nog överblivna, nu när jag tänker efter) med sig. Hon är nämligen biologilärare och hade dissikerat just strömmingar med sin sjua. Ni som inte kommer ihåg vad dissikera är, kan maila eller nåt...
Någon: Jag slår vad om att du inte kan äta en rå strömming!
Kajan: Kan jag visst, vad är det värt?
Någon: Du får 500kr
Kajan: Jag vill ha 500kr från var och en av er som tänker titta på.
Kajan har alltid kunnat värdera sig...det skulle alltså kosta som en Bruce Springsteen-konsert att få vara med om denna happening.
Snart låg det 2500kr på bordet.
Någon: Du måste tugga och du får inte spy.
Kajan: Det är okej.
Nu händer det...hon tar tag i en av de råa strömmingarna, den har alla delar intakta...fjäll, fenor och elände...hon stoppar in den med huvet före, biter av strax bakom gälarna...det krasar om fiskfjällen...
Hon tuggar och sväljer...huvudet går att följa på vägen ner mot magen...MEN...det stanna på halva vägen och vill upp igen..Kajan sväljer, fiskhuvet kämpar...ett tag ser det ut som om Kajan skall klara det...
Men nej...hon kräks ut huvudet med morgonens maginnehåll ner i papperskorgen...
Vi tog tillbaka våra pengar...lite lättade men ändå med en viss besvikelse.

Nästa lektion frågade en elev Kajan, om det var ett fiskfjäll hon hade mellan tänderna.

Så har vi det. Fear factor varje dag. Skolan är en utmaning! Och någon kan ha varit jag...minns inte.


Om du fick önska dig vad du ville?



Fick en fråga idag...av en synnerligen medveten, påläst och reflekterande elev:

Elev: Om du fick önska dig tre saker, vad som helst men inte pengar, vad skulle du önska då?
Jag: Vadå vad som helst? Saker?
Elev: Ja, vad som helst. Saker, egenskaper, något som blir bra för andra?!
Jag:...öh....hm...

Fick världens prestationsångest. Kände att jag behövde hitta ett perfekt svar. Ett svar som kunde motsvara elevens eventuellt egna fina önskningar. Ett svar lämpligt från en lärare. Som ändå kunde upplevas som ärligt. Inte för girigt. Inte för pretentiöst.

Elev: Men var det svårt? Du får ju önska precis vad som helst ju?
Jag: ...öhhhhhh....hmmmmmm

Funderade på att säga en lösning på klimatfrågan, fred på jorden och att inga barn utsattes för våld och övergrepp mer...men oj, så stort det skulle låta då. Inte alls oärligt..men...möjligen ändå lite väl pretto.

Elev: Okej, men skall jag säga först då?
Jag (lättad): Mmmm, så säger jag sen.
Elev: En Peugeot EU-moped, en iphone och att jag får åka på språkresa i sommar. Nu är det du.
Jag: ...en lösning på klimatfrågan, fred på jorden och att inga barn utsätts för våld och övergrepp mer.

F-n...jag kunde inte hålla mig...varför kunde jag inte bara säga en bärbar minidator, en dyksemester och att få köra en formel1-bil, det hade ju varit jättesant...jag får jobba på att släppa lite på imagen i skolan...ingen tror ju på den ändå.

sorgligt fånig!...och snart 40...

Veckan börjar med problem

Listar problemen som man fått tampats med trots att veckan bara hunnit visa sig med 7 timmar ännu...hur skall det sluta?

1) +5 grader går inte bra ihop med storpudlar. De samlar på slask, grus, sand och lera...i sina tassar och med benhåren. Där sitter slasket, gruset, sanden och leran precis så lång tid, som det tar att komma inomhus, gärna till en säng.
2) Nystruken ren skjorta och tandborstning...f-n vad klantigt...tappade tandborsten rakt ner på skjortan...att en tandborste kan inrymma så mycket klet?!
3) Parkerade bilen utanför skolan, precis vid en vattenpöl...som var bråddjup (vet inte hur djupt bråddjupt egentligen är...men det låter djupt) och plumsade med ena foten. Blöt strumpa hela dagen.
4) Skulle vara snäll och sätta på kaffe tills alla kommer, trots att det är Tinas kaffevecka...inget kaffe kvar...

Kan någon rimligen ha det värre?????


Okej, vi ÄR olika

Kolla in Heinekkenreklamen...


Referat av telefonsamtal med syster

Jag. Hej det är Erica
Syrran: Men hej...nej, Birk inte slå Vilde med kastrullen...förlåt Erica, hej vad kul att du ringer.
Jag: Oj, det låter livat hos dig, ringer jag olämpligt?
Syrran: Nej, inte alls, Camillas dotter Vilde är här och...men Birk, du skulle ju inte slå av och på TV´n, låt bli dosan...förlåt Erica, jo jag är barnvakt åt Vilde för Camilla jobbar men...NEEEJ, låt bli...syrran lägger luren på bordet och jag hör springande steg...och snart en skrikande Birk...nu är jag tillbaka, Birk är helt vild och skulle hoppa från bordet...vart var jag, jo, jag har varit ute i skogen med Birk och Vilde, gått en lång tur, jätteskönt. Hur hade du det igår?
Jag: Jättekul, visserligen gick volleybo...
Syrran: Ursäkta Erica...BIRK, nu låter du bli...släpp....släpp sa jag...skrikande Birk igen...springande steg...en stunds tystnad...skrik...
Erica...du, får jag ringa upp, det här funkar inte...Birk är helt vild.
Jag: Ja, självklart, vi hörs ikväll.

