..

Jag till Annica: Jag drog ut en karta över hur vi kan springa idag.
Annica: Bra, för det är mycket småvägar ute vid Åsgarn.
Jag: Mmmm...men jag har glömt den hemma...fast jag tror jag minns hur det var.
Vi springer iväg...lätthittat först. Skyltar mot Fors, genom Fors, vägen mot Garpenberg förbi Åsgarn...vid Åsgarns bygdegård, sväng vänster...då hade vi sprungit 16km....började kännas i benen.
Jag: Jag är inte säker om vi skall ta höger eller vänster här...
Annica: Då tar vi vänster, den vägen ser mest plogad ut.
Vi springer vidare...och vidare...ny korsning...
Jag: Jag tror det var höger här, om jag minns rätt...
Vi springer vidare och vidare...det har blivit mörkt...och kallare...
Vägen blir mindre och mindre...
Annica: Där är en vägbom...tror du fortfarande att vi är rätt? Det blir rätt långt om vi måste vända?
Jag: Men det måste vara här...vi är nog snart nere vid Nävden...under vägbommen och någon km till bara...
Vi springer uppför och uppför...sen nerför och nerför...uppför...uppför...stor kraftledning...
Annica: Kraftledning är bra...det betyder att vi bara behöver följa den, för den leder ju nånstans...
Jag: Mmmm...
Nu tar vägen helt slut...mitt ute i ingenstans...och det är helt mörkt...
Jag: Det där kan vara vargspår...
Annica:...va...varför tror du det?
Jag: Ja annars är det en ensam stor schäfer som sprungit här, för det finns ju inga människospår...(tänker: Gud min Gud, varför har du övergivit mig?)
Annica: Hur gör vi nu...ringer vi någon som kan hämta oss?
Jag: Ja, vi kan ringa sambo...men hur beskriver vi vägen hit?
Annica: Nej just det...vi vet ju inte hur vi sprungit...
Annica tar upp telefonen...ingen täckning...what a skräll!?...nu Gud, har du en chans till sen är du rökt...GE OSS TÄCKNING...NU
Vi vänder...efter 21km vänder vi och springer tillbaka...i mörkret och kylan...
När vi har täckning på mobilen , ringer Annica sin kusin...som bor i Fors...förklarar att vi är vid Åsgarns bygdegård ungefär...kan hon möjligen hämta oss...
Ängeln i en Volvo XC90 kommer alltid vara etsad på min näthinna...ur mörkret...ljuskäglor...varm bil...



Men...det har tagit sig...pizza, godis, kaffe, badkar, sova soffa...
Gud, kom tillbaka...allt är fölåtet!