..

Min mamma är trött, uttråkad och ledsen...fyra veckor sen operationen av hennes knä. Sitter mest inne i ett rum, kollar tv, stickar, tränar de små rörelser hon fått i träningsprogrammet, ligger en stund, sitter framför tv:n, stickar, går ett varv i huset med kryckorna, vilar...ja, så ungefär ser hennes dagar ut...
Paps åker till jobbet 07, jag passerar deras hem vid 06.30...sitter ned i tio minuter i bästa fall...
Sen är hon ensam till 15.30 då paps kommer hem...eller till 16.30-17...då jag kommer förbi och hämtar hunden...sitter i tio minuter-en kvart och pratar...
Tillvaron går i hundranittio och jag hinner inte ens stanna upp hos den som betytt och betyder mest för mig...som alltid ställt upp när jag var liten...som alltid fanns där när man var sjuk...
Eller hinner jag verkligen inte?
Jo, jag hinner.
För det handlar om prioriteringar.
Måste stryka saker i kalendern och prioritera om!
Mamma först!

...och lite träning...

Sen är det ju dags för utvecklingssamtalen i nya klassen. Spännande att få träffa föräldrarna till de nya telningarna. Två veckor där mycket tid går åt till dessa möten.

Träningen gick kanon igår och även idag. Imorgon löpning med dalaporten. Mörkerlöpningen är jättekul!

ADjöss...