Puh...stackars sate...hur orkar hon...hur orkar alla mammor? Och pappor...och dagispersonal...och lågstadielärare?

Höj skatten, ge pengarna som nåt mamma-pappa-bidrag...höj lönen till dagispersonalen...till lågstadielärarna...
I´m impressed!

Birk 2,5 år...världens goaste...men en marodör!


Levande jukebox...är sådär...

Inatt har jag lyssnat till en levande jukebox.
Vadmuskelskadade Anna, ville inte ta taxi hem.
Vinsörplande Erica kom på en bra idé.
Vi drar hem Anna på en pulka.
Omsorgens ordförande visade omsorg och erbjöd en bob. Så hon kunde styra.
Det var bara omsorg om Anna. Inte om den som drog. Det är jobbigare att dra rakt fram, när någon styr åt sidan.
Det borde omsorgens ordförande vetat. För deras parti försöker samarbeta med partier som drar åt sidan. Det är jobbigare.

Vi skulle gå 3 km, det bör ta inte mer än 30 min...med kisspaus.
Det tog 65 minuter...med tre kisspausar...en vänta-på-Lollo-paus (eftersom Lollo tyckte att 3km var pinsamt lite att gå, och därför gick 10km, genom att vingla från ena sidan till den andra...

För att muntra upp alla erbjöd skönsjungande Anna 39 år att vi kunde få önska låtar, för hon var en levande jukebox.
Jag: -Kul, då vill jag höra Coldplays Viva la vida.
Anna: -...hm....går det bra med ulf Lundells Öppna landskap istället?
Jag: -Öh...va...ja...jo...
Anna sjöng den kända melodin med en inte lika känd text.
Anna: -Nura..nura...vad vill ni höra nura?
Lena: -Ta någon med Anna Ternheim...eller förresten ta nån med Stefan Sundström...
Anna:-...hm...går det bra med ulf Lundells Öppna landskap?
Lena:-Men den har vi ju nyss hört...men...ok...
Anna sjöng den kända melodin med en inte lika känd text.
Anna: -Nura..nura...vad vill ni höra nura?
Erica: -Men du kan ju ingen annan än Ulf Lundells Öppna landskap!? Så ta den vet jag...
Anna: -Ja, den tar jag.
Anna sjöng den kända melodin med en inte lika känd text.

Faktiskt en trevlig stund även hemgåendet, bra att vi inte tog taxi...eller hur sambo, som fick dra spektaklet hela vägen :)
VIsst är det charmigt med fulla människor...


"Så går beslutsamhetens friska hy..."

"Så går beslutsamhetens friska hy, i eftertankens kranka blekhet över, och företag av märg och eftertryck
vid denna tanke slinta ur sin bana och mista namnet handling" (ur Hamlet...men det visste ni väl redan, intellektuella litterärt bevandrade som ni är, kära bloggläsare...jag ville bara briljera med att JAG visste att det var Hamlet...)
Citatet passar utmärkt in på gårdagkvällens beslut och dagens kranka blekhet.
Igår vin, god mat, glada goa vänner och en fast beslutsamhet att leda långdistanspasset på 21km som jag lovat.
Idag eller i morse rättare sagt..en magsjuk hund (tre ggr ut mitt i natten för diarré och kräkningar), en trött matte, tillika bakis...och blek. Seg. Ovillig. Gnällig...
21 km i motvind, duggregn och med gasellerna Måns och Annika vid min sida, glatt påhejande...nu är det bara 11km kvar, visst känns det bra...gahhhhhhh

Nu är det gjort.

Finns inget mer att tillägga.
Än att "allt som inte dödar , härdar" (...inte Hamlet...tror jag)

Det är VISST viktigt att vinna

Att vinna ÄR inte viktigt. (försöker intala mig själv...)
Som den gamle greven, baronen, melonen eller vad han nu var...fransk i alla fall...Pierre du Coubertin sa..."det viktiga är inte att segra, utan att kämpa väl"...sen återuppstartade han de olympiska spelen 1892.

...OS alltså...sånt OS som var i Peking i somras.
Vad i hela heskotta menade han? Att det inte var viktigt att segra? Varför då starta en tävling? Kan man inte bara leka lite och kämpa väl?
Undrar om Blanka Vlašić håller med honom?! Hon kämpade väl...hoppade jättehögt, jättemånga gånger hela säsongen...men såg inte ut att tycka att det räckte när Tia Hellebaut snuvade henne på OS-guldet.

Vi förlorade sista matchen...ingen kämpade väl...jag klarade inte heller denna gång att göra det jag föresatt mig...misslyckat.

Det får bli rödvin ikväll. Med förlorargänget. Gravöl kanske?
Fan vad jag hatar att förlora. Det värker i skelettet av det.
Vin och Ipren får det bli.
Intelligenta värktabletter...nu ska man känna sig dum i jämförelse med sina värktabletter också...

Detta är fåntratten med fåncitatet...

Disappointed

Jag hatar när inte kroppen lyckas lyda det som hjärnan säger åt den att göra. När jag inte är lika bra på en grej som jag tänker mig vara.
Ta volleyboll t ex. Det har jag spelat hela dagen idag.
En match kvar.
Någon turneringsdag ordnad av Korpen. Det är jättekul med volleyboll.
Tycker jag alltid innan, men så under matcherna händer något.
De där slagen jag planerat, smasharna, servemottagningarna...liksom bara uteblir...jag rantar runt som en mumie och har ständig bakvikt...eller kroppsvikten är alltid påväg åt fel håll. Rörelsemekaniklagarna kan jag...så jag vet att det blir omöjligt att få stopp på kroppen när den väl är påväg åt fel håll...och duns...där, en meter bredvid, åkte bollen i backen...

