Till alla snälla, ansvarsfulla, ärliga...

Jesus-Johan..en helbrägdagörare...en profet...en mästare! Vad jag tror på honom. Massage-Johan också kallad. Han fick hälsena och vad i trim nog att, inte bara hålla hela maran, utan även att kännas bra efteråt.
Var dit idag. På after-marathon-massage...jag längtade INTE efter hans tummar rakt in i stora lårmusklerna fram på benen. Aj, så ont det gjorde...men ja, vad bra det var. Nu är jag fit for fight igen. Träning imorgon. Lätt distans.
Intervaller får vänta tills nästa vecka. Nu skall kroppen återhämta sig ordentligt med långa lugna mjuka löpturer i skogen.

Idag kom några elever in i arbetsrummet. De kommenterade bloggen.
Varför fokuserar du bara på det dåliga, på de negativa eleverna? Varför skriver du aldrig om dom som gör bra saker hela tiden?
En intressant och intelligent fundering som jag får bära med mig. Antar att en liten del av svaret är att bloggen fungerar som ventil. Här skriver jag av mig irritationer och går vidare. Men det är inte hela sanningen...jag skriver ju ofta om sånt som är bra.
Jag tror att jag är rädd för att framhäva några, att det skall vara tydligt vilka jag menar och att jag skulle kunan anklagas för att favorisera vissa. Vill ju vara rättvis.

Men okej...jag skall berätta hur jag ser på de elever, som jag aldrig behöver bli irriterad på, som aldrig behöver påminnelser, som är snälla med varandra, som visar civilkurage i kniviga situationer, som tar ansvar för sitt skolarbete och som anstränger sig för att vi skall ha en trivsam relation...
Ni är syret i den ibland tunga vardagen, ni hjälper mig att orka vara tålmodig, hoppfull, tillitsfull och behålla arbetsglädjen...så att jag räcker till för de som inte alltid visar de egenskaper ni jämt gör(som jag skrev ovan). Jag vill hjälpa dem att ta fram sina styrkor och lyckas, de med. Det skulle vara tungt ibland, utan er.
Jag älskar när ni kommer in i arbetsrummet och pratar en stund, eller när ni glatt hejar i korridorerna, när ni tycker att vi lärare är viktiga nog, att spendera tid med...även när man inte måste. Ni går i nian och har nått en social och intellektuell mognad som gör att ni är fantastiskt roliga att diskutera med. Man får verkligen skärpa sig numer, för att hänga med er i svängarna!
Att läsa era inlämningsarbeten är en fröjd och ett sant nöje.
Grattis till era kommande gymnasielärare.
Hoppas de tar väl hand om er, och ni om dem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0