..

Sådär ja...då var vi på plats! I huset.
Flyttat för andra gången den här sommaren.
Nu till slutdestinationen. Det firade jag med ett dopp i poolen, njöt av lite vattenlöpning tills sambo ropade -Nu står dom i startblocken, vill du se Bolt?
-Vill jag se Bolt?
Jamen självklart...en sån hjälte...måtte han inte någonsin ertappas med otillåtna medel i kroppen. Vill så gärna ha en hjälte att se upp till. Nu när Wissman vissnat, systrarna Kallur drabbade av skadedjävulen, frk Klüft hatar medaljer och väljer en gren istället för att vara bra i sju...och Green och Thörnblad...jaa...imponerande att de orkar kämpa på...utan att vara bäst när det gäller.
Nej, en riktig hjälte är Bolt...friidrott när det är som bäst.

Skönt som tusan att vara HEMMA...kylen fylld, sängen bäddad och mina badrumsgrejer på plats.

På lördag är det tävling. Vasastafetten. Jag springer sträcka sju för Dalregementets IF. Vi vann ifjol och vill gärna försvara detta i år. Daniel, lagledaren, vill att jag springer på högst 21 min. I terräng...hm...känns omöjligt på förhand...men...jag gillar utmaningar. Jag gillar att folk har höga förväntningar på mig, att man tror mig om att klara det! Tänker inte ta ut någon besvikelse i förväg. Här skall det minsann springas.

Nya jobbet...jag känner mig verkligen ny...och imponeras ännu mer av min chef som är sjuk...hur har hon klarat det genom åren...så mycket att ta hänsyn till och så viktigt att man inte förlorar humöret när man har med folk att göra.

Jag är helt slut om dagarna, när jag kommer hem. Men glad ändå, för det känns viktigt och roligt!

Nu ska jag gå och sova i min säng...i vår säng...i vårt nya sovrum!