-Det är bra Erica, du tar den nästa gång...är nog det mina lagkamrater sagt mest till mig under dagen.
Okej, jag tar den nästa gång...nya planer inne i huvudet...så skall jag få kroppen att lyda.
Nästa match...vänta ni bara!

Återkommer med referat, eller så får ni se det hela på TV-sporten ikväll...

TV-program jag EJ vill vara med i...

Många läsare har hört av sig och undrat om jag kan vara med mer i TV...vadå mer?...två gånger har jag varit i TV...i UR´s Grodperspektiv 1982 och i ett uppföljningsprogram i samma serie 1986...Programmet jag gjorde hette "I love Krylbo"...
Detta är för längesedan preskriberat...men I tell u...det spoilerade min högstadietid...sällan har någon skämts så mycket, under så lång tid...

Program jag INTE vill vara med i:
På första plats...
1) Let´s dance
2) Pussy cat dolls
3) Bonde söker fru
4) Tutti frutti
5) Antikrundan
6) Tjockholmen
7) Big brother

Program jag VILL vara med i:
1) Robinson
2) Roomservice
3) Vem kan slå filip och fredrik
4) Packat och klart
5) toppform
6) top gear
7) rockstar
Ifall nån talangscout från tv läser bloggen...skulle jag väl tro...så jag packar ihop det viktigaste nu...
Och är redo

snyggknut


David Hellenius är kul! Jag vill tro att han är spontant kul utan färdigskrivet manus.
David till blondinbella: -Du har stöd inte bara från dina läsare, din pojkvän sitter där borta (tv-teamet zoomar in honom)...brunett-berra!

Brunett-berra...ha ha...och blondinbella...

Nästan lika kul som när David kommenterade Idol...
-Och här har vi snygg-eriks bror...snygg-knut...

De halvt dolda

Jag beklagade mig över TV-tablån igår. Skämmes tamejfan!
Jag missade att se, att SVT sände "De halvt dolda" ett fantastiskt drama med manus Jonas Gardell. Såg den senare på svt.se och jag är tagen fortfarande. Mest berörs jag av skinheadkillen som tar hand om sina bröder och sin försupna mamma...för att sen vara jävlig, utfilppad, galen, elak mot oss vanliga svenssons ute på stan. Det är ju så det är...om man inte är sjuk, har en diagnos som förklarar en beteende typ schizofren el dyl.
Det finns en förklaring bakom. Har man inget att förlora, har man redan nått botten och inte ser hur något skulle kunna bli jävligare...vad finns det då för incitament till att sköta sig? Om man inte blir älskad och sedd när man är vanlig...kan man lika gärna skrämma skiten ur folk...då blir man i alla fall uppmärksammad.
Gemensamt för de vi kallar maskrosbarnen är att de hittat någon vuxen utanför hemmet, som kunnat erbjuda en sund relation, någon som peppat, lyssnat, bekräftat...kanske en tränare, en kompis förälder eller någon skolpersonal.
En del ungar i skolan är jobbiga att tycka om. Man kan tycka sig otacksamt behandlad. Man får inte omedelbart igen det man ger. De visar tacksamhet genom elaka kommentarer, brustna löften, skolk...Det kräver tålamod, energi, ibland hård hud att tycka om och bry sig om dessa ungar...men de behöver det mer än de andra, välartade, väluppfostrade, trygga, underbara, härliga och charmiga barnen. Som förmodligen har det bra hemma.
Men lyckas man finnas där för någon av de trasiga...de halvt dolda...om man får en relation med dem. Så är det payback tusenfalt och man har fått en vän för livet.
Jag har två sådana vänner. De är vuxna nu. En har det gått bra för, en har det tufft.
Se serien "De halvt dolda". Så bra.


Ingen minimjölk...

Ingen sambo hemma = inget behov för lagad mat...i alla fall ingen lust att laga bara för en...
Äter alltid samma frukost. Den är god då och borde funka även som kvällsmål.
Minikeso, krossad ananas, kanel, havregryn och minimjölk röres ihop till en smaklig blandning.
Så långt toppen...receptet är mitt eget och egentligen hemligt tills jag blir inbjuden till kocklandslagets tävlingar...

Hade i keso, ananas, kanel och havregryn...minimjölken är slut. F-n. Den tog slut i morse, jag minns ju det nu. Hatar att inte ha någon annan att skylla på. Orkar verkligen inte dra på mig kläder igen och åka och köpa.

Sambons vaniljyoghurt. Om jag spär ut den med lite vatten, borde det bli ungefär lika.

Det blev det. Som minimjölk med vaniljsmak. Gott. I nöden föds kreativiteten.

Vem har satt ihop TV-tablån nu till 20.00?? Någon som tror att ingen ändå är hemma och tittar? Antikrundan...tjohooo...bara vinjetten gör mig sömnig...alla giriga pensionärer som står där med tavlor, pendyler, leksaksbilar i plåt och fula tavlor med groteska guldramar....-Har du en aning om vad denna bägare kan vara värd? -Näej, inte alls. Den har bara ett affektionsvärde för mig (ljuger sig grön, hoppas ju på minst 40000kr)...

