..

Livet i finnskogarna...beskriver exakt hur mitt liv är just nu. "Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp...sen så går det ner...så går det ännu mera ner..."
Längtar till vardagens rutiner och jämnhet, längtar till humöret stabiliserat sig, till tid och ork finns att vila...ja, för det krävs ork att vila...jag kan inte sätta mig i en fotölj nu och bara läsa...orkar inte se röran omkring mig, blir bara rastlös...och vilar inte.
Men så går det upp...
Sprang 5km nyss med gasellen. Hade bett henne hålla 4.12-4.15 för att se hur långt jag orkade det tempot...skulle det gå hela vägen skulle det nämligen bli pers och ett bra besked inför nästa helgs tävling. Träningen har känts som ett jobb som måste göras, nu på slutet...inte något jag längtat till, men ändå gjort, det har gått bra och varit skönt när det varit över...trodde mig inte om någon större form eftersom sömn, mat och humör gör massor för löpformen...och det har det varit si och så med på slutet...så när vi kom i mål efter 5km och klockan visade 20.58 blev jag lycklig...farten fanns i benen, jag orkade ta ut mig...och grinade jag av utmattning...låg en stund på trottoaren och kom mig efter en stund och vi joggade ner lite lugnt i ett par km. En superskön tur som gjorde under för humöret.
Och så går det ner...
BIlen som varit inlämnad för tredje gången på två veckor...hämtades igår...och nu började lampj-veln lysa idag igen...tusenlapparna fladdrar iväg i en takt som får vissnade björklöv att verka stillstående...
Och så går det ännu mera ner...
Fakturorna dräller in...ingen har hittils varit mindre än fem siffror...och det UTAN kommatecken...

Hoppas låten "livet i finnskogarna" slutar lyckligt...

Jag längtar tills det är lite lagom bra, hela tiden!

Men just nu är det upp :)
Lunch snart med sambo!