..

Well, hello musiclovers! I´m back. Ja, i alla fall tillbaka till civilisation nog att hysa fungerande Internet. Landade i Oslo kl 14.00 och chockades svårt av värmen som mötte oss. 30 grader rätt i fejan. Vi klev på ett flygplan uppe i Alta (slå upp en karta och leta strax under nordpolen fast i norge, då hittar ni Alta) och där var det 5 grader varmt...eller plus fem grader kallt, som jag skulle vilja säga... En vecka har vi spenderat däruppe, jag, syster och Birk snart 3år...(slå upp i någon utvecklingspsykologibok om treårs-trots...så förstår ni vilka strider som utkämpat sig emellanåt. Tre åringar är heaven and hell. Inget mellanläge. Det har mest varit heaven denna vecka, men lite hell i flygplanet) När vi kom tog vi en kortare dagstur upp på Komsatoppen. Bara fika med oss. Och Birk på ryggen. Gick jättebra och solen faktiskt stekte. Hela dygnet. Det är midnattssol däruppe. Ett spektakulärt fenomen om jag får säga det själv. Solen gassar hela dygnet. Hur skal huvet då veta när det är dags att sova? Birks huvud visste inte alls... Dag två var det molningt och kallt så vi tog bilen till Nordkapp. Europas nordligaste punkt. En dryg resa dit...bara 25 mil...men E6:an i Norges nordligaste delar är bivis trampad ko-stig och då får man bara åka i 60km/h...nåväl, resan var väl värd besväret. Jag lägger in bilder sen. Det var en speciell plats. Slutet liksom...på vår kontinent. Sen tog vi Elvebåtar på Altaelva. En 2h tur uppströms genom forsar och lugnare passager. Även detta spännande och ett fascinerande landskap. En duktig, van, erfaren sameliknande man var vår styrman...och det behövdes erfarenhet för att styra oss i forsarna. Lite rädd blev jag allt emellanåt...mest för Birks skull förstås :) Nu var det så äntligen dags för fjällvandringen upp på Haldetoppen. Däruppe låg det ett Nordlysobservatorium i början på 1900-talet. husen stod kvar och på allra högsta toppen fick man låna ett av husen som de rustat upp. Där skulle vi bo. 8km vandring och 1km stigning. Låter inte mycket för en marathonlöperska...men Guuuuuuud så drygt..jag springer hellre två maror på raken...jag bar packningen och maten och syrran bar Birk...uppför och jag lovar att det VAR uppför. Bitvis lite läskigt då vi fick gå på skrå över en bre (snöglaciär). Men det gick bra och mycket frusna kom vi upp. Huset var av sten och STENKALLT! Fuktig kall luft. Sur ved. Det tog ett tag att få fart på kaminen. Men efter ett par timmar var stugan varm och mysig. Torrfoder förvandlades med hjälp av smällt snö, till Chili con carne...vinet jag burit i en tetra smakade som det dyraste av rödvin...och midnattssolen sken! Guld värt! Nästa dag skulle vi ner. Det låter lättare att gå nedför...men frågar man mina lårmuskler så säger dom: -Aldrig nedför i den lutningen igen! Nu är vi ändå hemma i Oslo i syrrans lägenhet och jag känner mig utvilad, nöjd och lycklig! Imorgon bär det av till Sverige igen. Då börjar allvaret. Rustning och flytt. Längtar till mina båda killar...sambo och storpudeln! Tomt att vara utan dem så länge. Men de har nog njutit friheten ;) Vi ses imorrn då...då lägger jag in bilder!