Synd att jag gick hem från 5-åringskalaset så tidigt. Var ju mycket roligare att leka charader och klä ut sig i peruker.

Jag får roa mig själv på nåt sätt ;)

By the way, med tanke på förra inlägget...jag älskar mitt jobb...inte varje sekund, men någongång varje dag!

jaha?

25 in på lektionen
Jag: -Men Kajsa, varför jobbar inte du?
Kajsa: -suck- (och höjda ögonbryn)..men, jag har ju ingen penna...
Jag:-Varför sa du inte till när lektionen började då?
Kajsa:-Glömde
Jag: -Gå och hämta en penna nu då.
Kajsa suckar och släntrar iväg
Efter 15 min kommer Kajsa tillbaka
Kajsa: -Nu har jag en penna.
Jag: -Bra, då är det bäst att komma igång för det är bara 5 min kvar av lektionen.
Kajsa: -Men jag har ju inget block...

Kajsa heter nåt annat i verkligheten..och jag är jag i verkligheten....men i fantasin är jag superrik och har råd att ligga hemma och peta naveln...

Vilodag

Kan en person som är gott vuxen, d v s inne på sitt fyrtionde år...fortfarande få vuxenpoäng?
Troligen inte, det är nog förbehållet glinen mellan 20 - 30...som glatt berättar att de minsann skaffat ICA-kundkort, sköljer ur mjölkförpackningar innan de kastas, numer har en kombi, veckohandlar och klipper ut rabattkuponger (alla ger 1 vuxenpoäng vardera)...raljerar över detta som om det vore the end of the world...när det hela bara indikerar att de samlat erfarenhet nog och att deras hjärna börjar bli färdigutvecklad, så att man gör smartare saker...
typ som jag nu då...som har samlat poäng idag genom att lyssna på kroppen och byta ut morgondagens vilodag, mot att vila idag...och träna imorgon...när jag har mer tid...

Så nu har jag plötsligt tid över...ska göra soppa, läsa tidningen, planera en biologilektion, se rapport och topmodel samt ringa syrran..

Hittade denna bild tagen 14 minuter efter att Birk såg dagens ljus...syrrans guldklimp...som jag var med och förlöste...eller med och med...jag stod bredvid...men det var banne mig jobbigt det också. Så det så. Klicka för större...
.

Tidseffektiv eller bara stressad

Så var man igång igen då. Det gick makalöst fort att överge den harmoniska lugna lunk som jullovet skänkt mig. Tillbaka till tidseffektiviteten.
Det tar 3.10 min för mina ägg att bli klara i micron på morgonen.
På den tiden hinner jag:
1) Borsta hunden
2) Sätta på kaffebryggaren
3) hämta tidningen
4) Förbereda gröten
Nu är det grötens tur, in i micron, 2.5 min
På den tiden hinner jag:
1) Gå på toa (och när jag ändå sitter på toan, når jag precis fram till skåpet under handfatet och kan städa lite där, alternativt ta med mig almanackan in och planera dagen)

Det var morgonsysslor som kan kombineras...utan spilltid.

Kom på mig själv på skolan idag, med att börja knäppa upp byxorna på väg ner genom korridoren mot toaletterna, för att bespara mig den tiden väl inne på toan...dock drog jag inte ner dem, förrän dörren var stängd.

Eftermiddagen är planerad ända tills 19-tiden...inte ens fem minuter frit för spontana infall...

En tidseffektiv ordning&reda-människa eller en sönderstressad planeringsnörd...



Positiv positiv positiv

Det ÄR helt möjligt att komma upp 05.00 efter ett jullov, som avfirades med rödvin och en sen kväll vid tv och dator.
Däremot är det omöjligt att uppskatta det.
Det krävs en kraft- och viljeansträngning av hjärnan. Positivt tänkande. Uppskatta det lilla.
-Yes! Det är som att vinna på lotteri. Avocadon jag köpte igår var fin, rakt igenom!

Men, detta kommer att ha ett pris. I will pay later...
...med en grym trötthet.
-Tack någon, för mörkrostat kaffe!

Nu mot jobbet...lämnar mina båda sambos, sovandes i sängen...skulle aldrig vilja byta! (vare sig sambos, eller byta med dem...)


Äntligen slut på lovet

Yes, dags att få börja jobba igen då. Tillbaka till vardagen, till rutiner och till matlådeträsket.
Det skall firas! Fint ska det va!
Sambons födelsedagsvin...
lite kött...
lite Ben&Jerry...
ny Top Model-säsong...
och ja, vad mer kan man möjligen önska sig?!

Möjligen att någon kanal skulle sända den gamla storfilmen "Drömkåken"...

Gud hör bön...tv4 sänder den.
Och jag slipper se!

Skål


Join the cause "Skator är också fåglar"

Sådärja...nu är jag färdig med färgandet. Eller blekandet om man ser det så. Sambon ser ingen skillnad mot innan...det är BRA! Inga -Öh...jaha...jo men det där var ju nytt och spännande...eller -Men Gud, vad har du gjort?....Det blev större skillnad på blombella som ju är mörk till vardags...nu med ljusa slingor. Snyggt blev det. Nytt och spännande ;)

Men...nu till vad som diskuterades under tiden väteperoxiden verkade...blombella hade hängt ut talgbollar till småfåglarna...det har ju varit SÅ kallt sista tiden. Men hören und häpnen...SKATORNA åt upp talgbollarna. Död åt dem. Det var ju de söta domherrarnas, blåmesarnas och talgoxarnas. Inte fula stora skator, kråkor och kajor. Bar söta skall få äta på vintern. Och små. Överför det på svensk biståndspolitik...hugaligen vilket poltikermord det skulle vara.
Jag håller på skatorna jag! Låt för fanken alla äta från fågelbordet eller tala om vad ni egentligen vill med fågelmaten. Antingen skall alla få mat för det är så satans kallt att de inte kan få mat på annat vis...eller så säger ni att ni vill göra det mer pitoreskt utanför ert hus. Då passar inte fula stora fåglar in.
De får äta nån annanstans. Eller dö.

