Jag har hittat svärsonen

Nu har jag hittat svärsonen...killen till min ofödda dotter...för all del till min ofödda son, eftersom jag inte tycker kärlek behöver begränsas...i alla fall inte av omgivningen och framförallt inte av föräldrar...
Idag på bootcampen stövlar han in...i träningskläder...direkt från gymet...tillsammans med sin syster...precis innan vi startat uppvärmningen.
Han: Vad skall ni göra för kul här?
Vi: Bootcamp...sjukt jobbig stationsträning...häng på om du orkar (alla damer/tjejer/kvinnor...what ever...skrattar)
Han: Va? FÅr jag?...ska bara gå och kolla med mamma...vad kostar det?
Vi: 500kr för tio ggr eller 80 kr/ggn
Muskelmåns lägger sig i och erbjuder killen ett rabatterat pris...han är nämligen bara 15(!) och går i nian i kommunens andra stora högstadieskola...(ungar i högstadieåldern är bara bäst...kan vara sämst också...men det är ett mikroskopiskt antal)

Sen kör vi ett stenhårt pass. Killen är i par med en av våra inbitnaste bootcampartjejer på typ 30 år...han kämpar, peppar, stöttar, skrattar och bara bjuder på sig själv...och orkar hänga på!
Efteråt sitter han medoss och stretchar...pratar på och tackar tillsist för sig och för en rolig timme och släntrar iväg med ett: Hejdå alla tjejer!

Tjejer!

...han är ett geni

Grabben var en social begåvning utan dess like...helt ny i sammanhanget...utan polare, som brukar vara hysteriskt viktigt för 15-åriga killar...

Jag vill att han skall gifta sig med min ofödda dotter...ja ja...jag ÄR fast i konventionerna...men okej...eller med min ofödde son...men helst dotter :)

Jag har ingen dotter...och ingen son...ett faktum som stör mig massor emellanåt. Gör mig lite sorgsen.
Jag blir så avundsjuk på mammor...som hans mamma...som med armen om sin härliga son, knallar hemåt...och spenderar mysiga timmar att diskutera, umgås...bara vara i sitt barns närhet.
När barnen kommit upp i tonåren...och ever after...vänner för livet...blodsband...men ovärderlig vänskap. Som jag känner till mina föräldrar. När jag ringer och frågar om vi inte kan umgås på sportlovet. Bara för att jag vill. Vara med dem. FÖr att vi har kul. SPelar kort, diskuterar, bara är. Blodsband.

Det skulle jag vilja uppleva med ett barn.

Nångång.

Kommentarer
Postat av: Sabina

Åh, så fint skrivet! Jag hoppas verkligen att du får uppleva det!! Och när du får din efterlängtade dotter hoppas jag att den där killen, eller i alla fall en liknande, står där och väntar på henne ;)

2009-02-17 @ 20:29:14
URL: http://binkan.blogg.se/
Postat av: Isak

Vilken lycka det skulle vara för den sonen eller dottern att få en sån mamma och pappa!

2009-02-17 @ 21:09:12
Postat av: Anonym

Åhh, vad fint! Man blir ju riktigt rörd Erica. Hoppas verkligen du får uppleva det någon gång då och att den där killen blir din svärson!

2009-02-17 @ 22:14:38
Postat av: Anonym

Sv: Ja, visst är det kul! Hoppas att vi verkligen kommer fortsätta och ligga i, jag är egentligen helt värdelös på bollsporter men just squash passar mig :) Synd att du sabbat ditt knä, men som tur är verkar du ju ändå ha hittat andra träningsformer :)

Då kanske det bästa är att varva fömiddags- och eftermiddagsträning, så man får lite av båda :p

2009-02-17 @ 23:12:23
Postat av: Sabina

Det var jag som skrev det som står över men det kanske du förstod :p

2009-02-17 @ 23:13:27
URL: http://binkan.blogg.se/
Postat av: het chilli

Vad härligt, ja. Du kommer bli en toppenmorsa du och du är en toppenvän. Kul att kunna se andra dimensioner av livet självt. Att se vardagslycka.

2009-02-18 @ 15:22:52
Postat av: Katinka

Och det var jag som skrev den tredje kommentaren anonymt... Inte meningen... Meningen är dock att ge dig en liten utmaning så här på eftermiddagen. Håll till godo!

2009-02-18 @ 18:28:24
URL: http://presentabel.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0