Jag älskar min kropp!!
...ha ha ha...trodde jag aldrig att jag skulle skriva så om mig själv och jag inser att jag snabbt som attan måste förklara mig...
Nej, jag har inte ramlat och slagit i huvudet...nej, jag har inte fått en ny idol i Anna Anka...och nej, jag har inte opererat eller fettsugit något...
Men jag har sprungit 5,5mil på tre dagar och känner mig inte ens trött...lite stel i benen...men helt okej...och DET...det är något att vara tacksam för.
F-n att jag inte visste bättre när jag var tjugo...när jag ägnade timmar åt att hata det jag såg i spegeln...när jag hade gett vad som helst för att få byta kropp...när jag inte åt något på flera dagar, tränade massor, gick överallt eller sprang...OCH gick på viktväktarna...när jag hade svåra ätstörningsperioder under min studietid...så att jag bara har trista minnen från Uppsala...utom minnena ihop med dem som hjälpte mig...några få vänner som vågade säga ifrån...som vågade stå där trots min missriktade ilska...och minnena av min syster som var den stora stöttestenen (hon bodde där då).
Men tänk om jag då vetat...att ingen skulle ha tyckt bättre om mig för några kilon mindre...eller för större bröst...tvärtom. Jag var olidlig. Alltför självupptagen och inställd att slippa få i mig kalorier. Skittråkig att umgås med...skulle aldrig stått ut med mig, om jag varit vän med mig själv...
Jag hade en jättebra kropp då med men fattade inte det... Tränade ju massor...cyklade 2mil om dagen till hästarna, red två hästar, cyklade hem...sprang till simhallen, simmade en km...sprang hem...och pluggade hela nätterna...
Nej, Gud så dum jag var. Så bortkastat.
Har inga färre kilon idag...och inga större bröst. Men fasen vet om inte hjärnan har blivit större...eller i alla fall klokare.
Jag är fortfarande hyfsat noga med vad jag äter. Men mer för att jag vill att kroppen skall få bra bränsle till löpningen.
Benen...jag har tuffa ben. De orkar springa nästan hur mycket som helst...på asfalt. Blir sällan skadad. Uppför är de riktiga hjältar...trots mjölksyra som förlamar varenda muskelfiber, så fortsätter de...tuggar på som en bandvagn (bra liknelse...jag är ingen flodhäst utan mer en bandvagn :)
Är jag helt igenom nöjd då...så olidligt det med...j-vla hurtfriska positiva dåre...lura nån annan...
Nej okej...jag har en lilltå som jag är missnöjd med...onödigt spretig...gör att den alltid blir känslig för fel strumpor...blåsor för jämnan.
Såja...då har jag sjungit kroppens lov då...ja, för jag har ju sprungit klart 5km-jakten idag. Stel och trög ibörjan...men sen...kom jag igång och hade kunnat springa en mil till om jag bara fått sällskap.
Nu tog jag mig hem och lagade lite mat till mig och sambo.
Färsk pasta med pesto...mums!
Musiktips: Shine on through m Elton John...en gammal GOOOODING
Jag minns också väldigt många bra tillfällen. Glöm inte alla fantastiska måltider du lärt mig laga, till exempel "gryta" på purjo, röd paprika och keso;) Och jag som trodde det var jag som var den av oss som var matkunnig.
skrattar...men krutgumman då, minns du när vi hade cook-along filmat av Årsta lågbudget TV, på biologicum...gjorde nån torskrätt med krossade tomater...uhäääää...
Persilja, du är en av de som gör att Uppsalatiden har goda minnen också! Tack för att du fanns där på den tiden! Kram
Fan vad bra skrivet Erica och grattis till insikten! Jag skulle vilja använda texten till mina fotbollstjejer jag tror att flera av dem skulle behöva läsa den.
Bra skrivet! :) Det är synd att det ska ta så lång tid innan man kommer till insikt om saker och ting. I min ålder "vet" man hur det egentligen är men "det gäller inte mig". Har en känsla av att jag kommer få en hel del insikter om hur dumt jag tänker nu ;)
Verkligen insiktsfullt, jag tänker mig att hjärnan vid yngre år är mindre utvecklad just för tolerans och acceptans.
Min teori kan vara att aceptansen och insikterna kommer när man levt ett tag. stressar man förbi livet så hinner insikterna skölja över en när man blir medelålders. Det skall man glädjas åt, man blir djupare på insidan, ytan och det glättiga tonas ner. Faktum ar att allt hänger på mig, neråt. skinn och rynkor. Jag har alltid brytt mig å inser att det är oviktigt. Bara hälsa, motion å kost är viktigt och familj, kärlek och vänner.
Skitbra skrivet