En blekt blondin skall nu hänga ut lite limpa på balkongen...åt alla fula, stora, svarta fåglar...fan ta alla sötnosar!


fejsbook

Jag har svårt att bestämma mig vad jag egentligen tycker om facebook. Alltså jag är ju med, går in varje dag, ler åt vännernas vardagliga vedermödor, kikar på folks kort som de lägger in och kommenterar det som är värt att kommentera. Men...dessa vedervärdiga inbjudningar till ditten och datten...join the cause "Save north siberian woodpecker from starving"...gå med i "Snoddas fanclub"...you have recieved a hug (som visar sig vara Kalle som kramar Hobbe)...you have been poked...and what so ever...
Nej, jag gillar det inte! Jag hinner inte, orkar inte och har ingen lust att slänga får på folk, putta på dem och ta emot virtuella krukväxter som skall vattnas och jävlas...jag har ju inte ens tid för mina egna växter IRL.
Jag vill bara ha facebook till vad jag skrev först i inlägget. En snabb "tjena" till vänner och slänga lite käft över varandras kommentarer.
För övrigt kan jag meddela att bastun och bubbelbadet var skönare än backlöpningen.
Lovar höra av mig igen om hur blombella.blogg.se och jag lyckades med vår hårfärgning. Hör jag inte av mig, och inte dyker upp på jobbet i morrn...så gick det sådär...

Kanske hårbotten blir som nedan...hoppas inte!


Askepott

På norska heter Askungen "Askepott"...låter som slickepott tycker jag...och ganska fånigt. Å andra sidan blir det 1-1 i och med att hos oss heter det barnmorska och hos vårt grannland "Jordemor" som ju låter mycket finare och tryggare än barnmorska...ser framför mig en arg, sträng, morsk gammal sjuksköterska...medan jordemoren, är en varm, snäll och trygg gammal dam som ler hela tiden.
Nu skulle jag bara berätta att jag precis sett en dokumentär om Mette-Marit, norges svar på askepott, enligt de som gjort dokumentären. Prins Haakons och Mette-Marits kärlekshistoria delade norge i två...de som tyckte att han ej skulle välja en kone av folket (kone är fru...och inte ung-ko eller nåt sånt) och de som tyckte att kungligt blod är starkare än att bli uppblandat bara för att man gifter in en kvinna av folket. Leve kaerligheten!
Vi har samma historia på gång i Sverige. Victoria och Daniel. Ska dom få gifta sig eller inte?
Som sann romantiker och en tveksam royalist...tycker jag -Ja, självklart. Låt henne gifta sig med vem hon vill! Leve kärleken! Kungahuset är en fin och tjusig...om än kostsam...marknadsföringsanrättning av vårt land, och jag kan inte tänka mig finare ambassadörer att skicka på invigningar och dylikt. Skulle saker och ting sättas på sin spets...att vi inte har råd med social välfärd OCH ett kungahus...ja, då skall jag omvärdera, tänka lite till på det. Men tills dess...go Vickan...Daniel är en fin representant för folket...dessutom tränar han ju och äger ett gym! Pluspoäng!
Idag är backträning på schemat. Upp och ner, upp och ner, upp och ner...i en timme...springa i backe är roligare än det låter! Lovar. KOm med och prova, vi drar kl 11.

158 kanaler

När jag växte upp på sjuttiotalet fanns det bara två kanaler, 1:an och 2:an. Alla såg samma TV-program och det var enkelt att prata om dem dagen efteråt. Pojken med guldbyxorna var en av mina favoriter...och familjen Macahan. Jag var mest förtjust i Vargtass, men också lite i Luke.

Idag är det andra bullar. Vi har fått digitalTV. Det innebär tre lådor i tv-bänken numer...Under två veckor bjussar dom (ConHem) på 158 kanaler.
Gud, så stressande. Det blir ett satans zappande och en ständig känsla av att man säkert missat något ännu bättre program på kanal 142...när man var fullt upptagen med kanal 67.
Å andra sidan...det blev bättre bild...och fjolårets formel1-säsong går i repris på viasat-sport hela dygnet...och man kan ju bli sjuk (har jag märkt)...och nu har vi fyra dosor, så vi får två var att zappa med.
Men vad skall framtidens ungdomar skylla på, när de får ångest som vuxna? Inte Staffan Westerbergs Pannkakan i varje fall...den såg alla då...men nu ser ju inga ungar samma program. De får skylla på zappandet!
Nu skall jag vila mig iform till hockeymatchen i natt!
arrivederci

Andra kan också...

Läs Fredrik Virtanens krönika idag i nätupplagan av Aftonbladet...jag känner igen åsikterna från ett av mina inlägg de senaste dagarna...
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article4118549.ab

Sen kan ni roa er med att se detta...

 

Visade min storpudel, ovanstående och han ruskade på huvudet och tänkte "så ovanligt korkad hund...ät långsamt och njut av maten..."

G+

Betyget G+...godkänt och påväg att bli lite mer än det...ger jag mig själv för uppsnyggningen av bloggen.Det blev bra men inte exakt som jag tänkt mig.

Alltså måste jag tänka vidare. Till det krävs bildning. Das also war des Pudels Kern!
Vilja att lära sig något måste svara mot ett behov. Eget upplevt eller ett behov pålagt en utifrån.
Då vill man söka kunskap...för att man behöver.

Det är vad vi lärare och hela skolorganisationen måste fundera på...hur skapar man dessa behov hos eleverna. Motivationen. En del behöver inte motiveras. De har en inneboende längtan efter att lära sig och vill ha kunskap bara för att det finns en massa att lära sig. En del är supermotiverade hemifrån. Föräldrar som låtit barnen förstå vitsen och glädjen med att lära sig. Men de andra...de är beroende av hur jag och mina kollegor lyckas få skolan begriplig och viktig för dem.
Det lyckas jag inte med alltid...hoppas nån gång...
Ska tänka vidare lite på det...då krävs det bildning :)
Jag ska leta efter någon bra bok.

Och lära mig mer om hur man designar sin bloggsida!

Glöm inte träna, kära vänner!
Endorfiner är bättre än socker!


En mors hämnd...

Hade sånär glömt...att berätta om mina julklappar...kameran okej, den vet ni att jag fick från älsklingsmamma och älsklingspappa...men...vad ni inte vet, är att jag från samma högst älskvärda personer fick något mycket ironiskt på gränsen till elakt. Hittade den nu av en slump...ni ser den nedan. Och de av er som sett mig på ett dansgolv, förstår ironin! Efter tre snapsar på julaftonen, gick jag med på att prova. Mamma skrattade så hon satt i halsen, pappa kom upp från nedervåningen och undrade om vi höll på att riva övervåningen...syrran undrade om det inte var meningen att man skulle dansa till musiken och sambon undrade nog hur han tänkte när han blev sambo med mig...
Satans styggelse. Jag bjuder härmed ut den till försäljning. Ge bud bara, jag skänker pengarna till välbehövande!
Kommer aldrig mer att ställa mig på den! Eller på ett dansgolv!
Blähä

En jävulsk uppfinning..fått i julklapp...av elaka mamma...som skrattade gott när hon såg mig på den. Den är till SALU!

Ensemble, c'est tout

Sannerligen en dag att vara glad över. Inte bara frisk, utan en dag fylld av sol, härlig klar, hög luft och massor av ledig tid att göra saker på. Jag betade av punkterna på min att-göra-lista...missade en...har inte städat bort julen. Böt den punkten mot att se filmen "Tillsammans är man mindre ensam". En fransk feelgoodfilm från 06. Hur har jag missat den tidigare? Se den, ni som behöver en skjuts in i ett positivare tänk, eller bara vill må bra en stund och tröttnat på Hollywood-produktioner. Har också läst en massa. Hunnit avverka söndags-DN, Expressen, gårdagens DD, blombellas-blogg + fyra bloggar till och aftonbladets nätupplaga. En bra träning för lutheruppfostrade-prestations-erica som har jobbigt att låta en dag gå, utan att mäta den i prestationer. Något som jag faktiskt har blivit bättre på, genom träning, är att lyfta fram positiva saker i min vardag. Vara glad åt lite, typ...då finns det ju massor att vara glad över. Äckligt äppelkäckt och för de minnesgoda inte helt sant...med tanke på tidigare blogginlägg om förkylningar :)
Strunt samma...jag har inget mer att skriva om så jag bjuder på ett guldkorn från andras bloggar:

"Slutligen tror jag att vi lever våra liv bättre om vi förstår att det vi har är en utmätt tid. Var och en, till och med de som står oss allra närmast är bara tillfälliga gäster av vårt liv. Det gör det påtagligt hur skör vår tillvaro är, men också hur kostbar den är. " (citat: www.jonasgardell.se)


Och så bjuder jag på en bild...jag vill dit igen!!

Sambon i NY, åker skridskor vid rockefeller center...som en stjärna. Jag vill dit igen!! Nu!!!

Yes!

Oh what a beautiful morning...oh what a beautiful day....vaknade med känslan av att vara frisk. Nu får det vara nog. Jag tänker träna idag och bara den tanken gör mig friskare och gladare än på flera dagar. Nu skall här tas tag i saker! En dusch bara sen blir det löprunda ute, en kort en för det är 16 minus ute, sen träning inne på gymet. Det är även utmärkt dag att städa bort julen. Kul när den kommer men nästan ännu roligare att städa bort den, för det betyder att våren är påväg! Och ljuset.
Dagens att göra lista:
1) Dusch + lite städa
2) Promenad med hund
3) Träna...jipppiiiiiieeee
4) Bort med julen!
5) Handla och laga lite matlådor till veckan
6) Läsa, vila, blogga, facebooka...eller nåt annat som känns upplyftande just då!

Till de läsare, manliga sådana som skickade mig arga mail angående tipset om sexfrimånad, som era kvinnor verkat nappat på...jag kommer inte be om ursäkt, det var ett tips till paret i USA, jag tar inte ansvar för vad som händer när svenska kvinnor läser det!

För övrigt vill jag tacka Jonas Gardell för en högst roande stund i soffan till Stjärnorna på slottet igår. Befriande med en man som törs leva ut sina känslor, ärligt och rakt utan rädsla för hur han blir uppfattad. Alltför många människor hade bitit ihop, våndats i tysthet och kanske börjat hata. En eloge också till min idol sen 6årsåldern, Staffan Scheja, som kan alla sociala koder och lyckades vända konflikten och be om ursäkt utan att han egentligen gjort något fel. Som Dr Phil skulle ha sagt, varje konflikt behöver en hjälte ...som kan höja sig över det hela och oavsett vem som började, som gjorde mest fel, dra ett streck och be om ursäkt...gå vidare.
How ever. Kul var det.
Nu kör vi igång med dagen!
adieu

How to get more sex

På lördags och söndagsmorgnar brukar jag gå upp lite tidigare än andra, men senare än jag gör i veckorna. Då finns det lite tid innan frukost och den spenderar jag ihop med Dr Phil. Han har enkla radikala lösningar på det mesta. Allt går att lösa...nästan. Det inger hopp tycker jag. I morse hade han ett par med problem vad gäller sexlivet. Kvinnan hade problem med att mannen ville ha sex för ofta och mannen hade problem med att...ja ni fattar själva...hon ville ha sex för sällan. De hade varit gifta i nio år och han hade hoppats på sex helst varje dag men minst två gånger i veckan och hon...hade sedan barnen kom, tröttnat helt... Dr Phil hade som vanligt enkla radikala lösningar, kompromissa, lära sig säga vad som eggade upp en o s v. Men denna gång missade han.
Hon hade för länge sedan vant sig av med sina egna behov och tvingats sätta andras (främst barnens men också mannens) behov framför sina egna. Så när heltidsjobbet dagtid var avklarat, maten handlad och i ordninggjord, barnen lekta med, tvättade, nattade...så ville han ha sex....hon var utmattad och ville ha lite egen tid för att komma ikapp mentalt. Han hade lika gärna kunnat fråga henne om hon ville med ut på en joggingtur, kl 23.30 på natten...öh,tror inte det va...
På Maslows behovstrappa var hon på trappsteg två...för att orka tänka på sex, måste man upp några trappsteg till.
Dr Phil ville veta hur hon tyckte att mannen skulle agera för att egga upp henne...hon såg bara olycklig ut. Hon VILL JU INTE EGGA UPP HONOM! Tvärtom...säkert därför hon vägde för mycket och hade skitful frisyr. Hon ville vara oattraktiv i mannens ögon.
Näej Dr Phil...här gick du vilse...för att du är en man i USA. En man i Sverige hade troligen inte råkat ut för detta, eller hade åtminstone kunnat få rådet...dela upp arbetet med hem och barn...se till att hon inte är dödstrött varje dag.
Mina akuttips till detta par, som kanske inte läser bloggen...men vem vet...eller så kan de inte svenska...
men avtala en sexfri månad...så att hon kan känna sig säker på att all närhet inte måste leda till sex...dela på arbetet...överraska med att ha handlat, diskat, ta ut barnen på bio så hon får två timmar för sig själv...sen gubbe lilla, när den månaden är över får du se på rajtantajtan i sovrummet!
Kanske jag skulle öppna en sexspalt istället...eller erbjuda min experthjälp till Dr Phil...att kalla in vid sådana här svåra situationer...
I USA ligger de verkligen efter på vissa plan...kanske har ändå jämställdheten nått ganska långt här i Sverige. Jag känner nästan bara bra män, som är med och delar ansvar för hemsysslor.

Nedan två bra män, en bra pojke och en bra syster...en bästa hund också


River deep mountain high

Jag mår nog bättre nu. Förkylningen är påväg att ge sig. Ett tecken på det är att jag orkar lyfta blicken något över min egen lilla horisont och se att det finns de som har värre problem än att träningen ligger nere p g a en förkylning som alldeles troligt kommer ge sig av sig själv utan men för framtiden.
Så har inte alla det...det vet jag ju...även när jag är förkyld, har mensvärk och tycker allmänt synd om mig själv. Tittade på tv4 morgontv nu till frukosten. Carl Bildt var gäst och pratade om kriget i Gaza. Jag gillar egentligen inte Carl Bildt. Inte för att jag känner honom precis...trots att vi nästan varit kollegor en gång i tiden och trots att jag faktiskt varit på samma fest...tagit honom i hand...men han hade inte lust att socialisera med mig. Så vi blev aldrig vänner på det sättet vi är vi som jobbar på skolan. Men han är säkert en utmärkt utrikesminister...med erfarenhet, kunnande om konflikter sen balkantiden...så han får väl vara hur arrogant han vill då...men åk dit nu och säg åt dom att sluta kriga...säg åt Israel det är lönlöst...det föder ännu mer hat och ilska. Att döda oskyldiga med motiveringen att det var minsann ni som började låter som sandlåda för mig. Och varför gör inte världens länder något? Usa hallå, ni har väl hört att det är krig där? Ni brukar ju alltid hänga på och försöka styra och ställa? Israel lyssnar ju på er...säg nåt! Jag förstår att muslimer världen över reagerar och blir förbannade. Vi västlänningar reagerade gemensamt och blev förbannade den 11:e september 2001...då dödades också oskyldiga...
Jag kan dock för lite för att egentligen ta ställning i Israel-Palestina-frågan. Men okunnighet är inget försvar mot att bara se på. Förkylning eller inte...jag använder bloggen för att säga att jag tycker att våld är det sämsta av konfliktlösningsmedel. Och att några dagar ihop med min systers lilla älskade unge Birk...gör mig oerhört blödig för allt elände som drabbar barn världen över. Många av bloggens läsare har hört av sig och undrat om inte ericasvardagbloggen kan göra något konstruktivt istället för att bara prata?! Svaret på den frågan är Jo! Det kan jag...men vill bara svara er mailare att en blogg är till för att bara prata...man kan bilda människor genom prat, man kan bilda opinion och man kan lyfta fram frågor i ljuset så att de inte göms undan och blir som kejsarens nya kläder...alla vet men ingen säger nåt...
Men till lite action nu då...jag gick in på UNICEF.se och se där, vad många enkla sätt det fanns att hjälpa...jag fastnade för SMS (se nedan)...varför det blev unicef är för jag känner att det är en pålitlig seriös organisation...


Skänk 50 kr via SMS

Hjälp UNICEF i kampen för världens mest utsatta barn. Skänk 50 kronor genom att SMSa UNICEF till 72 900.
Gå in på unicef:s sida och kolla upp mig om ni tror jag bluffar och försöker, på ett nedrigt sätt, tjäna egna pengar...

Om ni minns filmen "Pay it forward", där en liten kille fick en skoluppgift att hitta på något sätt som en enskild människa kunde förändra världen till det bättre...och kom på att om man gjorde tre goda gärningar till några okända, och som betalning gjorde dessa tre personer, goda gärningar till nya okända osv...så skulle välrden bli lite bättre...
Ja ni fattar...men om vi nio läsare (ja, jag läser min egen blogg...åtta läsare + mig blir nio) skänker 50kr och uppmanar varsin vän som inte läser bloggen att göra lika...och de uppmanar osv...hm börjar likna pyramidspel...och vad vinner vi?...inget?...godare samvete?...men vad förlorar vi på det? -50kr!...det är 5 kvällstidningar, en starköl, en Ben&Jerry-glassförpackning, 1 påse torrfoder åt hunden, 4 L diesel...vi HAR råd!

Snart kommer Carolina Gynning som gäst i morgonprogrammet...kanske jag startar en insamling till henne när det inslaget är över...
Näst blogginlägg kommer att vara glättigare igen...min blogg är som "Livet i finnskogarna"..."först så går det upp så går det ner så går det upp...sen så går det ner, så går det ännu mera ner"
Hodiladi hodiladi hoppsan vilkan dag!


Vaccin mot förkylningar

God fortsättning på Er! Som om nu året kunde börjat sämre? Så jäklars förkyld att det känns som om jag snytit mig med sandpapper. Fyra dagar! Det är vad jag varit beredd att ge mitt immunförsvar i form av tid att bekämpa virusarna som jag bombarderats med den senaste månaden.
Men icke! Börjar så smått känna mig arg och irriterad...lätt besviken och månne även skitsur över att jag i onödan spenderar ca 400kr i månaden på helt verkningslösa kostillskott! "Bygger upp immunförsvaret" står det på två av burkarna...my ass...snor i hela huvet är vad som byggs upp...
Men..eftersom många läsare hört av sig om tips på hur man blir av med förkylningar så tar jag upp ämnet i bloggen...
Margareta Winberg har kommit med det överlägset underligaste tips jag hört...ever! Vitlöksklyftor i öronen och på med en mössa. Hade hon lagt till, hoppa på ett ben och sjung "We shall overcome"...hade det inte varit mer konstigt.
Pappa har en mer hemvävd metod...som han verkligen tror på och är beredd att pröva, även utan alltför stora symptom på förkylning...en whisky för varje sida av halsen man har ont på...en hals är rund och har sålunda oändligt många sidor (författarns anm.)
Farmor körde med värme...i förebyggande syfte...kamelhårsmamelucker (chansartad stavning eftersom mamelucker inte finns i någon ordlista längre...ej heller inågons garderob får man hoppas) på redan i oktober, mössa, vantar, halsduk och allt varmt som kan täcka kroppen bäres närtemperaturen sjunker under 15 plusgrader...
Ni hör redan vartåt det barkar...dessa fåniga huskurer som alla går i tecknet "det man tror på funkar"...själv trodde jag på kosttillskott, bra mat, mycket träning och mycket sömn...jättemycket trodde jag på det. Hela hösten. Tills nu. Sviken av ens eget immunförsvar. Så kära läsare, jag famlar i mörkret och undrar över varför inte något läkemedelsföretag lägger ned hutlöst med pengarpå forskning för att få fram ett vaccin mot förkylningar?? Det måste ju bespara massor med pengar åt alla företag...när människor inte längre sjukskriver sig för världens mest onödiga sjukdom. Jag vet!! Jag vet faktiskt...det som en av mina läsare, han jag bor med, just nu tänker när han läser detta...att det inte går, för det är så himla många olika virusar som ger förkylning och de muterar hur ofta och mycket som helst...jag vet det som sagt...men...det är inte min uppgift att lösa DET problemet..jag bara kommer med idéen! Ta fram ett vaccin...eller sjuhundra vacciner...jag kan vaccinera mig med en spruta varje dag, om det bara hjälpte att aldrig få en förkylning igen.
Tills dess...tar jag mig fyra whisky, har vitlök i alla kroppsöppningar, täcker all hud med yllekläder och äter mig mätt på kosttillskott!
God fortsättning..en käftsmäll till alla förkylda...god fortsättning pådin förkylning...nej, god bättring på det nya året kära läsare!

RSS 2.0